Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 14 september 1954 - Andras erfarenheter - Tre typer av kokning, av SHl - Bestämning av metallytors flytning vid bearbetning, av SHl - Nyare metoder - Extraktiv destillation med fast tillsatsämne, av SHl - Framställning av koldioxid med metalloxider, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
764
TEKNISK TIDSKRIFT
av dess högsta värde vid punktkokning. Vid 122°C avger
sålunda kopparröret 30 gånger mer värme per tidsenhet
än vid 165°C.
Skiktkokning är tydligen samma fenomen, som iakttas
när vätskedroppar trillar omkring på en rödvarm vta. För
metanol inträffar den vid en temperaturdifferens metall—
vätska på 102°C (fig. 3 E). Vid kokningen kan ingen
explosionsartad ångbildning iakttas. Ljudet, vars styrka vid
övergång från spräng- till skiktkokning stiger från ca 18 till
26 dB, liknar trumning med 25—30 slag per sekund (J W
Westwater i Scientific American juni 1954 s. 64). SHl
Bestämning av metallytors flytning vid bearbetning.
När ett metallband passerar mellan cylindriska valsar är
dess hastighet mindre än valsytornas vid dess inträde i
deformationszonen. Bandet accelereras tills det i en viss
del av kontaktområdet, neutralläget, får samma hastighet
som valsytorna. När det slutligen lämnar dessa har det
större hastighet än de.
Förses valsarna med små upphöjningar gör dessa repor
i bandet på grund av dettas rörelse i förhållande till
valsytorna. Bandets bredning ger en relativ rörelsekomponent
vinkelrätt mot valsningsriktningen varigenom reporna blir
böjda och får en form liknande en metkroks. En
förberedande mätning av sådana repor har lett till följande
slutsatser:
projektionen av repan på en linje parallell med
valsningsriktningen är av nära den längd som kan beräknas
under antagande att deformationen är homogen;
neutralläget, som beror av friktionen vid valsningen, kan
bestämmas direkt;
bandytans bredning vid valsningen anges av repans
projektion på en linje vinkelrät mot valsningsriktningen;
då riktningen av repans växande ända måste vara
parallell med friktionskraftens i denna punkt, kan man
kartlägga dennas riktning inom kontaktområdet.
I teorier för valsning har alltid antagits att
friktionskrafterna är parallella med valsningsriktningen. Repornas form
visar att så inte alls är fallet ens vid mindre än 1 °/o
bredning (J M Capus & M G Cockcroft i Nature 1 maj 1954
s. 821). ’ SHl
Nya metoder
Extraktiv destillation med fast tillsatsämne. Genom
kombination av adsorption och destillation får man en
process som i princip är mycket lik extraktiv destillation
(Tekn. T. 1951 s. 181). Denna nya metod har visat sig
användbar för separering av kolväten med mycket nära
lika kokpunkt, t.ex. toluen från lågkokande naftener,
olefiner från paraffinkolväten och normalparaffiner från
paraffiner med starkt grenade kolkedjor.
Lämpliga adsorbenter vid separering av kolväten är
sili-kagel, aktivt kol, aktivt kokosnötkol, bauxit och aktiv
aluminiumoxid. Kokosnötkol har starkt selektiv förmåga att
adsorbera normalparaffiner. Adsorbenten slammas upp i
ett kolväte och vällingen förs in på destillationskolonnen.
I denna adsorberas den ena komponenten vid den och tas
ut vid kolonnens botten.
Vid separering av t.ex. toluen och metylcyklohexan (fig 1)
förs kolväteblandningen in som tillflöde nära mitten av
en kolonn. En välling av silikagel och metylcyklohexan
leds in nära kolonnens topp. Silikagelet följer med
ned-flödet i kolonnen och adsorberar härvid toluenen.
Rest-flödet från kolonnens botten centrifugeras. Den härvid
erhållna vätskan är ett toluenkoncentrat som kan
vidare-behandlas. Silikagelet förs med en transportör till ett kärl
där toluenen desorberas med ånga varvid ett destillat av
toluen och vatten erhålles.
Ångan från kolonnens topp består av metalcyklohexan
som till största delen kondenseras. En del av kondensatet
tas ut som destillat, resten leds tillbaka till kolonnen som
Fig. 1. Apparat för extraktiv destillation med fast
tillsatsämne.
återflöde. En mindre del av metylcyklohexanångan trycks
med en kompressor till en blandare där den blandas med
hett silikagel från desorptionskärlet. Blandningen går till
en kylare där metylcyklohexanen kondenseras och en
välling bildas. Denna går över ett utjämningskärl till
kolonnen.
Av vikt vid processens genomförande är att
silikagel-vällingen har praktiskt taget samma temperatur som
vätskan på den botten där den förs in. Tillflödet bör föras
in på en botten där vätskan har ungefär dess
sammansättning, och dess temperatur bör vara nära lika med
temperaturen på tillflödesbottnen. Mängden tillfört
silikagel får inte underskrida 100—200 vikt-°/o av tillflödet.
Ar mängden silikagel tillräckligt stor för fullständig
adsorption av toluenen, får man ren metylcyklohexan vid
kolonnens topp, men betydande separering kan uppnås med
mindre mängd gel (Chemical Engineering maj 1954 s. 250).
SHl
Framställning av koldioxid med metalloxider. Man
kan framställa koldioxid ekonomiskt och effektivt genom
oxidation av kol (träkol eller koks) med metalloxider i
stället för med luft. Den använda oxiden måste härvid
förbli i fast form och får inte sintra vid
arbetstemperaturen. Den skall kunna regenereras genom oxidation med
luft och skall ha hög oxidationspotential. Järn-III-oxid,
ren eller som rik malm, anses lämplig då den är billig
och lättillgänglig. De fasta råvarorna är finpulvriserade
och fluidiseras i en koldioxidström varigenom intim
kontakt mellan dem uppnås och noggrann
temperaturreglering möjliggörs.
I praktiken kan man föra in kokspulver p,å toppen av en
generator (fig. 1), koldioxid pressas in vid dennas botten,
och järnoxid blåses in på dess översta botten med kol-
Fig. 1. Apparat för framställning av kolsyra genom
oxidation av kol med metalloxid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
