Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 19 oktober 1954 - Energiförbrukning vid bakning, av Torsten Widell - Skifferindustrin vid Kvarntorp, av GAH - Televisionen vid årsskiftet 1953—54, av Olle Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
902
TEKNISK TIDSKRIFT
minskas något. Den specifika bränsleförbrukningen blev
då 0,184 m3 per 100 kg bröd, motsvarande 2,57 kWh/kg.
Minskningen av den specifika bränsleförbrukningen blev
alltså 39 %>.
Intermittent drift
De gjorda beräkningarna har i stort sett avsett
kontinuerlig drift, medan praktiska värden ofta innefattar
uppeldningsförluster. För att uppeldningsförlusterna skall bli så
små som möjligt, är det viktigt, att ugnarna är väl
isolerade, så att de inte kyles för fort. Vidare kan det vara
av stor betydelse, att ugnarna är relativt lätta, så att det
inte kräves så mycket värme för deras uppvärmning före
bakningens början.
Skifferindustrin vid Kvarntorp. Oljeinnehållet i de
svenska skiffrarna har uppskattats till 287 Mt. Om
skifferns totala kaloriinnehåll kan utvinnas till 60 °/o
motsvarar det 1 860 Mt stenkol eller 85 gånger Sveriges
nuvarande årsförbrukning av fossila bränslen. Under senaste
världskriget producerades vid Svenska Skifferolje AB:s
anläggningar i Kvarntorp 229 500 m3 råolja och 57 000 t
svavel. Produktionstakten motsvarade under senare
halvåret 1953 100 000 ms råolja och 25 000 t svavel per år.
Ca 20 o/o av oljan utvinns enligt Ljungström-processen.
Svavelproduktionen täcker hälften av Sveriges behov, en
mindre mängd svavel exporteras.
Oljan delas upp i 70 000 m3 eldningsolja och 28 000 m3
bilbensin. Dessutom får man 11 000 m3/h icke
kondenser-bar gas med ett värmeinnehåll av 5 500 kcal/m3 samt
12 000 t/år gasol.
Den kalksten som sovras från oljeskiffern vid brytningen
och anrikningen bränns och ger 45 000 t jordbrukskalk och
10 000 t murkalk per år. Verket producerar slutligen 20 000
kW elkraft.
Verkets driftekonomi beror i hög grad på i vilken
utsträckning avfallet och biprodukterna vid
oljefràmställ-ningen kan utnyttjas. Skifferaskan, som nu erbjuder stora
svårigheter då den är pyrofor och vid sin fortsatta
långsamma förbränning avger stora mängder S02, kan
användas för tillverkning av murtegel och soin tillsats till
cement i betong. Vanlig murtegeltillverkning erbjuder inga
svårigheter; man får ett gott tegel med normala
hållfasthetsegenskaper. Man vill dock helst tillverka håltegel av
viss typ men har här svårigheter att finna maskiner som
tillräckligt snabbt kan forma massan som är relativt litet
plastisk.
Prov med skiffercement med upp till 20 °/o skifferaska
har redan visat att cementet i hållfasthet väl kan mäta
sig med vanligt cement. Prov på frostbeständigheten
pågår. Produktionen av tegel och cement kan dock endast
beräknas ta ca 15 °/o av askmängden. Även om ytterligare
en del tas i anspråk för uranframställning måste 80—85 °/o
av askan läggas tillbaka i brottet obehandlad.
Rökgaserna från skifferugnarna håller nu ca 0,7 °/o S02.
Denna utgör redan nu en olägenhet som man dock på
alla sätt söker mildra. Vid en utvidgad produktion blir det
emellertid nödvändigt att avlägsna svaveldioxiden antingen
genom tvättning av rökgasen eller genom adsorption.
Tvättningen kan ske med (NH4)2S03. Problemet är tekniskt
löst och prövas i halvstor skala. Svaveldioxiden kan också
adsorberas på aktivt kol, varifrån den kan avdrivas
genom upphettning. Processen blir emellertid dyr, då en del
av svaveldioxiden omvandlas till svaveltrioxid, som vid
de-sorption reagerar med det aktiva kolet. Man prövar nu
brunkolskoks som adsorptionsmedel. Enligt båda
processerna erhålles S02 i flytande form som slutprodukt.
