Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 5 oktober 1954 - Atomenergin i USA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 oktober 1954
827
("Sodium Reactor Experiment") som blir en
kombination av EBR och Hanfords
grafitmode-rerade reaktorer. Den får uran, svagt anrikat på
235U, eller torium och uran 233 som bränsle. I
förra fallet regenereras 90 % av bränslet, i
senare fallet något mer än 100 %.
Moderatorn blir grafit och kylmediet smält
natrium. Denna kombination har fördelen att
reaktorn kan köras vid hög temperatur utan att högt
tryck uppstår i kylvätskan. Natrium är lämpligt
som kylmedium på grund av sin relativt ringa
neutronabsorption. Reaktorn görs inte
energi-alstrande; den får en effekt på 20 MW värme,
beräknas bli färdig 1956 och kosta 10 M$. Den
skall användas för bestämning av övre tillåtlig
gräns för bränslets och kylmediets temperatur,
bränslets utnyttjning, lämplig konstruktion av
bränsleelement, konstruktionsmaterials
hållfasthet, korrosion m.m.
Reaktorkärnan, värmeöverföringsmedium i två
kretsar och ångpanna skall inneslutas i ett
underjordiskt rum med 1,5 m tät betong mellan
detta och markytan. Reaktorkärnan blir
innesluten i ett stålkärl genom vilket smält natrium
cirkulerar. Kärlet fylls helt av vertikala
bränsleelement vart och ett bestående av grafit i en
metallmantel. Natrium passerar genom en central
kanal i vilken en bränslestav är inhängd. Nära
38 m3 smält natrium åtgår för kylning. Dess
ingångstemperatur vid kärlets botten beräknas bli
ca 260°C och dess utgångstemperatur 480—
650°C.
Den heta smältan går till en första
värmeväxlare där den avger värme till smält natrium i ett
andra cirkulationssystem. I detta överförs
värmet till ångpannan. Dubbel värmeöverföring är
nödvändig därför att det natrium som passerar
genom reaktorkärnan blir radioaktivt.
Fullstor energiproducerande reaktor
USA:s första fullstora energiproducerande
reaktor kommer att få uran, svagt anrikat på
235U, som bränsle och vanligt vatten under tryck
som moderator och kylmedium. Den kallas PWR
("Pressurized Water Reactor"), skall byggas i
Beaver County vid Ohio-floden, väntas bli
färdig 1957 och beräknas kosta 85 M$.
Reaktorn kommer att innehålla 15—20 t uran
med 1,5—2 % uran 235. Bränslets temperatur
blir ca 350°C och kylvattnets 260—320°C.
Vattnet måste då stå under ca 140 at tryck för att
inte koka. Reaktorkärnan placeras i ett
tryckkärl 2,7 m i diameter och 8,4 m högt.
Ångcen-tralen ger mättad ånga av 42 at. Reaktorn
beräknas ge 264 MW värme, varav minst 60 MW
elenergi utvinns. Den skall tillsammans med
tillhörande värmeväxlare placeras i ett
underjordiskt rum av betong.
Huvudsystemet för kylning både absorberar
värme från reaktorn och avger detta i ånganlägg-
ningen. Det skall bestå av fyra slingor, var och
en innehållande cirkulationspump, ånggenerator
och rörledningar med armatur. Kylslingorna
dimensioneras så att tre av dem räcker för att
uppnå önskad effekt; den fjärde skall stå i reserv.
Den genererade ångan driver turbingeneratorer
av konventionell typ.
Vid alstring av 60 MW elenergi med tre slingor
skall 60 m3/min vatten cirkulera i var och en av
kylslingorna vartill fordras 1 000 hk
(hydrauliska) per pump. Alla delar av anläggningen,
som kommer i kontakt med det heta vattnet, blir
sannolikt av rostfritt stål. Hela systemet måste
konstrueras så att läckning av kylvatten
undviks. Trycket i reaktorkärlet upprätthålls av en
med detta förbunden behållare, till hälften fylld
med vatten och till hälften med mättad ånga vid
mer än 320°C.
Reaktorkärnan skall bestå av tätt intill
varandra placerade bränsleelement med mantlar av
korrosionsfast material, konstruerade så att
vattnet inte kan bli förorenat med uran eller
klyvningsprodukter. Bränsleelementens högsta
yttemperatur blir mindre än 335°C. Reaktorkärlet
blir tillräckligt stort för att rymma större
reaktorkärnor än den som först skall användas. Det
tillverkas av kolstål inklätt ined rostfritt stål.
Hela anläggningen konstrueras för övrigt så att
bränsleelement av olika typer kan användas.
Kylvattnets cirkulation upprätthålls i varje
slinga av en enstegs centrifugalpump, driven av
en induktionsmotor vars rotor är helt innesluten
i pumphuset. Härigenom undviks de möjligheter
till läckning som alltid uppstår vid genomföring
av roterande axlar.
Ånggeneratorerna skall bestå av två
huvuddelar, en värmeväxlare och en ångbehållare. Den
förra blir ett knippe tuber av rostfritt stål
inneslutet i en stålmantel. Genom tuberna, vilkas
ändar svetsas i tjocka stålgavlar, cirkulerar det
heta vattnet från reaktorn. Ånganläggningens
matarvatten förångas när det flyter uppåt kring
tuberna, och ångan samlas i den ovanför
placerade ångbehållaren.
Atomenergins ekonomi
Många olika förslag till metoder att på bästa
och billigaste sätt utnyttja atomenergi — enligt
en uppgift ett åttital — har framlagts, men man
kan kanske urskilja några huvudlinjer. För att
minska bränslekostnaden tycks man söka sig
fram på två vägar. Ett sätt är att till det yttersta
öka utnyttjningsgraden av naturligt uran eller
sådant svagt anrikat på uran 235 utan
återvinning av bränsle ("long burnup"), ett annat är
minskning av kostnaden för regenerering av
utnyttjat bränsle. Den förra principen prövas i
BER, SRE och PWR, den senare i HRE-2, HTR
och EBR-2.
För reaktorer utan bränsleåtervinning blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
