Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 12 oktober 1954 - Syntetfibrers textila egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
862
Till skillnad från rayon och de naturliga
fibrerna absorberar de syntetiska mycket litet vatten
och sväller obetydligt. Deras mekaniska
egenskaper är därför praktiskt taget oberoende av
omgivningens fuktighet. Av samma anledning är
tyger av dem lättvättade och torkar snabbt.
Syntetfibrernas ringa vattenabsorption medför
emellertid också olägenheter; framför allt att de lätt
blir elektriskt laddade och därför är besvärliga
att hantera i textilfabrikerna. Vidare känns de
kalla mot fuktig hud därför att de inte
absorberar vatten under värmeutveckling.
Passerar man t.ex. från ett rum, där
temperaturen är 18°C och luftens relativa fuktighet
45 %, ut i det fria där luftens temperatur är
5°C och relativa fuktighet 95 %, utvecklar t.ex.
en yllerock, vägande 1 kg, 100 kcal, dvs. lika
mycket värme som kroppen normalt avger
under 1 h. Fibrers värmeutveckling vid
absorption av vatten från full torrhet till fullständig
väfning har bestämts till11:
Värmeutveckling
cal/g
Bomull ..................................................................11,00
Ull ..........................................................................27,00
Rayon ....................................................................25,00
Nylon ....................................................................7,6
Terylene ................................................................1,36
Härav framgår att ull och rayon utvecklar
betydligt mer värme vid vattenabsorption än
bomull och syntetfibrer. Detta torde vara
huvudorsaken till att de förra känns varma och
behagliga vid beröring med fuktig hud, medan t.ex.
en nylonskjorta kyler starkt när man svettas.
Man kan vänta att Orion, saran och Terylene
skall ha samma effekt, kanske i högre grad då
de absorberar mindre vatten än nylon.
Tygers värmeisolation bestäms däremot nästan
uteslutande av deras tjocklek, dvs. av tjockleken
hos det lager av stillastående luft som de
innehåller. Den beror därför huvudsakligen av
garnets och tygets konstruktion och i någon mån av
fiberns spänst. Fibrernas betydelse för tygets
värmeisolation består endast i att de håller ett
luftskikt stilla, ty fibervolymen är alltid liten i
förhållande till luftvolymen i ett tyg.
Elektrostatisk uppladdning av textilier kan ske
oberoende av de i dem ingående fibrernas natur,
men det är klart att tyger av de hydrofoba
syntetfibrerna lättare förblir elektriskt laddade än
tyger av de hydrofila. De senare är nämligen
goda isolatorer bara vid mycket låg
luftfuktighet. Syntetfibrernas tendens att bli laddade
medför att klädesplagg kan häfta vid bärarens kropp.
Huruvida detta skall anses som en olägenhet
beror på om man betraktar effekten ur bärarens
eller åskådarens synpunkt.
Vid stark uppladdning av ett tyg sker
gnistur-laddningar. Värmeutvecklingen är inte så stor
att någon som helst risk för antändning av tyget
föreligger, men gnistorna kan naturligtvis tända
explosiva gasblandningar som kan förekomma
t.ex. i sjukhus och kemiska fabriker. Fibrernas
vattenabsorption torde dock inte ensam
bestämma deras tendens till elektrostatisk uppladdning.
Att t.ex. nylonskjortor fortare blir smutsiga än
bomullsskjortor kan man kanske tro beror på att
nylon attraherar damm elektrostatiskt. Rayon,
som inte blir laddad lika lätt som nylon,
smutsas emellertid också fortare än bomull, och man
anser därför att tygets smutsning åtminstone i
huvudsak sker enligt en annan mekanism. Hur
smutsigt ett tyg ser ut beror naturligtvis inte
bara på hur mycket damm det tagit upp utan
också på hur stor del av dammet som syns.
Tygers förmåga att dölja smuts kan nämligen
vara ganska olika.
Termisk stabilitet är naturligtvis en viktig
fiberegenskap, framför allt vid strykning och
pressning av tyger men också i viss mån vid
tvätt. Saran förlorar t.ex. hälften av sin
hållfasthet vid 100°C och måste därför hanteras med
försiktighet. Som mått på fibrernas
värmestabilitet uppges14:
Smältpunkt Mjuknings- Sönder- Kolning
punkt delning
°C °G °C °C
Bomull ................— — 150 —
Ull ........................— — 135 300
Rayon ..................— — 180 180
Nylon ..................250 235 — —
Orion ....................— 200 — —
Saran ..................— 120 — —
Terylene..............250 235 — —
Fibrers sönderdelning är mycket tidsberoende.
Bomull tål sålunda 150°C relativt lång tid och
200—250°C under några sekunder. Rayon är
enligt tabellen hållbarare än bomull vilket kanske
beror på att hänsyn inte tagits till
sönderdel-ningens tidsberoende. I verkligheten torde rayon
vid en given temperatur falla sönder ungefär
lika snabbt som bomull. Det är vidare känt att
den termiska sönderdelningen av ull, bomull och
rayon i luft katalyseras av vatten. Torr
upphettning till en viss temperatur under viss tid är
därför mindre riskabel än våt.
Nylon, Orion och Terylene kan strykas med
icke alltför hett järn. Saran har däremot för låg
mjukningspunkt, en nackdel som det delar med
alla vinylfibrer utom akrylnitrilfibrerna. Att
bomull kan strykas och ylle pressas trots att
fibrerna börjar falla sönder vid relativt låg
temperatur beror på att de inte liksom nylon och
Terylene smälter och därför tål mycket
kortvarig upphettning till relativt hög temperatur.
Terylene har exceptionellt stor
värmebeständighet. Vid upphettning till 150°G i 100 h går t.ex.
dess hållfasthet bara ned till hälften medan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
