Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 16 november 1954 - Andras erfarenheter - En artikels genomloppstid, av B Linder - Självfertilitet hos fruktträd, av SHl - Laminärströmning i rör med triangulär sektion, av Wll - Svetsning av titan, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1012
TEKNISK TIDSKRIFT
vinster är emellertid svåra att påvisa. Det är lättare att
påvisa lägre produktion per arbetare och maskin. Vid
monterings- eller kontrollarbeten är bandtillverkning
lättare att använda och vinsten större. Arbetet kan här brytas
ner i smärre delar som tillåter individuell specialisering.
Genomloppstidens längd är en mätare på effektiviteten
av ett företags produktionssystem. En undersökning av
genomloppstiden skänker överblick av tillverkningen i sin
helhet, och även om större vinst genom undersökningen ej
med säkerhet kan förutsägas, skänker den en bättre
förståelse för det dynamiska i all tillverkning (W van Alan
Clark & W E Ritchie i Advanced Management 1953 h. 11
s. 22). B Linder
Självfertilitet hos fruktträd. Som bekant är inte alla
fruktträd självfertila; för att sätta frukt måste deras
blommor befruktas med pollen från en annan sort. Detta är en
nackdel särskilt i kallt klimat därför att bina, som
huvudsakligen sköter pollineringen, flyger endast relativt korta
sträckor i kallt väder. Det torde inte vara ovanligt att de
samlar honung bara i ett enda träd och sålunda inte
sörjer för korsbefruktning.
Orsaken till självsterilitet är att pollenslangarna som
från pollenkornen växer ned genom stiftet i vissa sådana
hindras att tränga ned i fruktämnet. Mekanismen är
härvid ett samspel mellan specifika proteiner som alstras i
pollenslang och stift av en gen bestående av ett stort antal
alleler, av vilka en ger en speciell protein. Pollenslangens
växt hindras om den har samma allel som stiftet. Detta
har två alleler därför att det har dubbel
kromosomuppsätt-ning, medan pollenkornen bara har en.
Egentligen bör alltså alla enskilda växter vara
självsterila och de som har samma allel bör också vara
korsningssterila. Prövar man befruktningsmöjligheterna för
sötkörsbär (Prunus avium) som är självsterila finner man
att varieteterna kan delas upp i grupper så att alla inom
en sådan är korsningssterila, medan varieteter ur olika
grupper är korsningsfertila. Orsaken härtill är att alla
varieteter tillhörande samma grupp har samma allelpar,
medan så inte är fallet för dem som tillhör olika grupper.
Liknande förhållanden gäller för äpplen, päron och
plommon.
Försök har emellertid visat alt självsterila växter blir
självfertila om man lyckas åstadkomma en lämplig
mutation genom röntgenbestrålning. Svårigheten med denna
metod är bara att mutationer är mycket sällsynta. Sedan
denna upptäckt gjorts har man i Storbritannien utfört
omfattande undersökningar med sötkörsbär, äpplen och päron.
Man började härvid med de förstnämnda därför att de är
utpräglat självsterila, och man har hunnit längst med dem.
Körsbärsträden bestrålades i februari, och pollen från
dem användes för befruktning av blommor på andra träd
av samma varietet. Man fick frukt och drog ur den upp
nya träd som blommade efter sex år och då visade sig vara
fullt självfertila. En liten del av pollenkornen måste alltså
ha innehållit en röntgenskadad gen vars allel därför inte
kunde alstra sin specifika protein. Endast pollenkorn med
skadad gen kunde växa ned genom stiften och gav då en
självfertil avkomma. Rara ett enda av dessa träd bar
emellertid frukt med tillräcklig storlek och god arom; alla de
övriga gav inte bär av god kvalitet. När man drar upp
körsbärsträd på normalt sätt genom korsning av två bra
varieteter blir emellertid bara ungefär 1 på 200 av god
kommersiell kvalitet.
