Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 28 september 1954 - Andras erfarenheter - Atombombers verkan på trähus, av Sten G A Bergman - Rostskyddsfärg innehållande zinkstoft, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 september 195i
819
Fig. 3. Dockor i
trähus 2 250 m från
explosionscentrum;
t.v. före och t.h.
efter detonationen.
1 050 m från tornet, dvs. intill det närmast tornet belägna
huset. Sju av de nedgrävda skyddsrummen hade en
jordtäckning av 9 dm ovanpå takkonstruktionen och det på
440 m avstånd 13 dm. Även i skyddsrummen hade
skyltdockor placerats.
Huset närmast tornet filmades vid atombombens
detonation (fig. 1). Vid denna lystes det först upp av det
intensiva ljuset från explosionen; genom värmestrålningens
inverkan slog därefter tjocka, svarta rökmoln upp från
husväggen. Något senare hade röken försvunnit men
luftstöt-vågen hade då ännu inte nått fram. När detta skedde
började husväggen störta in och taket lyftes; luften var fylld
med kringflygande splitter. Slutligen störtade huset
samman och därefter var det en hög bråte (fig. 2). Husets
källare fick vissa skador ovan jord men de skyltdockor,
som hade placerats i de förut nämnda enkla
skyddsanordningarna i källaren, var oskadade. De som hade placerats
uppe i husets första och andra våningar, var däremot illa
åtgångna. Huset ansågs vara förstört till 90—95 °/o.
Huset på 2 250 meters avstånd från tornet blev ganska
illa åtgånget men raserades ej. De mest framträdande
skadorna träffade dörrar och fönster inklusive karmar och
bågar. De skyltdockor, som hade placerats i huset, hade
kastats omkring ganska avsevärt och var i stor
utsträckning skadade av kringflygande glassplitter (fig. 3).
Det betongskyddsrum, som låg på 380 m avstånd, hade
inte fått några skador. Skyddsrummet saknade dörrar och
en av dockorna var sönderslagen. Det öppna
skyddsrummet på 440 m avstånd var oskadat och likaså dockan i
detta rum. Samma resultat erhölls för samtliga återstående
nedgrävda skyddsrum utom skyddsrummet med trätak,
vilket hade fått en spricka i en av de murade väggarna. Det
bör påpekas att två av skyddsrummen på 550 m avstånd
var slutna med kraftiga träluckor, medan samtliga övriga
skyddsrum var öppna.
De mätningar av radioaktiv strålning, som utfördes,
visade att personer som vistats i ovanjordsvåningarna i det
närmaste huset skulle erhållit mycket svåra strålskador.
Personer i denna byggnads källare liksom personer i de
närmaste friliggande skyddsrummen skulle ej ha skadats
nämnvärt av direktstrålning; vid 30 h vistelse skulle
däremot den kvarliggande radioaktiviteten vålla skador. I det
bortre huset liksom i övriga skyddsrum var skyddet mot
såväl direkt som kvarvarande strålning tillräckligt för att
icke vålla större skador (Operation Doorstep. Federal Civil
Defence Administration, Washington 1953).
Sten G A Bergman
Rostskyddsfärg innehållande zinkstoft. I
Storbritannien har man funnit att järn och stål kan ges katodiskt
korrosionss]sydd med färg bestående av en med zinkstoft
mättad syntetisk lack av t.ex. polyvinyl- eller
polystyren-typ. För att skyddet skall bli tillfredsställande måste
zink-stoftpartiklarna vara i metallisk kontakt med varandra
och med grundmaterialet. Vidare måste det finnas en
elektrolytisk ledare (t.ex. vatten, innehållande spår av ett
salt) som fullbordar strömkretsen mellan de två olika
metallerna.
Man har fastställt att det första villkoret är uppfyllt om
det torra färgskiktet innehåller ca 96 vikt-Vo zink, det
andra om stålet betas före målningen, och det tredje om
det behandlade arbetsstycket är nedsänkt i havsvatten.
Särskilt viktigt är att zinken är fri från bly. Använder
man en polyvinyllack bör man beakta att denna angrips
av klorerade kolväten och petroleum. Fastän färgen torkar
på ca 40 min fordras 48 h för att lösningsmedlet skall
avdunsta fullständigt och metallisk kontakt skall uppnås
mellan pulverpartiklarna och grundmetallen. Ju längre
färgfilmen utsätts för atmosfären eller för saltvatten desto
hårdare blir den och desto effektivare blir
korrosions-skyddet.
Vid ståls korrosion går järnjoner i metallgittret i lösning
varvid elektroner frigörs. Dessa förbrukas på annat håll
genom reaktion med vatten och syre. Om stålet görs mer
negativt (katodiskt), blir det svårare för de positiva
järnjonerna att lämna metallgittret och korrosionen kan
därför minskas genom att man åstadkommer en elektrolytisk
cell, i vilken stålet är katod och vars elektromotoriska
kraft ges antingen genom stålets kontakt med en mer
elektropositiv metall, såsom zink, eller av en yttre
strömkälla.
Vid närvaro av syre kan elektronerna avladdas enligt
formeln
2 H20 + 02 + 4 e–> 4 OH"
Intill metallytan kan därför pH stiga varvid stålet
passiveras genom bildning av en osynlig film, huvudsakligen
bestående av Fes04 eller y Fe2Og. Om tvåvärda katjoner
är närvarande, kan stålytan bli täckt av en synlig beläggning
av en olöslig hydroxid eller ett karbonat, vilken med tiden
kan övergå till en basisk klorid. Bildningen av ett sådant
skyddsskikt är av stor betydelse, särskilt om ström från
en yttre källa används, därför att strömtätheten kan
minskas allteftersom skyddsskiktet byggs upp.
När stål bringas i kontakt med zink flyter elektroner från
denna till järnet; potentialdifferensen sänks om en
strömkrets sluts av en elektrolyt. Då filmer av zinkrik färg är
porösa, kan syre nå stålytan som därför blir alkalisk och
täcks av ett skyddskikt. Man kan bestämma hur god
kontakten mellan stål och zinkstoft är genom att mäta ett
målat provs potential mot en kalomelelektrod. Är
kontakten god, förhåller sig nämligen provet som ren zink,
är den mycket dålig uppträder provet som rent stål.
Vid potentialmätningar på stålprov målade med en
zink-polystyrenfärg fann man att deras potential i havsvatten,
regnvatten och destillerat vatten på 1—2 dygn faller till
ett minimum, som är nära lika med zinks potential, och
därefter sakta stiger. Orsaken till potentialfallet tros vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
