- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 84. 1954 /
723

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 7 september 1954 - Ferromagnetisk keramik, av Elmar Umblia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 september 1954

723

Ferromagnetisk keramik

Mag. chem. Elmar Umblia, Stockholm

Under de senaste åren har man framställt en
ny klass av ferromagnetiska material,
ferromagnetisk keramik, varmed avses keramiska
material eller oxidmaterial med ferromagnetiska
egenskaper. Strukturellt hör dessa till en, stor
grupp av oxidmaterial, som inom
mineralogra-fin kallas spinellider och som omfattar
kristalliniska ämnen med samlingsformeln (Me†, Me2+,
Me3+67)0. (Me®+ Me*+, Me5+2) 03, där Me
betecknar metallatomer. Spinelliderna
kristalliserar i spinell-, perovskit-, tetragonalt och
hexa-gonalt gitter. Till denna grupp hör utom
ferromagnetiska material flera andra material av stor
teknisk betydelse, såsom eldfast keramik,
byggnadskeramik, elkeramiska isolermaterial,
ferro-elektrisk keramik osv.

De ferromagnetiska spinelliderna utgörs i
huvudsak av ferriter, kromiter och manganiter av
vissa, främst tvåvärda metaller (fig. 1). Bland
dessa finns material med både mjukmagnetiska
och hårdmagnetiska egenskaper. Den största
betydelsen för eltekniken har för närvarande de
mjukmagnetiska ferritmaterialen, som kan
härledas från magnetit Fe304 = FeO • Fe203 eller
ferroferrit, Fe2+ • Fe3+204 genom utbyte av Fe2+-

621.318.12/.13

joner mot Mg2+, Cu2+, Zn2+, Cd2+, Mn2+ eller
Ni2+.

Historik

Det tidigast kända icke-metalliska magnetmaterialet är
magnetit, som finns i naturen. Dess betydelse som
mag-netmaterial har i modern tid helt överskuggats av de
magnetiska metallegeringarna (Tekn. T. 1950 s. 1601).
Emellertid hade S Hilpert i Tyskland redan i seklets början
insett de icke-metalliska ferromagnetiska materialens
användbarhet för kärnor i högfrekvensspolar. De patent han
tog ut 1910 utnyttjades dock aldrig kommersiellt därför att
högfrekvenstekniken vid denna tid ännu var outvecklad.

Bland pionjärer efter Hilpert märks främst japaner, som
i mitten av 1930-talet började framställa både
hårdmagnetiska och mjukmagnetiska ferritmaterial. Litet senare
påbörjades ferritforskningen och ferrittillverkningen i
blygsam skala även i USA, men först efter andra världskriget
har där bägge delarna utvecklats mycket snabbt.

I Europa, främst i Tyskland och Frankrike, fortsattes
också ferritforskningen under mellankrigsperioden
tämligen livligt och de rön, som därvid framkommit, utgör en
fast grund för ferrittillverkning1-". I mitten av 1930-talet
påbörjades i Tyskland och Holland en systematisk
utveckling av ferriter, som så småningom resulterade i numera
välkända kommersiella material. Dessutom har i synnerhet
franska, holländska och amerikanska forskare på senare
tid utarbetat fundamentala teorier om sambanden mellan
ferromagnetiska ferriters sammansättning och struktur och
deras egenskaper15"17,21.

Fig. 1. Ferromagnetisk keramik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:38:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1954/0741.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free