Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 5 oktober 1954 - Växelströmselektrifiering av hjälpkraften på tankfartyg, av Helge Arnemo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
830
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Trefas växelströmsgenerator med direktkopplad
matare avsedd för fartyg, 93 kVA, eos <p = 0,8, 400 V, 600
r/m, 50 p/s.
Fig. 2. Trefas växelströmsgenerator med påbyggd matare,
190 kVA, eos <p = 0,8, 400 V, 375 r/m, 50 p/s.
Fig. 3. Automatiskt verkande snabbregulator för
växelströmsgeneratorer.
utrustning i övrigt anslutna till denna
jämförelsevis höga spänning. Det förefaller som om det vid
växelström borde vara mindre farligt att ansluta
belysningen till 220 V som man gör i land. Allra
säkrast är givetvis om man slopar också
mel-lanspänningen och går ned med köks- och
värmenätet till 110 V. Men även den saken är behäftad
med vissa nackdelar. Strömställare och dylika
detaljer blir grövre och 220 V standard kan ej
användas. Dessutom blir kablarna grövre, vilket
dock spelar en underordnad roll.
Växelströmsgeneratorer
Den för fartyg byggda växelströmsgeneratorn
kan exemplifieras med två kolvmotordrivna
generatorer.
Den ena generatorn (fig. 1) är utförd med
direktkopplad matare under det att mataren som
hör till den andra generatorn (fig. 2) är påbyggd.
Anledningen till denna olikhet ligger i de olika
varvtalen för de två dieselmotorerna. Mataren
bör samtidigt vara kraftig och elektromagnetiskt
snabb. Man måste då vid större
generatoreffekter och låga varvtal växla upp mataren för att
få den snabbverkande.
För växelströmsgeneratorerna på fartyg skall
enligt klassningssällskapets föreskrifter alltid
användas en automatiskt verkande
spänningsregulator, fig. 3.
Generatorutrustningen i en
växelströmsanläggning på fartyg kan förefalla mer komplicerad än
en likströmsanläggning där generatorn varken
behöver matare eller regulator. Detta är riktigt
för små fartygsanläggningar men gäller ej för
större anläggningar. Detta framgår av en
jämförelse mellan likströms- och växelströmssystem
på 650 kW på ett turbindrivet tankfartyg.
Då man jämför växelströmsgeneratorn med
likströmsgeneratorn och konstaterar hur enkel den
senare är brukar man jämföra
likströmsmaskinens kompoundlindning med
växelströmsgeneratorns matare och regulator. Detta är emellertid
en oriktig bedömningsgrund.
Växelströmsmaskinens matare och regulator skall icke
jämföras med likströmsmaskinens
kompoundlindning utan med dess kommutator och borstar. Det
är dessa två jämförelseobjekt som i båda fallen
representerar maskinkategoriernas "besvärande"
delar.
En likströmsgenerator på 650 kW, 220 V får
en kommutator som skall bemästra 3 000 A.
Växelströmsgeneratorns motsvarande delar är
en matare på högst 10 kW samt
spänningsregulatorn.
En kommutator på 3 000 A blir långt ömtåligare
på ett fartyg där ej samma underlag kan
påräknas som på en landanläggning, än en matare på
10 kW samt en spänningsregulator. Mot en
ström på 3 000 A på generatorn svarar 100—120
borstar av normal storlek på kommutatorn. Des-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
