Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 12 oktober 1954 - Nya material - Titan-aluminium-tennlegering, av SHl - Nya metoder - Effektivare extraktion, av SHl - Isolerande förpackningar för 0—32°C, av SHl - Enkel framställning av ftalimid, av SHl - Presskopapr av pulvermetall för dragpressning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
876
TEKNISK TIDSKRIFT
flesta så högt ångtryck att de inte kan införas i smält
titan. Aluminium och tenn är två av de få som kan
användas i praktiken. Det förra är synnerligen lämpligt på
grund av sin låga specifika vikt och stora löslighet i
oc-titan. Det höjer omvandlingspunkten för <x- till ß-f&s
varigenom metallens resistens mot oxidation ökas så att den
kan smidas vid högre temperatur. Den hindrar
förspröd-ning vid svetsning och ökar materialets varmhållfasthet.
Användning av aluminium som legeringsmetall begränsas
emellertid av att legeringar med mer än 8 °/o Al inte kan
bearbetas (i praktiken är övre gränsen 6 °/o Al) trots att
upp till ca 25 °/o Al kan lösas i fast titan. Man har därför
sökt efter andra legeringsämnen som kan öka
titan-alu-miniumlegeringars hållfasthet utan att försämra deras
be-arbetbarhet alltför mycket. Härvid har tenn visat sig
synnerligen lämpligt. Dess ångtryck är t.o.m. lägre än
aluminiums, det har relativt stor löslighet i cc-titan och
påverkar inte titan-aluminiumlegeringens stabilitet och
be-arbetbarhet ogynnsamt (W L Finlay m.fl. i Journal of
Metals jan. 1954 s. 25). SHl
Nya metoder
Effektivare extraktion. Vid extraktion av en lösning
med en vätska införs vanligen den ena i den andra i form
av droppar. Vid en ny metod låter man den ena vätskan
bilda "rökringar", dvs. roterande ringar, i den andra.
Enligt uppgift kan man härigenom öka kontakten mellan de
båda faserna och uppnå snabbare extraktionsförlopp utan
den risk för emulsionsbildning som uppstår när droppar
blir alltför små. Därför kan faserna lätt skiljas åt utan
användning av koaguleringsinedel.
Ringarna har betydande stabilitet. Man har t.ex. kunnat
skjuta ringar av färgat vatten genom ofärgat. Därför blir
processen praktiskt taget oberoende av skillnaden i
vätskornas specifika vikt. När denna är liten behöver man
bara skjuta ut ringarna med större hastighet. Ett
exempel härpå är extraktion av alkohol med vatten ur
anilin-lösning. Denna är något lättare än vatten och infördes
därför som ringar i detta. När alkoholen löses i vattnet
blir emellertid anilinfasen tyngre än vatten-alkoholfasen
men trots detta fortsatte ringarna upp till vattenytan.
En försöksapparat för "ringextraktion" (fig. 1) kan bestå
av ett glasrör 225 mm i diameter monterat i en blykrage
på en mässingsplåt. I denna är ett munstycke för
ring-blåsning vätsketätt fastsatt. Munstycket är 50 mm långt;
dess inre diameter är nedtill 40 mm och upptill 12 mm.
Det koniska hålets spetsvinkel är ca 30°. Ringarna upp-
Fig. 1. Försöksapparat för
ringextraktion; 1 tung
vätska, 2 extraherad
vätska, 3 roterande ring,
4 kolonn, 5 munstycke,
6 extrakt, 7 lätt vätska.
står genom att den lättare vätskan stötvis trycks genom
munstycket med en kolvpump (Chemical Engineering mars
1954 s. 264). SHl
Isolerande förpackningar för O—32° C. En
förpackning som i USA används för transport av levande
vävnadskulturer avsedda för prov på immunitet mot polio,
består ytterst av två vellpappskartonger, den ena placerad
inuti den andra. Mellan dem finns ett 100 mm tjockt lager
av glasull. Innerkartongen innehåller i ett fack ett eller
flera igenlödda kärl av förtent stålplåt fyllda med
natrium-sulfatdekahydrat (Na2S04 • 10 H20), och pappställ för 392
kulturrör. Förpackningen är kubisk och har 400 mm sida.
När natriumsulfatet är i fast form absorberar det värme,
om temperaturen överstiger dess omvandlingspunkt 32,4°C,
och i varmt väder hålls därför temperaturen i
förpackningen därunder. Vid tillräcklig upphettning övergår de
vattenhaltiga kristallerna till en blandning av vattenfritt
salt och vatten, vilken vid avkylning övergår till
kristall-vattenhaltigt salt under värmeutveckling. Denna är
tillräckligt stor för att temperaturen i förpackningen inte
skall underskrida 0°C.
Samma saltbehållare kan därför användas sommar och
vinter; i förra fallet kyls de och i det senare värms de
före användning. Blandningen av salt och vatten blir
emellertid lätt underkyld efter upprepad avkylning och
uppvärmning i sluten behållare. Man blandar därför
natriumsulfatet med litet borax som visat sig underlätta
deka-hydratets kristallisation (Chemical & Engineering News
23 aug. 1954 s. 3380). SHl
Enkel framställning av ftalimid. Vid konventionell
tillverkning av ftalimid, som är utgångsmaterial för bl.a.
sackarin, leds vattenfri ammoniakgas in i smält
ftalsyra-anhydrid tills absorptionen av ammoniak upphör och ett
prov av produkten visar ftalimids smältpunkt. Den
svalnade fasta massan mals till pulver. Olägenheter hos denna
metod är att ftalimid förloras med den ånga som avgår
under reaktionen och att irriterande damm bildas vid
målningen. Enligt en annan metod sublimeras ftalimiden, men
härtill fordras dyrbar apparatur, och man får en lätt
porös produkt som är svår att förpacka. Vidare kostar
sublimationen värme.
Dessa brister uppges vara avhjälpta vid en process som
utförs i ett i huvudsak slutet system. Den ftalimid, som
avgår med ångan, återvinns sålunda i en skrubber. När
reaktionen är slutförd släpps den heta flytande ftalimiden
ned i en våldsamt omrörd vätska (helst den som använts
i skrubbern). Härvid erhåller man direkt en finkornig
slutprodukt. Partiklarna har oregelbunden form och är
porösa; de har därför dubbelt så stor yta i förhållande
till volymen som mald ftalimid.
Ftalimiden sönderdelas inte vid kylningen. Den erhållna
suspensionen kan användas direkt vid genomförande av
reaktioner, eller också kan ftalimiden frånfiltreras och
torkas. Den utgör då ett friflytande, praktiskt taget
dammfritt pulver (Chemical Engineering juni 1954 s. 286).
SHl
Presskroppar av pulvermetall för dragpressning. Man
kan numera framställa presskroppar av pulverjärn, vilka
sedan kan dragpressas, t.ex. till patronhylsor. Redan vid
dragpressningens första steg trycks metallen samman så
att den får praktiskt taget samma täthet som draget eller
valsat material. De följande stegen kan därför utföras på
konventionellt sätt och bara för de första har man måst
utarbeta en speciell teknik.
Användning av pulvermetall till ämnen för dragpressning
uppges ha flera fördelar. Skrotförlusten blir mindre än
när plåt används. Råmaterial är lätt tillgängligt, kan
erhållas med önskad renhet och försättas med
legeringsämnen, t.ex. kol, i önskad mängd. Ämnena kan ges
gynnsammaste form för dragpressningen. Man kan sålunda lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
