Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 7 september 1954 - Ferromagnetisk keramik, av Elmar Umblia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
726
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 4. Polarisation per ferritmolekyl och zinkhalt hos
blandferriter";––polarisationen om zink inte försvagade
den likriktande kraften i materialet.
Mc = ax + b (16 — y) — [a (8—x) + by] =
= 2a Ge — 4) + 2b (8 — y)
Härav kan de värden för x och y beräknas, som
ger den största polarisationen.
Om nu en sådan magnetisk ferrit som
mangan-ferrit eller nickelferrit försätts med
paramagne-tisk zinkferrit eller kadmiumferrit, växer
materialets polarisation, ty zink- eller
kadmiumjo-nerna sätter sig på A-platser och förtränger
motsvarande antal magnetiska järn joner till
ß-plat-ser. Man får emellertid icke införa hur mycket
zink eller kadmium som helst, eftersom dessa
Fig. 5. Jungfrukurvor för en MnZn-ferrit (Bs = 3 000 Gs,
/ub = 2 000) och en NiZn-ferrit (Bs = 2 500 Gs, /ub = 300)
samt permeabilitetens beroende av fältstyrkan hos samma
material.
försvagar den likriktande kraften i materialet
(fig. 4).
Ferrospinellerna kan bilda fasta lösningar i
varierande proportioner, dvs. de ger en homogen
blandferritfas, som är av stor betydelse för
materialets magnetiska egenskaper. Dessutom har
ferrospinellerna förmågan att upplösa järnoxid,
som därvid också överförs i spinellform. Då
emellertid spinellcellen icke kan rymma mer än
32 syrejoner, upptar den endast 10% Fe203, dvs.
32 syrejoner och 21% järnjoner. Ett sådant
ostöchiometriskt ämne med ett underskott av
24 — 211/3 = 22/3 katjoner per cell är en
halvledare.
Egenskaper
Ett gott mjukmagnetiskt ferritmaterial skall
framför allt ha en lämplig sammansättning med
de magnetiska oxidkomponenterna i lämplig
redoxjämvikt. Dessutom skall materialet bilda
en homogen kubisk ferritfas med en möjligast
låg spännings- och formanisotropi. Skillnader
mellan keramiska och metalliska
magnetmate-rial i magnetiseringsförloppen, i de magnetiska
konstanternas storlek och inbördes sammanhang
och i dessa konstanters beroende av den
magnetiska fältstyrkan, av frekvensen och av
temperaturen orsakas till stor del av följande specifika
förhållanden hos magnetisk keramik:
kraftig utspädning av den magnetiska
ferritfa-sen genom syrejoner;
förekomst av diverse inhomogeniteter, såsom
varierande kornstorlek, främmande faser,
omagnetiska föroreningar, porer osv.;
hög volymresistivitet;
uppträdande av dielektriska egenskaper.
Dessutom är magnetisk keramik hård och spröd
samt har stor kemisk motståndskraft.
M agn e t iseringsförlo p p
Ett keramiskt inagnetmaterial består liksom ett
metalliskt av ett stort antal elementarområden,
spontant magnetiserade till mättning men med
magnetiska moment orienterade åt olika håll så
att inget yttre magnetiskt moment uppstår. När
ett svagt yttre magnetfält påtrycks ett sådant
material, sker endast en reversibel invridning i
fältriktningen av magnetiska moment inom
ele-mentarområdena. Magnetiseringskurvan för
dessa fältstyrkor utgörs av en rät linje (fig. 5).
Då elementarområdenas gränsförskjutning i
keramiska material är starkt hindrat av porer och
andra inhomogeniteter, kan deras tillväxt och
omslag i fältriktningen ske först vid högre
fältstyrkor. Detta kommer till uttryck genom att
magnetiseringskurvan börjar avvika från den
ursprungliga räta linjen och får en annan
stigning. Vid fortsatt ökning av fältstyrkan får
magnetiseringskurvan en alltmera aytagande
lutning och närmar sig så småningom mättnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
