Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 26 oktober 1954 - Ligga kraftstation. Vattenbyggnadskonstruktioner, av Hugo Flodin och Johan Hagrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 oktober 1954-
927
större vattenhalt än den optimala utan att
volymvikten nämnvärt minskas. En jämförelse
mellan olika vattenhalter och packningssätt för
tätmaterial i Ligga-dammen visas på fig. 6, där
10 stötar ungefärligen motsvarar packning med
traktorer. Den väsentliga fördelen med
våtpackning är emellertid att de möjliga variationerna
av permeabiliteten är mycket små, jämförda med
dem vid torrare packning, vilket tydligt framgår.
Skulle således enstaka lager av fyllningen bli
bristfälligt packade spelar detta mindre roll vid
v den högre vattenhalten, medan vid den lägre
riskeras en allvarlig försämring av tätskiktet.
Sättningarna ökar visserligen med vattenhalten,
men i en jorddamm utan betongkärna eller
dylikt har detta i och för sig mindre betydelse, om
blott sättningarna sker jämnt. Vidare förlöper
sättningarna så snabbt, att de till största delen
hinner avslutas under byggnadstiden.
Med stöd av rönen från dessa försök beslöts att
vid Ligga-dammen använda den "våta" metoden
för A-zonen, varvid packningen skedde med
traktorer, under det att den konventionella "torra"
metoden tillämpades för ß-zonen med
användning av fårfotsvältar för packningen. I A-zonen
av tätkärnan inlades av byggnadstekniska
laboratoriet konstruerade instrument, för mätning
av porvattentrycket. Instrumenten visade, att
porvattentrycket snabbt minskades samtidigt
med materialets konsolidering. På grund av att
dammen stått uppförd till full höjd under mer
än ett halvt år innan uppdämningen påbörjades,
har det ej heller kunnat påvisas några
nämnvärda sättningar efter uppdämningen.
Fyllningsmassorna i dammen uppgår till ca 0,5 milj. m3.
Omloppstunneln
Omloppstunneln på högra stranden, fig. 9, har
en längd av 250 m och en tvärsektionsarea av
100 m2 utom vid tunnelinloppet, där arean
strypts till 8 m bredd och 10 m höjd. Tunneln,
som är helt oklädd, dimensionerades för samma
vattenmängd 800 m3/s som omloppstunneln vid
Harsprånget beräknades för. Genom denna, med
samma tvärsektionsarea, avbördades upp till 950
m3/s under 1949 års högvattenperiod.
Vid uppdämning av vattenytan under maj och
juni 1954 avstängdes tunneln med den 250 t
tunga planlucka, som användes för samma
ändamål i Harsprånget (Tekn. T. 1951 s. 151).
Luckan manövrerades med hydrauliska domkrafter,
Fig. 8. Intagsöppning till omloppstunneln.
uppställda på ett ståltorn mitt över
lucköppning-en, fig. 8. När luckan sänktes ner och
vattenhastigheten ökades påverkades domkrafterna
dessutom av en stor nedåtriktad kraft, som
uppkom till följd av den mot hastighetsökningen
svarande tryckminskningen under luckan. I
skydd av luckan har tunneln nyligen stängts
med en permanent betongpropp, och luckan
kommer därefter att tas bort.
Kraf tstationsintaget
Kraftstationsintaget avgränsas mot
högvatten-utskovet av en pelare, i vilken intaget till
flott-ningsrännan är inbyggt. Framför intaget har
sprängts en intagskanal. För att erhålla bästa
Fig. 7. Dammen i det närmaste färdig.
Fig. 9. Längdsektion av omloppstunneln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
