Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 28 september 1954 - Nya metoder - Elektrolytisk metallbeläggning av små ytdelar, av SHl - Isolering av acetylen ur gasblandningar, av SHl - Radioaktivt tulium som röntgenapparat, av SHl - Dimetyltereftalat genom luftoxidation i vätskefas, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
800
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1 Anodhållare.
Elektrolytisk metallbeläggning av små ytdelar. Man
har länge använt en metod för elektrolytisk
metallbeläggning vid vilken en bomullstuss dränkt i elektrolyt
placeras på den del av ytan som skall beläggas; en anod
bringas i kontakt med bomullen, och arbetsstycket görs
till katod varvid metall fälls ut på önskad del av ytan. Vid
en i Frankrike utarbetad förbättring av denna metod
används en olöslig anod och en serie elektrolyter som
tilllåter användning av mycket hög strömtäthet och
utfällning nära elektrolytens kokpunkt.
Denna metods största fördel är att den kan användas
på arbetsstycken med så komplicerad form att de ej kan
beläggas i vanliga bad, åtminstone inte utan invecklad
täcklackering. Utan sådan kan man t.ex. återge ett starkt
slitet kilspår ursprungliga dimensioner genom förnickling.
Metoden är synnerligen lämplig vid lösande av uppgifter
av denna typ, men den kan givetvis inte i allmänhet
ersätta gängse metallbeläggningsmetoder.
Den nya processen utförs med specialapparatur.
Ström-källa är en transformator, vars primärlindning kopplas till
växelslrömsnätet, och en likriktare. Denna apparat ger en
strömstyrka på upp till 40 A vid låg spänning. Den är
försedd med flera reglerings- och säkerhetsanordningar av
vilka den viktigaste är en maximalströmbrytare som
genast slår ifrån vid kortslutning.
Arbetsstycket kopplas in med en kraftig klämma.
Anodhållare finns i ett antal olika storlekar (fig. 1). De som är
avsedda för små arbeten saknar kylanordningar; de något
större har kamflänsar för luftkylning och de största är
vattenkylda. Som anod används alltid en kolstav kring
vilken lindas en bomullssudd. Denna kan skyddas mot
nötning med ett överdrag av nylon.
Vid metallutfällning ställs strömkällans
regleringsinstrument in på önskad strömtäthet. Därefter förs den med
elektrolyt genomdränkta sudden mot arbetsstycket med en
gnidande rörelse, varvid elektrolyten snabbt upphettas till
kokning av strömmen. En skicklig arbetare kan på detta
sätt utföra en mycket jämn och fullständigt porfri
metallbeläggning. Den gnidande rörelsen hindrar nämligen
uppkomst av vätgasblåsor. Det uppges att
metallbeläggningens hårdhet kan varieras inom vida gränser genom
ändring av strömtätheten och elektrodens rörelsehastighet.
Elektrolyterna är i huvudsak av organisk natur och
sönderdelas vid koktemperatur. Därför behövs ingen annan
efterbehandling än avspolning med vatten. Hittills har man
utarbetat elektrolyter för Bi, Cd, Cr, Co, Cu, Ga, Ge, Au,
In, Fe, Pb, Ni, Pd, Pt, Rh, Ag, TI, Sn och Zn (Metal
In-dustry 26 febr. 1954 s. 171). SHl
Isolering av acetylen ur gasblandningar. Vid
framställning av acetylen ur metan eller jordgas erhåller man en
reaktionsprodukt hållande 5—15 °/o acetylen. Man kan
visserligen använda denna gasblandning direkt vid tillverk-
ning av vinylklorid (Tekn. T. 1954 s. 189), men
acetyle-nen blir givetvis mer allmänt användbar om den isoleras.
För att en sådan process skall bli ekonomiskt genomförbar
måste man emellertid förfoga över ett mycket gott
lösningsmedel för acetylen.
Ett sådant är enligt undersökningar vid University of
Texas dimetylformamid som har stor förmåga att lösa
acetylen, god selektivitet och termisk stabilitet, hög
kokpunkt samt låg molvikt, viskositet och smältpunkt.
Dessutom är den relativt billig.
Tack vare lösningsmedlets selektiva verkan kan man ur
en gasblandning, hållande 10 °/o acetylen, isolera denna
med mer än 99 °/o renhet trots att utgångsmaterialets
koldioxidhalt är 1,5 °/o (Chemical & Engineering News 1 febr.
1954 s. 397). SHl
Radioaktivt tulium som röntgenapparat. Vid Argonne
National Laboratory har man konstruerat en liten apparat
innehållande den radioaktiva tuliumisotopen 170Tm (Tekn.
T. 1952 s. 603) som ger y-strålning med låg energi.
Apparaten, som väger ca 4,5 kg, består av en cylindrisk kapsel
(ca 80 mm i diameter och 250 mm lång) innehållande
tulium. Den har en slutare som vid fotografering utlöses
på samma sätt som en kameraslutare.
Den första tuliumapparaten uppges ha kostat 40 $
inklusive det radioaktiva preparatet och kan ersätta en
100 kV konventionell röntgenapparat. Man väntar att
apparater av denna typ skall få användning särskilt på
fältsjukhus och krigsfartyg. Den bör också vara lämplig för
täthetsbestämning inom industrin.
Ett liknande instrument har tidigare konstruerats i
Storbritannien men man kunde där inte framställa
tuliumpre-parat med tillräckligt stor radioaktivitet. Detta sker genom
neutronbestrålning av den i naturen förekommande,
stabila isotopen 189Tm, och man har i Argonnes DzO-reaktor
tillgång till avsevärt starkare neutronflöde än i brittiska
reaktorer (Business Week 24 apr. 1954 s. 88). SHl
Dimetyltereftalat genom luftoxidation i vätskefas.
Vid en ny metod för framställning av dimetyltereftalat,
som är det ena utgångsmaterialet för Dacron, får p-xylen
reagera med luftsyre och metylalkohol i fem steg.
Oxidation och förestring sker omväxlande och hela tiden i
vätskefas under milda betingelser. Utbytet av tereftalat
ökas genom kontinuerlig återföring av
reaktionsprodukten. Reaktionerna sker enligt formlerna
Enligt den hittills troligen mest använda metoden
framställs tereftalsyra genom oxidation av /?-xylen med
salpetersyra. Då syran emellertid är svår att rena överförs den
vanligen till dimetylestern som lätt kan fås ren genom
om-kristallisation (Chemical & Engineering News 8 febr. 1954
s. 500). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
