Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 23 november 1954 - Militära flygplatser och stadsplanering, av Åke Rehnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
1027
N
12%
Militära flygplatser
och stadsplanering
Överstelöjtnant Åke Rehnberg, Stockholm
711.553.9
Jaktflygets viktigaste uppgift är att skydda vissa
betydelsefulla platser och områden mot fientliga flyganfall.
Med ledning av uppgifter om anfallande flygplans
prestanda (hastighet, flyghöjder, stigtider till olika höjder
m.m.) samt om egen luftbevaknings räckvidd, kan man
teoretiskt räkna ut var kontakt mellan en anfallande och
en försvarande tidigast kan nås. Räknar man sedan ut
kontaktpunkterna för olika anfallsriktningar och
sammanbinder dessa punkter erhålls kontaktlinjer. Dessa
kontaktlinjer bör självfallet ligga så långt ut, att fienden
hinner nedkämpas innan han fällt sina bomber. Skall en
stad skyddas med jaktflyg, från vilket håll fiendens flyg
än kommer, måste flygplatsen som regel ligga nära
staden i fråga, fig. 1.
Flygplatsens placering i detalj avgörs genom
markrekognosceringar. Marken skall vara tillräckligt hållfast och
jämn, omgivningen bör vara fri från bergshöjder,
högbebyggelse och andra flyghinder, "masker". Finns berg i
närheten, som inte är till hinder för flygning och i vilket
den värdefullaste materielen kan skyddas, är det en stor
fördel. Förbindelserna till platsen bör vara goda och
relativt osårbara för att den omfattande underhållstjänst, som
fordras vid en modern militär flygbas skall kunna tryggas.
Startbanor
Sedan flygplatsens läge fastställts gör man
undersökningar för att bestämma läge och riktning av start- och
landningsbanor. Av statistiska väderleksuppgifter finner
man, vilken eller vilka vindar som är de vanligast före-
Föredrag i avd. Väg- och Vattenbyggnadskonst den 8 mars 1954.
Fig. 3. Frekvens hos vindriktning och vindstyrka för
exemplet i fig. 2. Vindstyrkan är angiven i Beaufort; 1 B = 1—5
km/h, 2 B — 6—11 km/h, 3 B = 12—19 km/h, 4 B = 20—28
km/h, 5 B = 29—38 km/h, 6 B = 39—49 km/h och 7 B =
50—61 km/h.
kommande på platsen för flygfältet, fig. 2 och 3. Dessa
uppgifter blir bestämmande för om mer än en bana måste
finnas och för bästa banriktning.
Start och landning sker bäst i motvind. Om på en plats
vindarna övervägande blåser endast i en riktning behövs
endast en bana. Om vindar från alla väderstreck
förekommer anser man, att det är tillräckligt med tre banor
på en flygplats där utbildning sker. På en flygplats, som
endast används av fullt utbildade flygförare, bör en eller
högst två banor vara tillfyllest.
Tidigare typer av flygplan var mycket känsliga för
sid-vind. Efter hand som flygplanen blev tyngre och
ving-ytorna mindre kunde man starta och landa även i någon
sidvind. För några år sedan trodde man att flygplanen
skulle kunna utvecklas så att de kunde starta och landa
oberoende av vindriktningen. Så har emellertid ’ej skett.
Visserligen har flygplanen blivit ännu tyngre och man
Fig. 1. Basering av jaktflyg i förhållande till en stad A.
Våglinjerna t.h. betecknar egen luftbevaknings räckvidd i
fråga om flygplan på 50 och 9 000 m höjd;-kontaktlinje
för eget jaktförsvar baserat i B med fiende på 50 m höjd;
–-detsamma för fiende på 9 000 m höjd;= kontaktlinje
för eget jaktförsvar baserat i C med fiende på 50 m höjd;
–- detsamma för fiende på 9 000 m höjd. Av figuren
framgår att jaktflyg baserat i C ej kan skydda staden A mot
fientligt flyg på 50 m höjd.
Vindrikrninq och
koniravindriktninq
Fig. 2. Exempel på vinddiagram erhållet ur 10 511
observationer 1941—1948. Vindriktningen har bestämts fyra
gånger om dygnet. Vindstilla 8,2 °/o.
Frekvens
%r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
