Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 16 november 1954 - Ingenjörerna i försvaret, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1020
TEKNISK TIDSKRIFT
Ingenjörerna i försvaret
I överbefälhavarens den 1 november 1954
framlagda utredning om riktlinjer och kostnader för
försvaret under den kommande tioårsperioden
betonas starkt den hänsyn som måste tas till den
tekniska utvecklingen. Det svenska försvaret
skall anpassas bättre till krav som stridsmedlens
utveckling ställer och försvarsforskningen skall
ges resurser att följa den vetenskapliga och
tekniska frammarschen i främsta ledet.
I denna utveckling måste vetenskapsmän och
ingenjörer få en ännu mer markerad ställning
än hittills, både i fredsorganisationen och i
mobiliseringsplanerna. Då i de referat som
förekommit i pressen av den i övrigt hemligstämplade
utredningen inget nämnts om denna fråga torde
den här böra tas upp till skärskådande.
I krig behövs vetenskapligt och tekniskt
väl-kvalificerad personal för försvarsforskning,
speciellt rörande motmedel mot nya fientliga vapen
och stridsmedel. Dessutom behövs sådan
personal för att leda krigsviktig produktion, utföra
och leda kvalificerad reparationstjänst, utföra
kvalificerat arbete i staber och förvaltningar,
delta i utbyte av tekniska informationer med
vänligt sinnade nationer, studera tillvaratagen
fientlig materiel och slutligen för att utbilda
personal för att handha eller själva handha
speciell teknisk utrustning vid förbanden.
Gemensamt gäller för de flesta av dessa
funktioner att den militära specialutbildning som
kan bibringas även en värnpliktig med goda
teoretiska grundkunskaper icke räcker till för att
han skall kunna fullgöra dessa speciella
uppgifter. En försvarsorganisation i högsta slagkraft
kräver att den civila utbildningen och
yrkeserfarenheten tas tillvara. I en hel del fall har i
den nuvarande mobiliseringsplanen tagits
hänsyn till detta. I andra fall bestäms emellertid
uttagningen till förband och den fortsatta
utbildning och krigsplacering på grundval av de
uppgifter som en värnpliktig lämnar vid sin första
inskrivning till militärtjänst. Detta gäller t.ex.
tyg-, skydds- och forskningstekniker. I stort sett
oberoende om dessa senare blir
försäljningsingenjörer, organisationstekniker eller
administratörer står de kvar i sina militära
beställningar tills de går ur värnpliktsåldern. Andra som
måhända efter sin första militärtjänstgöring
ändrat studieinriktningen och blivit dugliga
ingenjörer och forskare är placerade som vice
gruppchefer inom infanteriet.
I viss mån kan dessa föga ändamålsenliga
förhållanden ändras allteftersom nya specialför-
band eller grupper kommer till stånd, som då
rekryteras genom ett personligt
urvalsförfarande. De kan också ändras i de fall då vederbörande
genom sin ställning vid en krigsviktig industri
blir beviljad uppskov för sitt arbete där.
Slutligen kan en ändring av krigsplaceringen bli
följden av anmälan från en värnpliktig om
ändrad studieinriktning eller från rektor vid högre
läroanstalter om avlagda examina. Detta blir
emellertid ett slumpvis uttagande. Om den stora
tekniska försvarsapparaten verkligen skall bli
effektiv fordras att den personliga
urvalsprincipen blir regel när det gäller teknisk och
vetenskaplig personal. Ett sådant system måste då
baseras på ständigt aktuella register. Något
komplett sådant register existerar ej i Sverige.
I en pågående utredning om behov av
mekanikerpersonal vid armén m.m. föreslås att ett
studieregister bör tillkomma med uppgift ait
följa studiegången hos värnpliktiga. På grundval
av detta skulle föreslås eventuella ändringar i
uttagningen. Registret skulle också ge underlag
för en uppdelning av de registrerade på olika
utbildningslinjer.
Utredning pågår om centrala
värnpliktsregistrets omläggning från det tidigare använda
adressplåtsystemet till hålkortssystem. Om
frågan om det personliga urvalssystemet för den
vetenskapliga och tekniska personalen i dess
helhet uppmärksammas nu kan inan jämsides med
de allmänna värnpliktsregistren få till stånd
specialregister av olika typer.
Det torde dock snart visa sig att den
vetenskapliga och tekniska personal som befinner sig i
värnpliktsåldern icke räcker till för alla
krigsviktiga funktioner av teknisk art. Redan nu har
man svårt att fylla behovet av t.ex. radar- och
signaltekniker. Här måste också överårig och
kvinnlig personal tas i anspråk och under
lämpliga former knytas till viktiga
mobiliseringsplaceringar, eventuellt också övas i fredstid. Också
detta kräver en inventering.
Ett tillgångskonto måste emellertid också mötas
med ett efterfråganskonto. En omorganisation
av den art som överbefälhavaren planerar
kräver en oavlåtlig samordning mellan de olika
detaljerna i försvaret, med civilförsvaret och med
den ekonomiska försvarsberedskapen så att den
totala apparaten ej byggs så stor och så tekniskt
kvalificerad att vi ej har personal att fylla alla
viktiga funktioner. En modern försvarsmakt och
civil beredskapsorganisation kräver i dag mer än
någonsin en man och rätt man till varje plats.
G AH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
