Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 14 september 1954 - Icke-terapeutisk användning av antibiotika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 september 1954
745
det enda antibiotikum som var tillgängligt i
tillräcklig mängd för användning som
besprutnings-medel i kommersiell skala12.
Det visade sig först effektivt mot en
mögelsvamp på bönor och har sedan fått användning
mot liknande sjukdomar på äppelträd, lök,
blåhallon, körsbär, gräs och pepparmynta.
Strepto-mycin har använts som besprutnings- och
be-pudringsmedel mot bakterier, t.ex. på äppelträd
och tomater, men det har visat sig overksamt
mot de svampsjukdomar på vilka det hittills
prövats. Det är troligt, att streptomycin också
verkar systemiskt.
Åtskilliga andra antibiotika, såsom toximycin,
helixin, antimycin, griseofulvin, gladiolinsyra
och patulin, har prövats mot bakterioser och
mögelsjukdomar med större eller mindre
framgång. Särskilt de fvra sistnämnda har, liksom
actidion och några andra (t.ex. gliotoxin och
viridin), visat sig verksamma mot vissa
mögelsjukdomar. Detta är av betydelse då
svampangrepp är betydligt vanligare än bakterioser.
Systemiska medel
Vid de flesta försöken att använda antibiotika
som systemiska medel mot växtsjukdomar har
man låtit växternas rötter absorbera dem,
vanligen ur näringslösning. Avsikten har varit att
bekämpa sjukdomsalstrare i växternas
över-jordsdelar. Vid dessa undersökningar har
griseofulvin visat sig minska angrepp av Botrytis
cinerea på sallad och skydda tomatplantor mot
en bladsjukdom alstrad av en svamp.
Aureo-mycin, anbringat på samma sätt, hindrar
fullständigt en bakterios på tomat. Antibiotikum,
anbringat i jorden, har hittills visat sig vara utan
verkan.
Man har också försökt införa ett antibiotikum
i växters stam varvid denna har bestrukits med
en blandning av antibiotikum, lanolin och ett
vätmedel. Streptomycinsulfat och
dihydrostrep-tomycinsulfat anbringat på detta sätt har
fullständigt hindrat två bakterioser hos bönor.
Ter-ramycin minskade båda sjukdomarna och
aureo-mycin den ena. Även besprutning med 0,1 %
streptomycinlösning har visat sig hindra
uppkomst av fettfläcksjuka, en bakterios hos bönor.
I detta fall torde streptomycinet absorberas och
alltså verka systemiskt. Samma metod har med
framgång använts mot en bakterios hos
fruktträd8. Man har också försökt att injicera
antibiotikum i trädstammar.
Försök att bekämpa virussjukdomar med
antibiotika har hittills givit föga uppmuntrande
resultat. Man har visserligen fått vissa positiva
resultat vid försök med streptotricin och
terra-mycin på avskurna blad, men de beror troligen
på förändringar hos värden och inte hos virus.
Det är anmärkningsvärt att flera av de
antibiotika, t.ex. griseofulvin, vilka visat sig effek-
tiva som systemiska medel, har liten verkan på
sjukdomsalstraren vid prov in vitro, dvs. utanför
värdväxten. Detta antyder att dessa kemikalier
inte verkar direkt på patogenen utan enligt
någon annan hittills okänd mekanism. En
möjlighet är att växtens metabolism ändras så att
immunitet uppstår, en annan är att antibiotikum i
växten omvandlas till ett ämne med starkare
giftverkan på sjukdomsalstraren. Är värdväxtens
medverkan i allmänhet nödvändig, blir
problemet att uppsöka och utveckla nya systemiska
medel tydligen ganska komplicerat
Behandling av utsäde
Betning av utsäde för att hindra sjukdomar
utförs numera i mycket stor skala. Härvid torde
man mest använda kvicksilverföreningar (Tekn.
T. 1953 s. 974) vilka har olägenheten att vara
starka gifter. Ett antal antibiotika har
emellertid också prövats för detta ändamål.
Man har fått lovande resultat t.ex. vid
behandling av vete med cykloheximid. Streptomycin har
använts särskilt mot bakterioser. Gott resultat
har härvid uppnåtts t.ex. med gurk- och
tomatfrö. I dessa fall har streptomycinet säkerligen
systemisk verkan eftersom sjukdomsalstraren
finns inuti fröet. Vid odling i växthus men inte
på kalljord var streptomycin även effektivt mot
en sjukdom hos bönor, som alstras av en
bakterie i fröet.
Många andra antibiotika har provats som
betningsmedel, i de flesta fall utan större framgång.
Bl.a. har man i Sverige prövat ett där framställt
antibiotikum kallat PF1- Ganska lovande
resultat erhölls vid prov in vitro på flera
sjukdoms-alstrande svampar, men vid betningsförsök hade
PF ingen iakttagbar verkan. Orsaken härtill är
okänd, och det torde vara små utsikter att man
kan ersätta de giftiga betningsmedlen med
ofarliga antibiotika förrän samspelet
värdväxt—antibiotikum åtminstone i princip utretts.
I jäsningsindustrin
Infektion med främmande mikroorganismer
kan lätt uppstå vid mikrobiologiska processer.
Öltillverkning är inget undantag härifrån, och
bakterieinfektioner kan ibland vålla svårlösta
problem i bryggerier. Starkt infekterad jäst
behandlas ofta med vinsyra eller fosforsyra varvid
en stor del av bakterierna dödas utan att jästen
skadas. De överlevande förökar sig emellertid
snabbt varigenom infektionen efter relativt kort
tid är lika stark igen.
Man fann emellertid redan 1946 att ett
antibiotikum, tyrotricin, är verksammare än syrorna
men bara om dess koncentration är minst 500
mg/1. Senare har man funnit att penicillin
hindrar växt av Gram-positiva mjölksyrabakterier i
öl. Av stor vikt är emellertid att hindra växt av
Gram-negativa stavbakterier som är resistenta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
