Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 31 augusti 1954 - Vattenvård ur samhällelig synpunkt, av Gösta Schirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 augusti 1954-
689
Vattenvårdsfrågor ur samhällelig synpunkt
Vattenrättsdomare Gösta Schirén, Stockholm
Intresset för vattenförsörjnings- och
föroreningsproblemen har vidgats och sträcker sig nu
utanför specialisternas led. Det är även av den
största vikt, att dessa frågor allmänt beaktas
såväl inom industriell verksamhet som också inom
andra teknikens grenar.
Ett stort antal tekniker har visserligen inte
vattnet som huvudintresse för sin dagliga
gärning, men bör dock ägna uppmärksamhet åt hur
vattnet reagerar inför mänsklig påverkan,
antingen denna sker genom industriell verksamhet,
genom bosättningsförhållanden eller på annat
sätt. De allmänt hållna synpunkter, som här
skall ges, riktar sig därför inte så mycket till
specialisterna på vatten- och avloppsfrågor.
I Tyskland har en sammanslutning av
tekniker och biologer gett ut en tidskrift med det
betecknande namnet "Wasser — die Sorge
Europas". Vattnet är emellertid inte ett
bekymmer endast för det tättbefolkade Centraleuropa,
vattensituationen är allvarlig inom snart sagt
alla kulturländer.
I en rapport som 1954 avgivits från
Världshälsoorganisationen (WHO) uttalas, att bara 15 %
av mänskligheten dricker vatten som kan anses
rent och ofarligt; tendensen går mot större
förorening och infektion av vattendragen; genom
att civilisationen växer ökas vattenbehovet och
därmed blir allt större vattenmängder
förorenade; de stora städernas avlopp förvandlar
vattendragen till kloaker och industriernas spillvatten
jagar fiskar och vattendjur på flykten; många
sjukdomar kan spridas genom vattnet.
Även i Sverige har situationen nu blivit
allvarlig. Det är klart att vårt land med sin stora
rikedom på sjöar och vattendrag och förhållandevis
ringa folkmängd har haft ett utomordentligt
förmånligt utgångsläge jämfört med mera
vattenfattiga och folkrika delar av jorden. Även det
svala klimatet har varit en fördel, särskilt ur
hygienisk synpunkt.
Att det oaktat förhållandena blivit
otillfredsställande, särskilt inom mera tättbefolkade
områden, beror främst på det starkt ökade
utsläppet av kloakvatten från bostäder, men även
industrin har sin del i ansvaret. Man har ej
tillräckligt beaktat, att vattendragens förmåga att
Föredrag i Svenska Teknologföreningen och Föreningen för
Vattenhygien den 28 maj 1954.
628.3 : 351.77
ta mot och tåla förorenande ämnen inte är
obegränsad. Våra vatten har blivit utsatta för
vanvård.
Liksom kraftverksbyggarna har klart för sig,
att våra vattentillgångar ej är obegränsade,
måste det nu gå upp för alla ansvariga, att
vattenföroreningen inte kan få fortsätta som
hittills. Glädjande nog har också, särskilt under
senaste året, insikten härom fått allmän
spridning och viljan till krafttag mot föroreningen
synes nu vara god.
Vilken rätt föreligger
att släppa ut förorenat vatten?
Kravet på modern bostadskomfort gör det
nödvändigt att i stor utsträckning ta vattnet i
anspråk. Detta låter sig också snällt ledas in i våra
hem och där användas för olika ändamål. Det
har blivit den möderne renhållningskarlen, som
mer eller mindre ljudlöst avhämtar det
mänskliga avfallet. Även inom många för folkhushållet
livsviktiga industrier är det nödvändigt att
vattnet får tas i anspråk, i fabrikationen eller som
ett transportmedel.
Kloakvatten
Vattenlagen tar hänsyn till nödvändigheten av
att nyttja vattnet för dessa ändamål. Man har
sålunda ansett omöjligt att vägra utsläpp av
kloakvatten i lämpligt vattenområde, men den
som släpper ut sådant vatten skall "i den mån
det kan anses skäligt vidtaga erforderliga
åtgärder till motverkande av förorening". Denna
bestämmelse kan synas alltför slapp och eftergiven,
då den alltså inte föreskriver någon absolut
skyldighet att företa åtminstone en viss
minimi-rening; åtgärd skall ju vidtas endast i den mån
det anses skäligt.
Den kommitté som 1939 gjorde lagförslaget
uttalade emellertid, att "det minimum som under
alla förhållanden fordras, är–-att
åtminstone alla grövre beståndsdelar i avloppsvattnet
avskiljas. Att utan en sådan enkel åtgärd
utsläppa kloakvatten–-måste anses utgöra
ett otillåtet oskick." Kommittén ansåg det alltså
självklart, att under alla förhållanden en så
primär åtgärd som slamavskiljning skulle äga rum.
I hög grad har detta hittills blivit åsidosatt.
Sålunda utsläpps t.ex. alltjämt fullständigt obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
