Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 7 september 1954 - Ferromagnetisk keramik, av Elmar Umblia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
730
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 10. Magnetmaterials lämplighet vid olika frekvens’6;
överst godhet för starkströmsteknik, i mitten godhet för
svagströmsteknik, nederst permeabilitet; godheten är en
kombination av pris, tillverkningssvårigheter, vikt, storlek,
permeabilitet och förlustfaktor.
lek icke spelar någon större roll, såsom i spolar
för filterkretsar och svängningskretsar i
radioteknik, i pupinteknik, i bärfrekvensteknik osv.,
eller där ett lågt mättningsvärde t.o.m. är
önskvärt, såsom i magnetfältstyrda variometrar och
modulatorer. Som ytterligare
användningsmöjligheter må nämnas kärnmaterial i spolar för
magnetiska förstärkare och för magnetiska
minnen, där ferriter med rektangulär hysteresslinga
borde vara synnerligen lämpliga. Dessutom kan
ferritmaterial användas för tillverkning av
magnetostriktiva svängningsgivare i
ultraljudapparater, magnetiska upptagningsapparater osv.
Ferritmaterial (fig. 10) fyller inte bara gapet
mellan lamellerade metallmagneter och
pulverkärnor utan överträffar i vissa avseenden de
senare. Då ferritmaterial har påtagligt högre
permeabilitet än pulverkärnor kan deras i och
för sig goda magnetiska egenskaper ytterligare
förbättras genom en ur magnetisk synpunkt
lämplig dimensionering och konstruktion av
kärnor i vida större utsträckning än vad som kan
åstadkommas med pulverkärnor. Dessutom finns
det även större möjligheter att framställa
"skräddarsydda" ferritmaterial för olika
specialändamål.
Litteratur
1. Hilpert, S: Genetische und konstitutive Zusammanhänge
zwisch-en Ferromagnetismus und Aufbau der Ferrite. Ber. Dtsch. chem.
Ges. 42 (1909) s. 2248.
2. Hilpert, S: Verfahren zur Herstellung magnetisierbarer
Materialien von gleichzeitiger geringer elektrischer Leitfähigkeit für
elektrische und magnetische Apparate. D. R. Pat. 226 347, 227 187
(1910).
3. Hilpert, S & Wille, A: Zusammenhänge zwischen
Ferremagne-tismu• und Aufbau der Ferrite. Z. phys. Chem. B 18 (1932) s. 291.
4. Hilpert, S & Schweinhagen, R: Ober Ferrite. Z phys. Chem.
B SI (1935) s. 1.
5. Kato, Y: Characteristica of metallic oxide magnets. J. Inst.
electr. Engrs (Japan) 53 (1933) s. 408.
6. Kawai, N: Studies ön ferrites. J. Soc. chem Ind. (Japan) 37
(1934) s. 392, 174 B Suppl. Issue.
7. Takei, T: Metallic oxides as magnetic materials. Mach. & Electr.
1937 jan.—mars, Electr. Engrs Soc. J. 59 (1939) h. 6.
8. Cobb, H L: Magnetic material and process of making the same.
US. Pat. 1 946 964 (1933).
9. Barth, F W & Posnjak, E: Spinel structures with and
with-out variate atom equipoints. Z. Kristallogr. 82 (1932) s. 324.
10. Hüttig, G F: Vereinigung von Metalloxyden. Z. Elektrochem. il
(1935) s. 527.
11. Kussmann, A & Nitka, H: Ferromagnetismus und Struktur von
Manganferriten. Phys. Z. 39 (1938) s. 208.
12. Forestier, H: Transformations magnétiques de sesquioxide de
fer et ses combinaisons ferromagnétiques. C. R. Acad. Sci., Paris 192
(1948) s. 137.
13. Serres, A: Recherches sur les moments atomiques. Ann. Phys.
17 (1932) s. 5.
14. Forestier, H & Vetter M: Études des systèmes Fe203 • Ni0-Fe203 •
MgO, Fe203 • NiO-FesOs • CuO, FesOs • NiO-FeaOs • ZnO. C. R. Acad.
Sci., Paris 209 (1939) s. 164.
15. Néel, L: Propriétes magnétiques des ferrites. Ann. Phys. 3
(1948) s. 137.
16. Anderson, P W: Generalizations of the Weiss molecular field
theory for antiferromagnetism. Phys. Rev. 79 (1950) s. 705.
17. Snoek, J L: Magnetic and electrical properties of the binary
systems MO • Fe203. Physica 3 (1936) s. 463.
18. Snoek, J L: New developments in ferromagnetic materials.
Amsterdam 1947.
19. Wagenknecht, F: über die dielektrische und magnetische
Eigenschaften einiger Ferrite bei Hochfrequenz. Frequenz 5 (1951)
s. 145, 186.
20. Harvey, R L m. fi.: Ferromagnetic spinels for radio frequencies.
RCA Rev. 11 (1950) s. 321.
21. Went, J J & Gorter, E W: The magnetic and electrical
properties of Ferroxcube materials. Philips Techn. Rev. 13 (1952)
s. 181.
22. Spulenkerne aus Draloperm und Keraperm. Stemag
Industrie-Mitteilung IM9, Juni 1953.
23. Gelbard, E: Magnetic properties of ferrite materials. Tele-Tech
11 (1952) h. 5 s. 50.
24. Albers-Schönberg, E: Ferromagnetic ceramics and square-loop
ferrites. Ann. Rep. Confer. Electr. Insul. 1952 s. 51.
25. Hyperox, ein magnetisch weicher Sinter-Werkstoff für die
Hoch-frequenztechnik. Fried. Krupp Widia-Fabrik, Essen 1952.
26. Kornetzki, M: Ferrit-Kerne für die Nachrichtentechnik. Siemens
Z. 27 (1953) s. 212.
27. "Weiss, R S: Ferromagnetic spinels using lithium. Ceram. Ind.
58 (1952) h. 4 s. 130; h. 5 s. 76.
28. Forestier, H & Guiot-Gulliain, G: Ferrites des terres rares à
double point de Curie ferro-magnétique C. R. Acad. Sci., Paris 235
(1952) s. 48.
29. McGuire m.fl.: Ferromagnetic properties of the chromites.
Ceram. Age 60 (1952) h. 2 s. 60.
30. Jonker, G H & van Santen, J H: Ferromagnetic compounds
of manganese with perovskite structure. Physica 16 (1950) s. 337.
31. Went, J J m.fl.: Ferroxdure, a class of new permanent magnet
materials. Philips Techn. Rev. 13 (1952) s. 194.
32. Bickford Jr, L R: Relation between crystal structure and
magnetic properties of ferrites. Ceram. Age 58 (1951) h. 5 s. 36.
33. Gält, J K: Initial permeability and related losses in ferrites.
Ceram. Age 60 (1952) h. 2 s. 29.
34. Brockman, F m.fl.: Dimensional effects resulting from a high
dielectric constant found in a ferromagnetic ferrite. Phys. Rev. 77
(1950) s. 85.
35. Hoh, S R: Evaluation of high-performance magnetic materials.
Tele-Tech 12 (1953) h. 10 s. 86; h. 11 s. 92.
36. Goldsmith, H A: Ferromagnetic ceramics. Prod. Engng 22 (1951)
apr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
