Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 7 september 1954 - Andras erfarenheter - Framställning av citronsyra, av SHl - Trefas kraftöverföring med jord som fasledare, av F Ö - Böcker - Tjänstemännen, näringslivet och samhället, av Hans S Fahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 september 1954
737
estrar utnyttjas som mjukningsmedel för plaster. Kemisk
industri förbrukar därför ganska stora mängder
citronsyra; i USA tillverkas nu 23 000—27 000 t/år.
Man erhåller citronsyra kommersiellt genom att
extrahera den ur fruktsafter, men den viktigaste
framställningsmetoden har sedan ca 30 år tillbaka varit jäsning
av socker. Den vanligaste råvaran är betmelass, men
även ren sockerlösning används. Jäsningsprocessen hör
till de mera svårreglerade, och mycket litet har
publicerats om de sätt varpå man övervunnit svårigheterna och
nått lönande utbyte av syran. Efter jäsningen isoleras
denna vanligen genom utfällning som kalciumcitrat, vilket
frånfiltreras och sönderdelas med syra varvid en rå
citronsyralösning erhålles. Ur denna utvinns slutligen den
vid rumstemperatur fasta syran genom indunstning och
kristallisation.
Vid jäsningen måste vissa näringsämnen för
mikroorganismen tillsättas, nämligen kväve, fosfor, magnesium, järn
och mangan. För att högt utbyte av syra skall erhållas
måste dessa ämnen finnas i lämpliga koncentrationer.
Vid ett i Holland utarbetat förfarande utförs därför först
provjäsningar i liten skala med varje sändning av melass
så att variationer i dennas sammansättning kan utjämnas.
Utbytet vid jäsningen beror vidare av mäskens temperatur,
pH och sterilitet, av luftningen, jäskarets
konstruktionsmaterial och mikroorganismens typ. Det uppges att man
fullständigt behärskar alla dessa faktorer i den holländska
fabriken (Chemical Engineering maj 1954 s. 120). SHl
Trefas kraftöverföring med jord som fasledare.
För att minska anläggningskostnaderna använder man i
Sovjetunionen i stor utsträckning jord som tredje ledare
vid trefasdistributionsledningar. Följande föreskrifter
gäller för dessa anläggningar: Driftjordningen skall vara
förbunden med skyddsjordningen i understationen.
Beröringsspänningen mellan jordledare och jord skall i allmänhet
ej överskrida 50 V. Jordmotståndet mellan linjens
matningsända och förbrukningsända får ej överstiga 4 ohm
om transformatoreffekten vid matningsändan understiger
3 200 kVA. Vid större transformatoreffekt skall sträckans
jordmotstånd understiga 0,5 ohm. Vidare får systemet ej
ha omedelbar ledande förbindelse med andra system, som
ej har jorden som tredje ledare, och generatorer och
motorer får ej förbindas omedelbart med det ensidigt jordade
systemet. Svagströmsstörningarna måste även hållas inom
tillåtna gränser.
Distributionsledningar med jorden som tredje ledare har
använts vid olika jordbeskaffenhet och under olika
klimatiska förhållanden, och drifterfarenheterna har varit goda
i samtliga fall. För närvarande finns över 10 000 km
dylika högspänningsledningar i drift i Sovjetunionen
(Elek-trizitätswirtschaft 1954 h. 11 s. 313). F Ö
Böcker
Tjänstemännen, näringslivet och samhället, av
Edmund Dahlström. SNS, Stockholm 1954. 277 s., 21 tab.,
28 diag. 14,50 kr.
Studieförbundet Näringsliv och Samhälle har med
ekonomiskt stöd av Svenska Arbetsgivareföreningen och under
docent Dahlströms ledning framlagt en studie över
industritjänstemännens attityder gentemot sitt företag och olika
samhällsfrågor. Underlaget till undersökningen
insamlades under våren 1952 då 1 736 tjänstemän vid 62 företag
tillfrågades. De utvalda industrierna är belägna i
Stockholm, Borås, Norrland och Bergslagen och representerar
verkstadsindustri, textil- och konfektionsindustri, sågverk
och pappersbruk samt järnbruk. De tillfrågade har
omfattat en grupp från teknisk personal till
kontorstjänstemän. Tjänstemän i högre chefsställning har ej medtagits.
Bokens titel är inte fullt adekvat emedan även 434
arbetare blivit tillfrågade.
