Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 23 november 1954 - Järnvägarnas framtid, av Arne Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
1025
Transporter av större kvantiteter av personer
och gods, som snabbt skall kunna upptas i
transportsystemet och där det vanligen också är fråga
om ensidiga trafikriktningar, t.ex.
malmtransporter från en gruva.
Det är dessa arbetsområden som järnvägarna
för framtiden framför allt bör inrikta sig på.
Där kan järnvägsdriften som regel uppvisa en
markant ekonomisk överlägsenhet, vilken
hittills icke alltid kunnat komma till uttryck
genom järnvägarnas förpliktelser som allmänna
transportföretag. Med en fortsatt
produktivitetsförbättring inom järnvägsdriften av den
storleksordning som gällt för senare decennier synes
också dess ekonomiska överlägsenhet på de nu
nämnda arbetsområdena kunna hävdas för
framtiden.
Järnvägsföretagen har i många länder under
senare decennier förändrats från rena
järnvägsföretag till blandade transportföretag med
järnvägstrafik, biltrafik, sjöfart, lagerrörelse m.m.
på sina arbetsprogram. Stora hinder har dock i
flertalet länder rests mot att järnvägsföretagen
använder bilar för att rationalisera sina egna
transporter eller för att åt sina kunder kunna
tillhandahålla en mera rikhaltig och kvalitativt
differentierad transportservice. Sådana hinder
synes böra avskaffas i syfte att åstadkomma en
konkurrens på möjligast lika villkor och en
rationell trafikfördelning på transportmarknaden.
Som ett komplement till och ersättning för
järnvägstrafiken kan de till transportföretag sålunda
omvandlade järnvägsföretagen använda biltrafik
för följande arbetsuppgifter:
Lokala eller mera kortväga transporter.
Uppsamlings- och fördelningstrafik i
anslutning till järnväg för såväl personer som gods.
Ersättning för järnväg när det gäller mindre
trafikmängder i person- och godstrafik (t.ex.
trafiksvaga järnvägslinjer).
Komplement till järnväg för speciella
transportuppgifter såväl i person- som godstrafik
även på längre distanser. Ofta blir härvid den
direkta dörr-till-dörr-transporten, tidselementet
eller annan kvalitetsfaktor av väsentlig
betydelse, t.ex. möjligheten att minska antalet
omlastningar, använda enklare och billigare emballage
osv.
Specialtransporter, där t.ex. godsets
dimensioner gör järnvägstransport besvärlig eller
kostsam på grund av utformningen av järnvägens
lastprofil.
Järnvägarnas egna rationaliseringsåtgärder
Det allmänna ekonomiska målet för
järnvägsföretagens verksamhet synes kunna
sammanfattas sålunda:
Det är angeläget att produktiviteten fortgående
stegras, att transporttjänsterna förbättras, att
transportkunderna blir delaktiga av produktivi-
tetsförbättringen genom lägre priser och bättre
kvalitet hos transporttjänsterna samt att den
anställda arbetskraften får skäliga arbetsvillkor.
Den djupgående förändring i den ekonomiska
och trafikmässiga miljön för järnvägarna, som
inträtt under de senaste decennierna och som i
korthet torde kunna karakteriseras som en
övergång från monopolföretag till
konkurrensföretag, har bl.a. tagit sig uttryck i ett flertal mer
eller mindre radikala omläggningar i den
tidigare företagspolitiken. En sådan
anpassningsprocess av hela den ekonomiska strukturen från
monopolföretag till konkurrensföretag måste
med nödvändighet bli svår och tidskrävande.
Mycket har skett på detta område, men ännu
mycket mera återstår att göra, särskilt på det
kommersiella området. Genom en fortsatt
intensifierad anpassning mot ökad affärsmässighet
såväl i fråga om investeringspolitiken som den
löpande företagspolitiken i vad avser
produkturval, produktionsteknik, taxor, service,
goodwill och andra kvalitetsfaktorer, synes den
erforderliga ökningen i järnvägsföretagens
produktivitet även i framtiden fortlöpande kunna
uppnås.
Denna strukturanpassning synes liksom hittills
på kostnadssidan kunna bedrivas i följande
former:
Standardisering genom enhetlig utformning och
begränsning av antalet typer av olika
anläggningstillgångar samt ersättningsdelar till dessa.
Specialisering inom driften och trafiken i olika
avseenden.
Förenkling och koncentrering av driften och
trafiken till ett mindre antal mera lönande
driftplatser, stationer, bandelar m.m.
Mekanisering och automatisering av driften
genom användande av maskiner och andra
tekniska hjälpmedel.
Förenkling av arbetsmetoder och av den
interna organisationen.
Allmänt sett fordras en genomgripande översyn
och anpassning på såväl kostnads- som
intäktssidan till de förändrade ekonomiska
förutsättningar, som nu föreligger för järnvägstrafikens
bedrivande.
Vid denna anpassning av produktions- och
försäljningsstrukturen gäller det att fastställa vilka
grenar av rörelsen som inte är lönsamma och
hur deras räntabilitet skall kunna förbättras så
att järnvägsföretagets ekonomiska ställning
totalt sett förbättras. Målet kan enklast anges vara
att ernå en högre nettovinst genom effektiviserad
produktions- och försäljningsaktivitet och
genom koncentration av dessa aktiviteter till ett
mindre antal produktionsställen eller
produktslag, som är mera lönsamma. Man kan skilja på
följande vägar för denna anpassning:
Kostnadsbesparingar vid oförändrad kvalitet
på transporttjänsterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
