Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 31 augusti 1954 - Vattenvård ur samhällelig synpunkt, av Gösta Schirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 augusti 1954-
691
utforskning av dess avloppsproblem. God
samverkan har också ägt rum med Mejeriernas
Riksförening och gruvindustrin i Boliden.
Vad händer om man släpper ut avloppsvatten
som gör skada?
Förorening av vatten är ingen privatsak. Det
innebär en hänsynslöshet mot grannar och andra
strandägare och inot den stora allmänhet som
enligt gammal svensk rättstradition har en
allemansrätt till vattnet för t.ex. bad, båtfart och
rekreation. I vattenlagen stadgas också straff för
den som i strid med givna föreskrifter släpper
ut förorenat vatten. Straffet är dagsböter eller
fängelse. I praktiken har emellertid knappast
några åtal förekommit. Däremot är
skadeståndstalan inte ovanlig.
Rätt till skadestånd föreligger om föroreningen
vållar olägenhet, större än vad som med hänsyn
till ortens förhållanden skäligen bör tålas. Den
som försummar att utföra skäliga
reningsåtgärder blir ersättningsskyldig. Det kan förekomma
fall då reningsåtgärder för en industri skulle
kosta mångdubbelt mot skadans värde. Om man
då inte kan fordra så dyrbara reningsåtgärder,
måste i alla fall skadan ersättas. Det går dock
inte för sig att bara göra upp med den
skadelidande och därmed bli befriad från
reningsåtgärder. Sådana är ofta påkallade ur allmän
synpunkt.
En skada, som ej sällan kommer i fråga att
ersätta, gäller förlorat kräftfiske. Det är en skada
som fiskerättsägaren lätt kan bevisa, både till
uppkomst och storlek, och eftersom kräftorna
numera är dyra, har stora skadestånd utdömts.
I ett par fall har städer sålunda fått betala
120 000 resp. 80 000 kr., i ett annat fall ålades
en fabrik att utge 7 000 kr.
De skador, som eljest måste ersättas, är
mångfaldiga och kan ibland vara svåra att uppskatta i
pengar, t.ex. förlorat fiske, mistade möjligheter
till bad och tvätt, försvårad vattning av kreatur,
omöjlighet att använda vattnet till olika
ändamål, såsom till kylvatten, besprutning och
bevattning. Ersättning har fått betalas för dålig
lukt och andra allmänna olägenheter, dyrare
underhåll av torrläggningsföretag och diken,
minskade inkomster av uthyrda sommarnöjen,
anläggande av brunnar m.m.
En invändning, som ibland i skadeståndsmål
framförs av den instämde förorenaren, är att
han inte är ensam ansvarig för skadan; det finns
andra som medverkar genom att också släppa ut
förorenat vatten. Om emellertid den störste
förorenaren är tilltalad, hjälper honom i allmänhet
inte en sådan invändning. Är hans utsläpp
tillräckligt för att förklara skadan, blir han dömd
att betala fullt skadestånd, och han får sedan
själv i sin tur vända sig mot de eventuellt
medskyldiga.
Den aktuella vattensituationen
Vattenförhållandena i landet är på många håll
otillfredsställande. Kraven på hög
bostadsstandard har lett till att numera praktiskt taget ingen
bostad byggs utan vatten och avlopp.
Landsbygdens avfolkning och människornas
samman-trängning i städer och andra tätorter försvårar
förhållandena. Den vattenmängd, som varje
individ förbrukar, har stadigt ökat. Medan man vid
början av 1900-talet räknade med mindre än
100 1 per person och dygn, är man nu i de största
städerna uppe i över 300 1, varav den allra största
delen återgår till naturen som förorenat
avloppsvatten, och man måste förutse en fortsatt
avsevärd stegring.
På många håll är de sjöar och vattendrag, som
skall ta mot detta vatten, så små eller redan av
naturen så näringsrika, att de helt enkelt inte tål
vid den ytterligare belastning, som
avloppsvattnet medför, utan att olägenheter uppstår i form
av osnygghet, vantrevnad och stank, för att inte
tala om mera speciella skadeverkningar. Det
intensiva byggandet av vatten- och
avloppsledningar utan samtidigt byggande av reningsverk är
den främsta orsaken till missförhållandena
genom utsläpp av kloakvatten.
Det har varit svårt att få såväl medel som
byggnadstillstånd till de dyrbara reningsverken. Det
är i viss mån förklarligt, att man då med
tillgängliga byggmedel först har velat avhjälpa
bostadsbristen och tills vidare lämnat därhän hur
det går med vattendragen, men en sådan politik
har sin naturliga gräns. Man kommer till en
punkt, då "vad som vinnes inomhus förloras
utomhus".
Inrättande av vatten- och avloppsledningar
också på rena landsbygden medför, att även
diken och småbäckar blir nedsmutsade och att
förut orörda sjöar får ta emot det onaturliga
tillflödet av organiskt avfall. Där har också
tillkommit nya föroreningskällor. En nyligen
uppmärksammad sådan är siloanläggningarna för
grönfoder. Pressaften från dem är så koncentrerad,
att dess föroreningsverkan är omkring 200
gånger så stor som samma volym vanligt kloakvatten.
Många mindre vattendrag främst i slättbygderna
är svårt påverkade härav. Här borde emellertid
effektiva motåtgärder kunna vidtas, då
pressaft-mängden på varje gård inte är större än att den
kan samlas upp och användas som gödselvatten.
Även industrins utveckling och ökade
vattenförbrukning har försvårat situationen. En del
nya industrier har tillkommit, såsom plast-,
konserv- och läkemedelsindustri, bl.a.
penicillintillverkning. Inom vissa industrier har det varit
särskilt svårt att få bukt med föroreningen. Här kan
nämnas stärkelsefabriker, mejerier och
garverier. Inom cellulosaindustrin har betydande
framsteg gjorts genom oskadliggörande av
kok-luten vid sulfitfabriker genom indunstning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