Besultaten är dels iakttagelser inom var och en av
grupperna tjänstemän, arbetsledare och arbetare och dels
jäm– förelser emellan dessa. Slutsatserna har erhållits efter
omfattande statistisk bearbetning av skriftliga frågeformulär
upptagande över hundratalet frågor i åtta grupper, där
var och en utgör en självständig större frågeställning.
Först behandlas de anställdas inställning till frågan om
det existerar samhällsklasser. Det framgår därvid att de
som tillhör en låg yrkesklass mer betonar att både klasser
och klasskillnader existerar än den personal som hör till
högre. Arbetarna har en mer likformig klassuppfattning
än tjänstemännen. Det har visat sig att arbetsbefälet ofta
räknar sig till arbetarklassen. Det antagande, som på
industrihåll i många fall görs, att en arbetare efter
utbildning till arbetsledare politiskt sett skulle representera mer
borgerliga tankar är sålunda inte alltid riktigt. Den för
skötseln av ett modernt företag så viktiga mellaninstansen
av arbetsledare har två huvuduppfattningar, en när det
gäller att representera företagsledningen under arbetet och
en politisk, som till en del kan tänkas motverka
företagsledningens ekonomiska intressen. Den totala
hopsmältningen av begreppet företagsledning som man ofta
organisatoriskt eftersträvar för att reducera arbetsmarknadens
parter till bara två har tydligen inte helt lyckats. Detta
förhållande, som många industrimän måhända haft på känn,
har således kunnat bevisas statistiskt. I den mån en
sådan tvåpartsbild kan anses vara eftersträvansvärd har
företagsledningen tydligen anledning i framtiden räkna med
att politiska försök från andra parten kommer att bestå
i kraftiga ansträngningar att helt fånga ifrågavarande
mellangrupp.
Arbetsledaren är fackligt ansluten i samma utsträckning
som arbetarna och mer fackligt aktiv än både arbetare
och övriga tjänstemän. I undersökningen inlagda
kontrollpunkter visar beträffande fördelningen av denna aktivitet
mellan arbetsledare, arbetare och övriga tjänstemän ett
inbördes förhållande av tre till två till ett. Förf. har inte
kunnat finna någon påtaglig tendens till att den fackliga
anslutningen skulle vara lägre inom det högst utbildade
skiktet av tjänstemännen. Det undre tjänstemannaskiktet
t.ex. kontorister av olika slag uppvisar en vacklande
inställning ifråga om tillhörigheten i fackligt avseende. En
betydande del anser att de borde slå sig ihop med
arbetarna t.ex. när det gäller löneaktioner. De ser sig därvid
icke endast som en högre yrkesgrupp i förhållande till
arbetarna, utan tänker på den påtagligt minskade
ekonomiska klyftan mellan dem och arbetarna. Den lägre
kontoristgruppens ställning är sålunda oklar och kan liksom
den dualistiska uppfattningen hos arbetsledarna på längre
sikt tänkas medföra komplikationer för företagsledningen.
Större antalet av den tekniska personalen och procentuellt
än fler av arbetsledarna anser att deras villkor skulle ha
varit sämre om grupperna inte haft någon organisation.
I fråga om attityden mellan anställda och
företagsledning är arbetarna minst tillfredsställda med ledningens
sätt att sköta sina uppgifter och ivrar för ökat
medinfly-tande. Arbetsledarnas ställning är även här något oklar
såtillvida att de som tjänstemän är mest otillfresställda
med företaget men samtidigt ofta är negativt inställda till
tanken på ökat medinflytande över huvud taget. Detta
förhållande, sammanställt med gruppens politiska
uppfattning, tyder på att arbetsledarna önskar använda den
indirekta vägen till ökat inflytande genom statliga
regleringar hellre än den direkta över en företagsnämnd med
ökade befogenheter. En stor del av tjänstemännen,
speciellt då de lägre grupperna, uttalar sig för ökat
medinflytande. Eventuellt kan detta tolkas så att det uppsatta
målet för företagsnämndens informationsverksamhet inte
skulle vara uppnått. Många tjänstemän har en reserverad
inställning mot det sätt på vilket företagsnämnderna
hittills bedrivit sin verksamhet.
Inkomstens storlek är sedan gammalt grunden för en
indelning av ett företags anställda i olika klasser. I dagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
