Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 5 oktober 1954 - Elektrokinetiska förfaranden, av Einar Mattsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 oktober 1954
843
tråden till röret. Gasen, som skall renas, förs
genom röret, varvid partiklarna av
emissionsströmmen bibringas negativ laddning. Av det rådande
fältet drivs de sedan mot röret, som har motsatt
polaritet. På rörväggen avger partiklarna sin
laddning, varefter de av sig själva eller genom
skakning bringas att falla ned i en
uppsamlingsbehållare.
Själva filtret utformas i praktiken som en
kammare med ett positivt och ett negativt
elektrodsystem. Dessa är så anordnade, att de positiva
elektroderna, rör eller plana plåtar, bildar
passager, i vilka de negativa elektroderna, klena trådar
eller band, är centralt upphängda. Gasen, som
skall behandlas, måste på sin väg genom
filterkammaren gå genom de passager, elektroderna
bildar. I industrifilter brukar passagerna ha en
bredd av 0,2—0,3 m och en längd av 2—7 m.
För avskiljningsgraden gäller under normala
förhållanden formeln
r\ = 1 — e
där rj är den totala avskiljningsgraden, w
partiklarnas vandringshastighet i cm/s, / filtrets
effektiva längd i cm, r utfällningsrörets radie i cm
och v den linjära gashastigheten i cm/s. I
praktiken brukar betingelserna väljas så, att
avskiljningsgraden är 93—99,9 %.
Elektrofilter har funnit omfattande användning
inom ett flertal industrigrenar dels för
återvinning av substanser, som dispergerats i gaser, dels
för borttagande av dispergerade föroreningar ur
gaser. Följande användningsområden må
nämnas: inom cementindustrin för borttagande och
återvinning av cementstoft från ugnsgaserna, i
smältverk för återvinning av metalloxider från
konvertrar, kalcineringsugnar etc., vid gasverk
för avskiljning av tjära och flygaska samt inom
sodafabrikation för tillvaratagande av
natrium-salter ur avgaserna.
Energiförbrukningen vid elektrisk gasrening
varierar alltefter betingelserna men är av
storleksordningen 0,05—2 kWh/m3 gas.
Driftkostnaderna är sålunda blygsamma.
Anläggningskostnaderna för elektrofilter är emellertid höga.
Tiselius’ elektroforesapparat
År 1937 lanserade Tiselius26 en elektroforetisk
analysapparat, arbetande efter
"moving-boun-dary"-principen. Apparaten27-28’29 är avsedd för
såväl kvalitativ som kvantitativ analys av
kolloidala lösningar innehållande olika partikelslag.
Den kolloidala lösning, som skall undersökas,
förs in i ett U-rör (fig. 2) och överskiktas med
en buffertlösning på sådant sätt, att i vardera
skänkeln av U-röret en skarp gränsyta erhålles.
Då ström får passera vinkelrätt mot gränsytorna,
underkastas de kolloidala partiklarna
elektro-fores, vilket medför, att gränsytorna vandrar.
Om lösningen innehåller flera olika partikelslag,
Fig. 10. Elektrofilter.
spjälkas de ursprungliga gränsytorna upp i ett
antal vandrande gränsytor motsvarande antalet
partikelslag i lösningen.
Gränsytorna följs med Töplers slirmetod,
varvid registrering av brytningsindex i U-rörets ena
skänkel utförs. Som resultat erhålles ett
elektro-foresdiagram med karakteristiska toppar — i
själva verket gausska fördelningskurvor — en
för varje partikelslag i den kolloidala lösningen.
Ytan under varje sådan topp är ett kvantitativt
mått på mängden av motsvarande partikelslag i
lösningen. Vid en jämförelse av två
elektrofores-diagram upptagna vid skilda tidpunkter kan
vandringshastigheten för de olika partikelslagen
bestämmas. Varje partikelslag har sin
karakteristiska vandringshastighet. Denna tjänar därför
till vägledning vid den kvalitativa analysen.
Tiselius’ elektroforesapparat har funnit stor
användning inom medicin och biologi27, t.ex. för
undersökning av sera, blodplasma, enzymer,
fer-ment och mjölk. En proteinblandning på 100 mg
kan på föga mer än en timme underkastas
analys, som med minst ± 0,5 % anger mängden av
de olika särskiljbara komponenterna.
Då gränsytorna mycket lätt störs, kan
strömstyrkan ej drivas upp, utan att skadlig termisk
konvektion inträder. Ej heller kan elektroforesen
utsträckas särskilt långt i tiden, emedan
oundvikliga skakningar etc. då inverkar menligt. Av
dessa skäl kan separationen oftast ej
genomföras längre, än att zonerna för de skilda
partikelslagen delvis täcker varandra. För
prepara-tiva ändamål väljer man därför att utföra
elektroforesen i något stabiliserande medium, t.ex.
kiselsyragel, agar, glaspärlor, glaspulver32-33 eller
filtrerpapper31-34. I dessa fall kommer också en
elektroosmotisk effekt in, varför svårigheter
uppstår vid bestämning av partiklarnas
vandringshastighet.
Diverse tillämpningar
Bland de talrika elektrokinetiska förfaranden,
som föreslagits, skall här ytterligare nämnas:
elektrokinetisk smörjning vid tegelfabrikation.
Om de metallytor, med vilka leran är i kontakt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