Nästa steg blev därför att korsa de självfertila träden
med goda varieteter varigenom man erhöll stora familjer
ur vilka träd med önskade egenskaper kunde väljas ut.
Vid prov med en körsbärsvarietet har det visat sig att i
vissa fall hela och i andra halva familjen blir självfertil.
Motsvarande arbeten med äpplen och päron har hittills
givit träd av första generationen, men de har inte blommat
ännu (D Lewis & L K Crowe i Discovery sept. 1954
s. 371). SHl
Fig. 1 Triangulär rörsektion.
Lanilnärströmning i rör med triangulär sektion.
För en ström av en inkompressibel vätska i ett rör med
triangulär sektion, fig. 1, kan man för vissa fall
matematiskt härleda sambandet mellan genomflödet och
tryck-förluslen i röret. Exakta lösningar kan sålunda erhållas
för alb = V3, motsvarande en liksidig triangel, och för
alb = 3, motsvarande en rätvinklig, likbent triangel. För
beräkning av andra fall har använts en approximativ
metod.
Genomflödet q i volym per tidsenhet kan uttryckas med
ekvationen
= Cb*/±p
q r\ L
där A p är tryckförlust, r] dynamisk viskositet, L rörlängd
och C en faktor som är beroende av alb. Följande värden
för faktorn C har erhållits:
alb C alb C alb C
1,0 0,225 2,0 1,027 3,2 2,357
1,1 0,285 2,1 1,125 3,4 2,602
1,2 0,350 2,2 1,222 3,6 2,850
1,3 0,422 2,3 1,320 3,8 3,100
1,5 0,577 2,5 1,520 4,2 3,597
1,6 0,662 2,6 1,635 4,4 3,845
1,7 0,750 2,7 1,752 4,6 4,095
V^3 0,7795 2,8 1,872 4,8 4,342
1,8 0,840 2,9 1,992 5,0 4,587
1,9 0,935 3,0 2,1132 5,2 4,837
Härledningar och de beräknade värdena gäller visserligen
för inkompressibla medier, men resultaten synes även med
tillräcklig noggrannhet kunna användas för gaser (H
Nuttall i Engineering 3 sept. 1954 s. 298). Wll
Svetsning av titan. Fastän svetsning av titandelar
alltjämt vållar betydande svårigheter har man dock nu
utarbetat vissa lämpliga förfaranden. Handelns titan kan
sålunda svetsas enligt flera metoder, men alla
titanlege-ringar utom en fordrar härvid särskild efterbehandling av
svetsarna, och resultatet är osäkert. Svårigheterna vid
svetsning av titan uppstår huvudsakligen genom metallens
reaktiviitet gentemot luftens syre och kväve och genom dess
strukturändringar vid upphettning. Titan förmår dessutom
lösa stora mängder syre och kväve.
Vid svetsning i inert atmosfär kan man visserligen tillåta
upp till 0,3 % syre i grundmetallen, men svetsen får
dåliga mekaniska egenskaper, om den innehåller bara 0,15 %
syre. Kväve är ännu skadligare och det anses nu att
svetsar i rentitan inte får hålla mer än 0,05 °/o kväve. Med
stigande halt av syre eller kväve i svetsen stiger dennas
tendens att spricka. Vanligen uppstår sprickor någon tid
efter svetsningen, och de kan därför ibland undvikas
genom avspänningsglödgning.
Ljusbågssvetsning kan endast utföras med skyddsgas.
Fastän luften kan utestängas fullständigt bara vid
svetsning i gastät kammare, fylld med ren, inert gas, kan
tillfredsställande skydd uppnås vid användning av
volfram-elektroder eller vid automatisk svetsning med kontinuerlig
iitanelektrod i ädelgasatmosfär (Tekn. T. 1954 s. 456).
Man måste spola skyddsgas även bakom svetspistolen och
helst även på svetsens undersida. I senare fallet läggs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
