Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 31 augusti 1954 - Den moderna teknikens debetposter, av Georg Borgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
714
TEKNISK TIDSKRIFT
mer kritiskt underskott. Redan före seklets slut
måste Köpenhamn och Sydsverige delta i
avtapp-ningen av Vänern. Göta älvs sinande flöde blir
då än mer beskuret och Västgötaslättens
grundvattenförhållanden än mer rubbade.
Matjorden i farozonen
Ett annat teknikens dilemma är att allt större
del av industripotentialen direkt eller indirekt
måste tas i anspråk för att göra mat. Japans
största kemiska industri är
konstgödselframställningen. Världshushållets svavelsvårigheter
orsakas i alltmer framträdande grad av
konstgödselfabrikernas behov. Frigörelsen från
jordens miljonhärar av kvävebindande bakterier
och alger slukar stora energibelopp, som vi
helst inte vill redovisa och som nu måste sättas
in i kvävefabriker.
Det kan ifrågasättas om inte
jordbearbetnings-tekniken i europeisk regi åderlåtit
världshushållet allra mest. Jordförstöringen har först i detta
århundrade nått världsdimensioner och tiotals
milj. hektar åkerjord har gått till spillo i alla
kontinenter. Både Sovjet, USA och Europa har
här fått vidkännas svidande förluster.
Ännu större arealer har emellertid européerna
ödelagt för andra folk i Syd- och Mellanamerika,
Sydafrika, Malacka m.fl. platser. Genom
hänsynslös skogsskövling och olämplig
odlingsteknik kom jorden på drift och blev ett rov för
vatten och vind. Mer än 1 milj. ha anses gå till
spillo varje år. Markvården har ryckt upp i
förgrunden vid modern samhällsplanering och
reparationsarbetet kräver jättebelopp.
En konsekvens av jordförstöringen är att
många av de imponerande teknikens mästerverk,
som världens stora bevattningsreservoarer utgör,
redan inom ett århundrade kommer att ligga
som jättelika betongfort i öknarna eller endast
markeras av träsk. 2 000 sådana byggda
reservoarer ligger redan i dag jord- och grusfyllda.i
USA, och av de återstående 9 000 har de flesta
en genomsnittsålder av mindre än 50 år. I
Sydamerika har de ej så sällan en livslängd på bara
10—20 år. Även Indien har tusentals sådana
igenfyllda förrådsdammar.
Men tekniken nöjer sig inte med denna
indirekta förstöring — den går också direkt till anfall
och omvandlar gröna marker till flygfält,
industriområden och husöknar. Det är en klagan
från folkdjupen med närmare kontakt och
känsla för jorden, som ligger bakom den
hjärtskärande telegrafvädjan, som president
Eisen-hower våren 1953 fick motta från en sydtysk
odlingsbygd, vilken dömts till undergång för att
omformas i flygfältens sterila betongbanor.
Danmark har förlorat 121 000 ha sedan 1939
och den nuvarande takten i förlusterna utgör
9 000 ha/år. Englands nuvarande bostadsplan
skulle ta ytterligare 10 % av åkerarealen. Många
av Schweiz kantoner kommer att ha förlorat all
åkerjord före seklets slut, om inte den
nuvarande takten i markröveriet dämpas. Skyskrapan
blir kanske i framtiden landsbygdens räddning.
Vi slår annars bort fötterna under oss.
Aktuella hot
Vid sidan av markröveriet är
vattenförstöringen genom avlopp och industriavfall minst lika
ödesdiger. En uppseendeväckande företeelse är
Rhenvattnets tilltagande salthalt främst genom
avfall från de kemiska industrierna. Salthalten
har redan stigit så högt att Rhenvattnet ej längre
kan användas för växande grödor. År 1898 hade
vattnet en kloridhalt av 40 mg/1 och i dag fem
gånger mer.
Holland kläms nu mellan två framryckande
saltfronter, som gradvis hotar dess växtlighet.
Vatten från kanalerna tas redan i anspråk i
sådan omfattning att havsvattnet tränger långt in
i landet (1949 nådde saltfronten 45 km uppför
floden Waal) och ut i angränsande jordskikt.
Samtidigt vräker Rhens vattensystem dagligen
ned tusentals ton kloridsalter mot det tappert
kämpande landet. Slussarna vid Amsterdam
släpper dagligen in 21 000 t salt i Züider-see.
Under ett torrt år har man beräknat att 240 0001
dagligen vandrar in i deltaområdets floder och
vattensystem och endast i mindre grad
återvänder till havet. Det är en ohållbar situation.
Våra föräldrars generation håvade in vinsterna
av frigörelsen från jordens
mineralnäringsreser-ver genom tillämpningen av konstgödsling. Vår
generation håller nu som bäst på med ett annat
engångstrick — frigörelsen från dragardjuren.
Traktorn — stålhästen — har enbart i vårt land
gett oss ca 200 000 ha ytterligare, som nu i
stället för att föda hästar kan användas för att
direkt producera mat. I stället för häststall får vi
tankbåtar och oljeraffinaderier. I stället för gräs
brukar vi olja för att driva vårt jordbruk.
Vi har kapitaltillgångarna — i oljefältens
magasinerade växtprodukter — och ger oss själva
dispens från skyldigheten att producera vad vi
behöver. Vi chansar på nya energitillgångar som
ej ens atomkraften tycks kunna ge löfte om.
Någon väg tillbaka ges ej här. Skulle allt vad USA:s
åkrar i dag producerar användas som bränsle,
räcker det ej till för att driva mer än hälften av
amerikanarnas bilar och än mindre deras
maskiner, tåg och fabriker.
Atomenergins utnyttjande ställer för övrigt
mänskligheten inför nya, ännu allvarligare hot.
Redan nu, medan arbetet i stort sett bedrivs på
ett militärt experimentstadium, erbjuder
undanskaffandet av det radioaktiva avfallet från
atomreaktorerna oerhörda svårigheter.
Plutoniumfabriken i Hanford har strålisolerade behållare
rymmande 0,25 Ml. De har kostat 27 M$. Mer än
400 000 1 sådant "avloppsvatten" samlas årligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
