Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 14 september 1954 - Böcker - Vorbereitung des Hochofenmöllers einschliesslich der des Hochofenkokses, av E R—s - Versuchsbericht über das Ausbeulen der auf einseitigen, gleichmässig und ungleichmässig verteilten Druck beanspruchten Platten, av Ove Pettersson - The rheology of non-aqueous suspensions, av SHl - Thermo-Mikro-Methoden zur Kennzeichnung organischer Stoffe und Stoffgemische, av Bengt Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 september 1954
767
Vorbereitiuig des Hochofenmöllers einschliesslich der
des Hochofenkokses, av W Luyken. Springer, Berlin 1953.
337 s., 155 fig. 37,50 DM.
Denna bok utgör en sammanställning av alla
bearbetningsmetoder och förfaringssätt, som används för att göra
brutna råmaterial så lämpliga som möjligt för uppsättning
på blästermasugnar i avsikt att åstadkomma lägsta
produktionskostnader för tackjärnet.
Efter en utredning av de fordringar, som masugnsdriften
ställer på råvarorna, följer en översikt av dessa. Därefter
beskrivs förberedning, anrikning och sligernas brikettering
eller sintring. En förberedning av malmen är tillräcklig för
rika järnmalmer, som endast krossas, siktas, blandas och
torkas före uppsättningen. Fattiga malmer och råkol med
låg kolhalt måste anrikas före användningen enligt olika
metoder. Betydelsen av malmernas röstning framhålles och
en intressant utredning om malmförberedningens,
malmanrikningens och sintringens ekonomiska betydelse ges.
Kokskolets vidare behandling till koks utgör innehållet i
nästa avdelning, som avslutas med egenskaper och
fordringar på goda masugnskol. Sedan diskuteras kalkens
bränning och förberedning. Slutligen beskrivs några
blandnings*, förbehandlings- och anrikningsanläggningar för
järnmalm.
Av största intresse är förf:s formler för värdering av
råvarorna per ton tackjärn på s. 31—46, ur vilka man kan
bedöma olika malmers och sligers värde vid masugnen.
Detsamma gäller om den ekonomiska betydelsen av
malmförbrukningen, malmanrikningen och briketteringen samt
sintringen på s. 289—307.
Illustrationerna är goda, texten är lättläst, den
typografiska utstyrseln är av hög kvalitet liksom papperet. Boken
torde erbjuda största intresse för alla hyttingenjörer på
järnområdet, men dessutom är den av stor betydelse för
gruv- och anrikningsingenjörer vid järnmalmsgruvor. Den
har också en stor roll att fylla vid den bergsvetenskapliga
högskoleundervisningen. E R—s
Versuchsbericht über das Ausbeulen der auf
einsei-tigen, gleichmässig nnd ungleichmässig verteilten
Druck beanspruchten Plätten, av F Stüssi, G F
Koll-brunner & M Walt. ETH Inst. Baustatik Mitt. 25.
Lee-mann, Zürich 1951. 156 s., 139 fig., 21 tab. 18 sfr.
Föreliggande försöksrapport över plattknäckning inom
elastiskt område inleds med en kortfattad översikt över
problemet teoretisk beräkning av en plattas
knäcknings-last enligt den klassiska teorin med förutsättning av små
deformationer. Därefter följer en uttömmande redogörelse
för vid försöken använd belastnings- och mätapparatur,
varpå de erhållna försöksresultaten redovisas på ett
föredömligt noggrant och omsorgsfullt sätt.
Den använda belastningsanordningen har konstruerats
som en mekaniskt arbetande hävstångsmaskin. Den har
utformats så, att den belastning, som verkar på
provplattan, utan riktnings- och storleksförändring fritt kan följa
provplattans deformationer. Apparaturen möjliggör jämnt
fördelat eller triangulärt fördelat tryck i provplattornas
längsriktning. De obelastade plattränderna kan provas som
fria, fritt upplagda eller fast inspända, de belastade
ränderna däremot endast som fritt upplagda. Anordningarna
vid ränderna är därvid sådana, att de medger fria
deformationer i provplattornas plan såväl i plattornas längsled
som vinkelrätt däremot.
