Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 21 september 1954 - Fartygs hållfasthet som forskningsuppgift, av Lennart Swenson - Nya metoder - Enkel ejektor för blandning av vätskor, av SHl - Grammofonskivor med föränderligt spåravstånd, av ESS - Lödning av metaller vid icke-metaller, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
775 september 1954
111
sprödbrott utan också sådana faktorer som temperaturen
och spänningstillståndet. Detta har givit anledning till ett
under många år pågående diskuterande inom fackkretsar
om vilken provmetod, som bäst är lämpad för
klassificering av ett fartygsmaterial med tanke på sprödheten.
Behovet av en enkel och för jämförande bedömning allmänt
använd provmetod är mycket stor och glädjande nog
tycker man sig nu kunna skönja att ett visst
slagseghets-prov, nämligen med Charpy V-notch, tycks bli
internationellt accepterat. Som ytterligare ett tecken på
framåtskridande har man kunnat se den nyligen framlagda
rapporten från den av Jernkontoret understödda
materialutredningen av Malmberg, utgörande ett konkret förslag till
klassificering av svetsbara mjuka stål med hänsyn till
sprödheten. Det är nu önskvärt att ett krafttag verkligen
tas för att en modifiering av den föreslagna
klassindelningen kommer till stånd. Av praktiska skäl bör antalet
stålsorter enligt klassificeringen inskränkas till ett
minimum. Detta kräver ytterligare diskussion och övervägande.
Med uppgiften att stoppa uppkomna större sprickor i
fartygsskrovet har under de senaste åren ett antal fartyg
försetts med ett speciellt segt, mindre sprickkänsligt och
naturligtvis dyrare material i vissa långskeppsgående
förband. Behovet av denna extra säkerhetsfaktor har varit
livligt diskuterat och speciellt då den form detta tagit i
kravet från klassificeringshåll, att äldre fartyg som
ersättning för detta segare material skulle förses med "crack
arrestors" i form av längsgående nitförband. Då effekten
av dessa i det önskvärda avseendet med all tydlighet är
osäker och då dessutom fartyget vid detta inbyggande i
efterhand av nitförband lätt kan tillfogas
sprickanvisningar, kan man ifrågasätta värdet av denna metod. En
förslagsvis jämförande undersökning eller provserie, som
skulle ge faktisk upplysning om betydelsen av dessa crack
arrestors i olika former, skulle i dagens läge emotses med
stort intresse.
Nya metoder
Enkel ejektor för blandning av vätskor. En vanlig
metod att blanda vätskor i en behållare är att med en pump
suga ut vätskan från kärlets botten och trycka ut den vid
dess topp. En olägenhet med detta förfarande är att man
utnyttjar pumpens arbete dåligt. Har de vätskor, som
skall blandas, mycket olika specifik vikt kan man därför
länge pumpa runt den tyngre utan att den nämnvärt
blandas med den lättare.
Ett sätt att öka blandningseffekten är att förse tryckrörets
ända med en ejektor som kan vara av mycket enkel
konstruktion (fig. 1). Tryckröret skall mynna inuti behållaren
under vätskeytan, och hylsan som är gängad på dess ända
skall placeras så att blandningen blir så effektiv som
möjligt. Man utnyttjar då vätskeströmmens rörelseenergi för
blandning av vätskorna (Chemical Engineering apr. 1954
s. 224). SHl
Fig. 1. Ejektor för blandning av vätskor; 1 yttre hylsa, 2
gängad hylsa, 3 från pump, A stöd för ytterhylsan, 5 rör
från pumpen, 6 ejektor, 7 pump.
Fig. 1. Blockschema för inspelning av grammofonskivor
med variabel spårstigning; Kt tonhuvud för inspelning, Kt
tonhuvud för styrsignaler, Vj inspelningsförstärkare, V,
förstärkare för styrsignaler, V3 blandare, Vi förstärkare
för framförhållning, MG magnetiskt trum-minne, S
graver-dosa, D spindel, G växel, VM drivmotor, Gr generator.
Grammofonskivor med föränderligt spåravstånd.
I Tyskland har utvecklats en metod att bättre utnyttja
gra-verutrymmet på en grammofonskiva genom att göra
spår-stigningen proportionell mot amplituden i den inspelade
signalen. Tanken är inte ny, redan i slutet av 1920-talet
angavs denna princip för att öka speltiden hos
grammofonskivor. En någorlunda enkel och praktiskt användbar
apparatur har emellertid först nu kunnat åstadkommas.
Man utnyttjar magnetisk inspelning på band som
mellanled vid graveringen, fig. 1. För styrning av spårstigningen
tas signaler ut från ett avspelningshuvud Ks som placerats
på lämpligt avstånd före tonhuvudet Kv Detta avstånd är
avpassat så, att mellanrummet mellan spåren hinner att
ökas då en signal med stor amplitud är på väg att graveras.
Genom ett magnetiskt trum-minne MG har man dessutom
gjort spårets läge beroende av de amplituder som
graverats ett varv tidigare. Den erforderliga framförhållningen
åstadkommes genom att styrsignalen via minnet matas till
drivmotorn för graverdosans spindel.
Den nya metoden får särskild betydelse för de lågvarviga
skivorna. Ju mindre plattans rotationshastighet är, desto
längre blir de tider som svarar mot outnyttjade partier
mellan spåren vid vanlig gravering. Det uppges att en
17,5 cm skiva för 45 r/m inspelad enligt det nya
förfarandet kan ge en speltid av upp till nio minuter (ETZ 1954
h. 1 s. 15). ESS
Lödning av metaller vid icke-metaller. Man har
utarbetat en enkel teknik för hårdlödning av metaller vid andra
material såsom diamant, safir, karbider, många keramiska
material, eldfasta oxider, glas (Tekn. T. 1952 s. 18) och
kvarts. Som lod används härvid legeringar av aktiva
metaller, såsom zirkonium, tantal och niob. Lödningen
utförs i vakuum eller -inert gas utan flussmedel. De aktiva
metallerna väter både metallen och det icke-metalliska
materialet och ger därför en fog med stor hållfasthet som
i många fall blir större än det icke-metalliska materialets.
Man har enligt denna metod utfört vakuumtäta fogar
mellan metall och glas eller keramik. Genom utnyttjande
av den senare i stället för glas kan man använda högre
temperatur vid apparatens avgasning varigenom denna går
fortare. Tillämpningen av den nya lödmetoden är
emellertid inte begränsad till vakuumtekniken utan bör med
fördel kunna utsträckas till åtskilliga andra områden.
Vid lödningen används hydrider av titan, zirkonium,
tantal eller niob och ett lämpligt lod, helst
koppar-silvereutek-tikum eller rent silver, men utmärkt resultat har uppnåtts
även med renaluminium, särskilt tillsammans med
tantal-eller niobhydrid. Arbetsstyckena överdras först med ett
tunt, jämnt skikt av hydrid utrörd med vatten eller
nitro-cellulosalack. En bit lod placeras sedan i kontakt med
lödstället, och arbetsstycket upphettas i vakuum (10~4 mb
eller lägre tryck) till ca 1 000°C eller en temperatur vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
