Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 7 september 1954 - Den första kraftkabeln till Gotland, av Bengt Bjurström och Rolf Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 september 195A
111
Den första kraftkabeln till Gotland
Ingenjör Bengt Bjurström och civilingenjör Rolf Johansson, Stockholm
Kraftöverföringen från fastlandet till Gotland
har icke kunnat realiseras förrän det blev
möjligt att alstra och omforma högspänd likström.
Sedan detta problem hade lösts
tillfredsställande, beslöt K. Vattenfallsstyrelsen att utföra en
anläggning för kraftöverföring till Gotland med
användande av en enledarkabel och med
returströmmen gående genom vattnet (Tekn. T. 1954
s. 1).
Kabeln är utförd för 100 kV likspänning, och
den skall överföra 200 A. Anläggningen i övrigt
är utförd för isolationsklassen 425, varför
samma klass föreskrevs för kabeln. Detta innebär att
en kort bit av kabeln skall motstå 425 kV
impulsprov och 425 kV likspänning.
Det föreföll först möjligt att använda
polyety-len som kabelisolation. Detta material har den
fördelen att det icke kräver någon tät mantel
och därför ger en lätt kabel, som är enklare att
tillverka än en pappersisolerad kabel.
Provkablar gjordes med 5 mm tjock
polyetylen-isolation. En av dessa provades med 250 kV
likspänning, varvid genomslag erhölls efter 58 s.
Förnyat prov på samma kabel när felstället
tagits bort gav genomslag efter 29,5 h vid 200 kV.
Ytterligare prov på de återstående delarna gav
lägre värden. Vid prov på andra kablar erhölls
liknande resultat. Det var tydligt att kablar av
detta slag åldrades mycket fort. I samtliga fall
kunde orsaken tfll genomslagen spåras till
blåsor i materialet, vilka man med en förbättrad
produktionsteknik kanske hade kunnat undvika.
Vi ansåg dock tiden ännu icke mogen att
använda detta material.
Vi har tidigare utfört prov på massa- och
oljefyllda kablar vid hög likspänning5 och funnit att
den oljefyllda kabeln är avsevärt överlägsen den
massafyllda. Senare undersökningar har icke
visat, att det finns skäl att frångå denna slutsats.
Det skulle kanske ha varit möjligt att utföra
gotlandskabeln som oljefylld, men då arean är
ringa och spänningen låg, får en oljefylld kabel
på grund av den erforderliga oljekanalen större
dimensioner än en massakabel och blir därför,
dyrare. Det gällde i stället att utföra en
massakabel så att man undvek de med denna typ
förenade nackdelarna. Detta åstadkom man genom
att utföra kärnan massiv samt genom att i
isolationen använda ett mycket tätt papper, som
621.315.28 : 621.315.051.2.024
påläggs med stor spänning. Härigenom blir
oljeinnehållet i kabeln litet.
Därtill kommer, att på de stora djup där kabeln
ligger vattnets temperatur är nära konstant
under hela året samt att temperaturstegringen hos
ledaren på en så förlagd kabel ej blir mer än ca
8°C. Dessutom tjänar vattnet som tryckmedium
utanpå blyet och pressar ihop detta, så att inga
tomrum kan uppstå i isolationen. Vi valde
därför att utföra kabeln pappersisolerad,
massa-impregnerad och blymantlad med 90 mm2
koppararea och 7 mm isolationstjocklek (fig. 1).
Principer för dimensionering
Den valda arean, 90 mm2, är för stor för den
ström det här är fråga om. Om en mindre
ledar-area väljs, måste dock för samma maximala
spänningsgradient en tjockare isolering
användas, och detta är en nackdel.
En ledare skall ha en god mekanisk hållfasthet
med slät och jämn yta. Utförs den kablad, kan
man få en slät yta endast genom att dra ned
ledaren i samband med kabling så att den
komprimeras, eller genom att lägga på en skärm.
Vid en kablad ledare föreligger emellertid risk
att, om kabeln vrids åt motsatt håll mot
slag-ningsriktningen, trådarna vrids upp och skjuts
ut eller ställer sig på kant, varigenom isolationen
kan krossas.
I detta fall var det inget tvivel om att kabeln
skulle komma att vridas såväl vid tillverkningen
som vid utläggningen, och därför kunde en
sådan risk inte tas. Då det dessutom var möjligt
att få fram en massiv tråd med denna area i
stora längder, valdes detta utförande. Eftersom
kabeln under utläggningen utsätts för avsevärda
Fig. 1. Sektioner av gotlandskabeln; t.v. sjökabel, t.h.
strandkabel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