Försöksserien har omfattat plattor av den schweiziska
aluminiumlegeringen "Avional M vergütet". Plattor, 48 och
36 cm långa, med sidoförhållandena 4 : 1, 3 : 1, 2,4 : 1 och
med tjocklekar 1—6 mm har provats för jämnt fördelat
eller triangulärt fördelat tryck i längdriktningen. De
belastade ränderna har därvid genomgående varit fritt
upplagda, medan de båda obelastade varit utformade enligt
något av alternativen båda fritt upplagda, båda fast
inspända, den ena fast inspänd — den andra fritt upplagd,
den ena fast inspänd — den andra fri, den ena fritt upp-
lagd — den andra fri. Varje platta i försöksprogrammet
har tillverkats i två exemplar, som provats under lika
betingelser. Vid den ena plattan har knäckningsförloppet
registrerats genom uppmätning med mätklockor av
deformationerna vinkelrätt mot plattans plan. Vid den andra
plattan har samma förlopp följts genom töjningsmätningar
med spegelinstrument på ömse sidor av plattan i de
punkter, där utböjningsmaxima förelegat.
Resultaten från försöksserien finns redovisade i form av
töjningsdiagram, utböjningsdiagram och tabeller
omfattande experimentellt erhållna knäckningslaster och plattornas
slutliga bärförmåga jämförda med den klassiska
plalteo-rins knäckningslaster. överensstämmelsen mellan teoretiskt
och experimentellt funna knäckningsvärden är på några
få undantag när god. Någon diskussion av försöksresultaten
ger sig förf. inte in på. Däremot utlovas en sådan
diskussion i ett kommande arbete, avsett att publiceras sedan
den skildrade försöksserien kompletterats med en
undersökning av plattknäckning inom plastiskt område.
Publikationen är av stort värde för de forskare, som
sysslar med stabilitetsproblem — inte minst genom de
intressanta resultat, som ur den kan hämtas om
plattknäck-ningsfenomenen inom överkritiskt område.
Ove Pettersson
The rheology of non-aqueous suspensions, av P J
Rig-den. Dep. sci. & ind. Res. Road Res. techn. Paper No. 28.
Her Majesty’s Stationary Office, London 1954. 50 s., 22
fig., 10 tab. 2 sh.
Förf. anger resultaten av undersökningar som utförts för
ökning av kännedomen om flytegenskaperna hos
blandningar av pulverformiga fasta ämnen och andra vätskor
än vatten. Denna vetskap är nämligen av betydelse för
många industrier. Skriften inleds med en allmän
beskrivning av flytegenskaperna hos suspensioner av fasta ämnen
i vätskor. Därefter diskuteras tomrumsstrukturen i
sammanpackade pulver och vätskors flytning genom dessa
samt de reologiska egenskapernas samband med
tomrumsfraktion och genomsnittlig porradie. SHl
Thermo-Mikro-Methoden zur Kennzeichnung
orga-nischer Stoffe und Stoffgemische, 3:e uppl., av Ludwig
& Adelheid Kofler. Verlag Chemie, Weinheim 1954.
608 s., 247 fig., 16 tab. 39,80 DM.
Första upplagan av denna bok kom ut 1948 och att redan
nu en tredje, väsentligt utökad upplaga utgivits visar, att
boken behandlar ett aktuellt och väsentligt område. I
boken redogörs för den mikrometodik, som med
smält-punktsmikroskopet som främsta hjälpmedel utvecklats av
L Kofler och medarbetare.
Först behandlas apparaturen och själva
smältpunktsbe-stämningen. Några nya apparater, med vilka man kan
arbeta vid låga temperaturer (ner till —55°) eller mycket
höga (upp till 750°) förtjänar att särskilt omnämnas.
Speciellt intressanta för en organisk kemist är sedan de
kapitel, som handlar om bestämning av substansers renhet,
tillståndsdiagram för smältor (även komplicerade
sådana), molekylviktsbestämning samt polymorfi och isomorfi.
Nära halva boken ägnas identifiering av organiska
substanser. Härvid bestäms fyra data, smältpunkt, eutektiska
temperaturer med två bestämda substanser samt smältans
brytningsindex enligt en glaspulvermetod. Ungefär 1 200
substanser har karakteriserats på detta sätt och den
tillhörande tabellen omfattar 235 sidor. Förf. tycks ha
koncentrerat sig på substanser av farmaceutisk! intresse.
Vidare behandlas i ett kapitel kvantitativ analys av binära
blandningar. I ett kapitel ges mycket instruktiva
övningsexempel på allt man kan använda ett
smältpunktsmikro-skop till.
Utom i speciella, mycket gynnsamma fall synes dock
Koflers metod ha ett begränsat värde för kvalitativ och
kvantitativ analys. Om det visar sig, att en substans inte
tillhör de 1 200 i tabellen, är detta också det enda man fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
