Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 16 november 1954 - Kavitationens mekanik, av Stig O W Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
992
TEKNISK TIDSKRIFT
ligen mycket blygsamma jämfört med vad som
uppnås vid idealiserade försök. Antalet kärnor
per volymsenhet vätska och dessa kärnors
medelstorlek blir då av största betydelse för arten och
omfattningen av kavitation i vätskeströmmen.
Sekundärt har dessa faktorer också inflytande
på de vid bubbelkollapsen uppträdande
krafterna, vilka i sin tur är ett mått på de
skadeverkningar, som kan väntas.
Man bör dock här observera, att dessa faktorer
ej kan bestämmas med gängse luft- och
gashalts-mätningar. Sådana mätningar kan därför endast
tillskrivas en begränsad betydelse och speciell gil-
tighet beroende på använda
vattenbehandlingsmetoder och försöksapparatur.
Kavitationsf orskning
Omkring 1930 var Ackeret6-7 det stora namnet
inom kavitationsforskningen. Han och samtida
tyska och schweiziska forskare gav den moderna
vetenskapliga formen åt kavitationsbegreppet.
Ackeret visar att om man kalkylerar förloppet,
då ensamma strömmande bubblor kollapsar i en
omgivande vätska med snabb tryckstegring, når
man fantastiska sluttryck — tusentals bar.
Metoden för beräkning av dessa tryckförlopp vid
koncentrisk kollaps har nu blivit smått klassisk,
mannen bakom verket är Rayleigh20, som
publicerade sin lösning 1917.
Samtidigt med Ackerets undersökningar
publicerade emellertid Mueller en redogörelse8 för
sitt arbete med en "Zeitdehner", en filmkamera
för hastigheter upp till 1 500 bilder per sekund.
Mueller fotograferade strömmande bubblor på
hydrovingar, och kunde studera enskilda
bubblors bildande, tillväxt och kollaps i detalj.
Bubblorna kollapsade där icke koncentriskt och
sfäriskt, utan deformerades till nästan
halvsfä-risk form. Som Ackeret påpekar7 får man vid en
sådan kollaps endast tryck på några hundra bar,
vilket ej skulle vara i stånd att direkt medföra
skador på materialet.
Fig. 7. Ledningsschema för kavitationstunnelns huvudkrets t.v. och tryckreglering t.h.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
