Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 21 september 1954 - Silkscreen — stenciltryck i stark utveckling, av Thorbjörn Vikander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
779 september 1954
111
Lim-tuschmetoden
Enligt lim-tuschmetoden framställer man
tryckformen med hjälp av litografisk krita och tusch
samt lim. Den lämpar sig för objekt med ganska
fina detaljer, och man kan få torrborstnings- och
stipplingseffekter (snittsprängning), punktering
och "texturer". Metoden är snabb och billig men
kräver mycken övning. Förfarandet består i att
artisten målar eller tecknar med tusch eller
litografisk krita direkt på duken, sedan han först
med blyerts ritat in delfärgen. Därefter täcks
det hela med ett tunt lager fisklim. Sedan detta
torkat, tvättas tuschbilden bort med lämpligt
lösningsmedel, t.ex. bensin. Den upplösta tuschen
med därpå fäst lim lossnar och en öppen bild
erhålls. Denna stencil är dock inte särskilt hållbar.
Fotostenciler
Det är möjligt att tillverka fotostenciler (Tekn.
T. 1953 s. 170, 583), som återger de finaste
detaljer och linjer. Till och med rasterbilder och
fyrfärgstryck är möjliga att utföra, dock högst
i 85 linjers raster. Bästa resultat uppnås med 50
linjers raster.
De flesta fotostencilmetoderna bygger på
följande princip. Ett gelatinskikt görs ljuskänsligt
genom bestrykning eller neddoppning i en
bikro-matlösning. Efter torkning blir skiktet
ljuskänsligt och kan exponeras i ljus, varvid belysta delar
blir olösliga i varmt vatten, medan icke belysta
delar upplöses. Det olösliga skiktet blir stencilens
täckta delar.
överföringen av skiktet på silkeduken uppdelar
metoden i två skilda förfaranden, nämligen det
direkta och det indirekta. Det första
kännetecknas av att man utbreder ett ljuskänsligt
gelatinskikt direkt på silkeduken i ett mörkrum. Man
exponerar genom ett positiv, framkallar och
härdar skiktet. Metoden har funnit sin största
användning inom textiltryckningen och anses vara
lämpad för grövre detaljer.
Den indirekta metoden kännetecknas av en
bärare, plast- eller pappersbas, varpå finnes ett
gelatinskikt. Gelatinskiktet sensibiliseras med en
bikromatlösning varefter positivet inkopieras.
Man framkallar i båda fallen i varmt vatten och
härdar i kallt. Därefter pressas stencilen fast på
silkeduken och får torka. Den direkta metoden
håller för över 10 000 tryck, men den indirekta
endast för 5 000—6 000 tryck.
Färger
Silkscreenmetodens styrka och särprägel ligger
främst i dess mångsidighet men också i det
tjocka färglager som kan läggas på. Färgerna kan
fås antingen matta eller briljanta. De kan göras
dels heltäckande, dels laserande och kan även ge
ett tredimensionellt intryck.
Förutom de konventionella färgerna på oljebas
används för silkscreentryck också cellulosafär-
Fig. Pressar enligt flatbäddsprincipen för maximalt 1 200
tryck i timmen och formatet 50 X 70 cm. Bakom varje
press står torkramar där de fuktiga trycken läggs in.
ger, vatten- eller temperafärger, textilfärger och
metallfärger.
De intressantaste nyheterna på området är utan
tvekan gummifärgerna, bestående av färgade
gummilösningar, de fluorescenta färgerna och
textilfärgerna Texiprint.
De fluorescenta färgerna finns numera i ett
femtontal kulörer och har en lyskraft, som i
skymningen är 2—3 gånger så stor som vanliga
tryckfärgers. Beständigheten utomhus är dock
begränsad till 6—7 veckor. Även fluorescenta
läcker finns i marknaden sedan 1953.
Texiprint-färgerna har gett mycket goda
resultat inom textiltryckningen. Färgerna är
uppbyggda på nya pigment av Monstral-typ i
vatten-dispersion i kombination med nya hartstyper.
Man har fått fram en färgtyp, som inte kräver
ångning annat än för torkning, som ej behöver
doppas i syrabad och som eliminerar
förtjock-ningsmedel. Trycket blir skarpt och rent och tål
tvättning ganska väl. Vinsten i form av mindre
bränsleåtgång, lägre arbetsinsats och lägre
investeringskostnader för anläggningarna är stor.
Man har även lyckats få fram en rad utsökta
metallfärger, byggda antingen på olje- eller
syntetisk bas. Glans och yta är av utmärkt kvalitet,
vilket eliminerat bronsering.
En annan intressant färgtyp är den, som
används för tryck på metallskyltar o.d. Färgen
bränns efter tryckningen i ugn. En del av våra
nya vägmärken är gjorda på detta sätt.
Torkanordningar
Det i stordrift besvärligaste momentet i
tryckningen är torkningen. Cellulosafärger och
lackfärger, byggda på syntetiska pigment och
snabbflyktiga lösningsmedel, torkar genom att
lösningsmedlen avdunstar. Dessa färger kan torkas
i ugnar med infrarödstrålning. Man måste dock
vara försiktig med flerfärgsarbeten, då papper
ändrar sina dimensioner vid torkningen, vilket
påverkar passningen.
Färger byggda på oljebas torkar genom
oxidation. Det har alltid varit svårt att påskynda den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