Den eldningsolja av typ 2 eller 3 som nu produceras kan
genom hydrering ge prima transformatorolja enligt
förfaranden som utvecklats vid Högtryckslaboratoriet i IVA:s
försöksstation. Enligt samma förfarande kan man också
framställa dieselolja. Samma produkter kan också fås ge-
nom extraktion av eldningsoljan. Genom krackning kan
eldningsoljan överföras i gas, bensin och koks. Bensinen
har högt oktantal som emellertid kan höjas ytterligare
genom katalytisk raffinering ined 85 °/o utbyte. Resten blir
här en högvärdig gas. Den raffinerade bensinens oktantal
blir efter tillsats med tetraetylbly minst 90.
Den okondenserbara gasen från pyrolysugnarna och
Ljungströmsanläggningen innehåller ca 35 °/o N2, 25 °/o
H„, 25 »/o CH4, 10 % C2-kolväten samt något CO och C02.
Av gasen kan man tänka sig att framställa ammoniak eller
metanol. Bensinframställning ur gasen är ej tänkbar,
enär den tillgängliga gasmängden är för liten. Däremot
lämpar sig gasen utmärkt för ammoniakframställning om
metanen och C2-kolvätena spjälkas med vattenånga. Vid
metanolframställning får man kväve som rest, och med
de mängder gas som man har att tillvarata skulle man
erhålla en (temporär) överproduktion av metanol inom
landet.
För att en utvidgning av verket skall bli möjlig måste
problemet med reningen av rökgaserna lösas eller också
måste man övergå till koksförgasning. Man skulle av koks
och vatten få H2S som lätt kan tillvaratas.
Koksförgas-ningen ger emellertid en lågvärdig gas med ca 2 500
kcal/ms; för att den skall bli ett transportvärdigt som
säljbart bränsle måste värmevärdet höjas, t.ex. genom
metanisering.
Pyrolysgaserna innehåller för liten mängd C2-kolväten
för att man skall kunna bygga upp en etylenindustri
baserad på skiffer även vid en ansenlig utbyggnad. En
kemisk produktion kan emellertid baseras på gasen om
kolvätena i denna spjälkas med ånga. En ökad produktion av
gasol som innehåller en stor mängd omättade C3- och
G,-kolväten kan göra en ekonomisk tillverkning av
lösnings-och mjukningsmedel möjlig. Genom polymerisering och
alkylering kan man också förvandla gasolen till
högvärdig bensin (Gejrot & Schjånberg i IVA 28 sept. 1954).
GAH
Televisionen vid årsskiftet 1953—54. Televisionen är
nu införd i ett stort antal länder. Fördelningen av
mottagare och sändningstid samt licenskostnaden var vid
årsskiftet 1953—54 för vissa länder, varifrån uppgifter finns
tillgängliga, följande:
Land Antal Sändningstid Årsavgift för
mottagare h/vecka TV-licens
. tusental
Argentina ............................35 35 —
Belgien ................................8 15 —
Brasilien ..............................50 35 —
Cuba ......................................150 70 —
Danmark ..............................1 4 50 dkr
Frankrike ............................100 34 3 825 fr.
Holland ................................9 5 —
Italien ..................................30 35 15 000 lire
Japan ....................................15 25—301 2 400 yen
Kanada ................................530 30 —
Mexiko ..................................70 56 —
Schweiz ................................3 8,5 SO sfr.
Storbritannien ......... 3 200 35 2 £
USA .................... 28 000 ca 100 —
Venezuela ............................25 30—35 —
Västtyskland ......................34 20-30 50 DM
1 Härtill kommer kommersiella program ca 50 h/vecka.
Danmark har sänt TV-program 5—6 h/vecka från april
och har den 1 juni ökat sändningstiden till 8 h/vecka.
Licensavgiften i Frankrike höjdes 1 januari 1954 till 4 350
—5 350 fr./år. Holland kommer att införa licenstvång
varvid avgiften skall bli 30 hfl./år. England har den 1 juni
1954 höjt licensavgiften till 3 £/år. I Belgien täcker
radiolicensen också rätten att inneha TV-mottagare.
Olle Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
