Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 30 november 1954 - Ståls korrosion i luft. Provning av rostskyddsfärger, av Paul Nylén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1048
TEKNISK TIDSKRIFT
Tabell 3. Klimatets inverkan på livslängden (målningsvärde
5) för en gång blymönjefärg och en gång pansarfärg på
maskinborstad plåt; medeltal för fem färgkombinationer
a/i linriø rtlnf-Q
Okorrigerad livslängd Livslängd korrigerad till 60 jx total skikttjocklek
år linjärt samband år kvadratiskt samband år
Gällivare ........ff- 30 (^30 ff- 30
Flahult ..................17 17 16
Lovö ......................17 16 15
Hisingen ................13 13 13
Stockholm ............12 11 11
Göteborg (1946) . . 10?
Grönskär................10 10 9
Smögen ..................4 4 4
med t.ex. 20 |x från medelvärdet 60 ^ kommer
man sålunda ofta till osannolika värden.
För att studera skikttjocklekens betydelse mera
ingående än som är möjligt med plåtarna i serie
A utsattes hösten 1947 en ny serie, betecknad B,
på stationen i Göteborgs frihamn. Ur
huvudresultaten efter sex års exponering har färgskiktets
livslängd beräknats. Plåtarna i fig. 5 t.v. var
strukna med enbart grundfärg G2 (en
blymönjefärg) eller enbart täckfärg, pansarfärgen T22
(tabell 4 och 5). Täckfärgen var applicerad på
vardera fyra plåtar vid en total skikttjocklek på
40 och 70 |x, strukna 1, 2, 3 och 4 gånger.
Om man vågar tillmäta de funna differenserna i
livslängd efter sex års exponering (fig. 5 t.v.)
någon reell betydelse, blir slutsatsen att
täckfärgen bör strykas tunt i flera skikt. Det bör dock
observeras, att osäkerheten vid bedömning av
målningsvärdet liksom spridningen hos
försöksmaterialet, t. ex. olika rostgrad och
ytbeskaffen-het hos plåtarna, kan medföra fel i bedömningen
av livslängden som i enstaka fall kan uppgå till
en enhet och däröver. Man bör sålunda ej fästa
avseende vid mindre avvikelser på
uppskattningsvis 0,5 enheter i livslängd eller målningsvärde.
För grundfärgen finner man att vid 40 |x en
uppdelning i flera skikt medför en försämring av
hållbarheten, vid 20 åter är förhållandet
omkastat. Resultaten vid dessa försök med olika
antal strykningar är för övrigt så osäkra att de
ej kan bli vägledande för praktiken.
En slutsats synes dock framgå av data i fig. 5
t.v., nämligen att enbart täckfärg T22 vid samma
totala skikttjocklek ger sämre rostskydd än
enbart grundfärg G2. Att det bör förhålla sig på det
sättet kan för övrigt förutses, då grundfärgen
innehåller ett passiverande pigment som
täckfärgen saknar.
För grundfärgen har den totala skikttjockleken
varierats från 10 till 60 Värdet vid 10 p, vill
jag alldeles bortse från. Plåtarna var
sandblästra-de, och vid påläggning av färg i liten mängd blir
färgskiktet över topparna sannolikt mycket tunt.
Om man skulle dra en kurva från origo genom
de andra punkterna fås en rät linje, vilket tyder
på att ett linjärt samband råder mellan livslängd
och skikttjocklek. Om värdet vid 60 fx tas med,
blir kurvan möjligen mot slutet något konkav
mot abskissaxeln, men detta enstaka värde bör ej
tillmätas någon större vikt.
Data i fig. 5 t.v. gäller emellertid enbart
grundfärg eller enbart täckfärg, ett mätningssätt som
inte används i praktiken. I serien ingick dock
även några plåtar med både grund- och täckfärg,
dessvärre i alltför få, mindre lyckligt valda
kombinationer (fig. 5 t.h.). Alla beläggningarna hade
total skikttjocklek 40 |x; grundfärgen varierades
från 10 till 30 ^ och täckfärgen omvänt från 30
till 10 fx.
Formellt sett kan man av diagrammet i fig. 5
t.h. sluta att grundfärgens tjocklek är den helt
dominerande faktorn. Den i figurerna dragna
streckade linjen häntyder på direkt
proportionalitet mellan livslängd och grundfärgens tjocklek.
Detta är ett ganska oväntat resultat, som strider
mot vad man i allmänhet brukar föreställa sig
om grund- och täckfärgens roll. Det stämmer
inte heller överens med vad man kan utläsa ur
många plåtar från serie A.
Det kan också ifrågasättas om värdena i fig. 5
t.h. är signifikativa för praktiken, där man sällan
använder så liten total skikttjocklek som 40 Å
andra sidan må påpekas att det finns några
plåtar i serie A med större skikttjocklek, som också
Tabell 4. Grundfärgens inverkan på livslängden, korrigerad
till skikttjocklek 60 fx (linjärt samband); täckfärg
pansar-färg T22 (tabell 5), maskinborstad plåt med rostgrad B,
Stockholm.
[-Beteckning-]
{+Be-
teck-
ning+}
Beståndsdelar
Bland- Skikt-
Livs-ningsför- tjock- längd
hållande lek år
Blymönja,
G1 högdispers i linolja KP 80 20 51 12
G4 lågprocentig i linolja VP 89 11 60 11,5
Gli lågprocentig och järn-
mönja i kokt linolja 56 21 23 62 11
G2 högdispers i linolja VP 80 20 60 11
G8 högdispers och lågpro-
centig i linolja VP .. 43 •43 14 58 10
G6 lågprocentig i kokt lin-
olja ................ 88 12 56 9
G12 lågprocentig och tung-
spat i kokt linolja .. 64 19 17 82 9
G13 lågprocentig och tung-
spat i kokt linolja .. 28 55 17 76 9
G3 "non setting" i linolja
VP ................ 85 15 66 9
G7 lågprocentig i linolja VP och kvarttung-
standolja ........... 81 15 4 80 9
G5 lågprocentig i kokt lin-
olja ............... 87 13 68 9
G17 Sulfatblyvitt i kokt lin-
olja ................ 80 20 56 9
G15 Zinkgult i kokt linolja 60 40 71 9
G16 Kromrött i kokt linolja 70 30 53 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
