Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 30 november 1954 - Andras erfarenheter - Målning av metaller i USA, av U T—h - Koppar-II-hydroxid till skeppsbottenfärg, av SHl - Kinesisk träolja genom extraktion, av SHl - Metalliska materials korrosion, av U T-h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
1059
tio år. Neoprene är mycket resistent mot syror och
alkalier. Det skall anbringas på sandblästrade och speciellt
grundade ytor.
Bituminösa färger används i stor utsträckning för
rörledningar. över 50 °/o av dessa är i USA strukna med
stenkolstjära vid förhöjd temperatur. Asfalt är känsligare för
olja och därför mindre använd. Bituminösa färger med
aluminiumpulver som pigment utnyttjas vid
skeppsvarven.
I mycket aggressiv luft i kemiska industrianläggningar
räknar man med bara tre års livslängd för de lämpligaste
färgbeläggningarna. Mest ekonomiskt under normala
förhållanden anses vara tre strykningar med 125 fx
totaltjocklek (Corrosion, problems and prevention. OEEC Rep. Paris
1954). U T—h
Koppar-II-hydroxid till skeppsbottenfärg. Enligt den
mest accepterade teorin för mekanismen vid
kopparföreningars hindrande av organismers växt på fartygs botten
beror deras verkan på deras förmåga att avge
kopparjoner. Man har länge ansett koppar-II-hydroxid ineffektiv
i jämförelse med den vanligen använda koppar-I-oxiden,
därför att den är mindre löslig i vatten. Dess
användbarhet har inte prövats förrän man för några år sedan i USA
utarbetat en enkel metod för framställning av
koppar-hydroxidpigment.
I stort sett är en kopparoxidulfärgs skyddsverkan
proportionell mot dess halt av kopparoxidul upp till ett visst
värde, ökning av pigmentmängden utöver detta medför
ingen nämnvärd ökning av färgens skyddsförmåga. För
koppar-II-hydroxidpigment gäller detsamma, men dess
gränskoncentration är lägre, och då dess halt av koppar
dessutom är mindre än koppar-I-oxids, uppnås
tillfredsställande skydd med sex gånger mindre koppar om
kop-parhydroxid används i stället för kopparoxidul.
Vid framställning av kopparhydroxidpigment sätts
omväxlande lösningar av kopparsulfat och natriumhydroxid i
ekvivalenta mängder till en lösning av trinatriumfosfat. Efter
tillsats av ett antal portioner får den bildade
kopparhydr-oxidfällningen sätta sig varefter den skiljs från och torkas
i luft vid ca 55°C. Produkten är mycket finkornig och
behöver inte malas. Den håller ca 58 % Cu och något vatten
som inte avlägsnats. Pigmentet absorberar ca 60 °/o olja
vilket dock inte är besvärande då bara litet
kopparhydr-oxid behöver ingå i skeppsbottenfärg.
Vid prov i havsvatten vid Miami började
kopparoxidul-färg bli förstörd efter åtta månader varvid 25—90 °/o av
ytan var bevuxen. Kopparhydroxidfärg hade på samma
tid bara blivit något blåsig och bevuxen till 10—20 °/o av
ytan. Andra prov vid Atlantic City gav till resultat att
kopparhydroxidfärg innehållande 0,23 kg/1 kopparhydroxid var
bevuxen till mindre än 25 %> efter 14 månader, medan en
annan färg med 0,12 kg/1 gav tillfredsställande skydd
under 12 månader. Kopparoxidulfärg med 0,15 kg/1 Cu20
var däremot bevuxen till 65 °/o efter 5 månader, medan en
annan färg, innehållande 0,52 kg/1 Cu20 gav fullständigt
skydd under hela provningstiden (14 månader).
Kopparhydroxidens effektivitet synes alltså vara bevisad,
men man vet inte varpå den beror. På grund av pigmentets
ringa vattenlöslighet kan man inte anta att koppar
absorberas av organismerna och förgiftar dem. Det uppges att
vissa iakttagelser tyder på att kopparhydroxiden verkar på
deras fastsättningsorgan (Industrial & Engineering
Che-mistry juli 1954 s. 11 A). SHl
Kinesisk träolja genom extraktion. Man får träolja
("tung oil") ur frön från vissa Aleurites-arter av vilka den
viktigaste är Aleurites Fordii som ger kinesisk träolja.
Mindre betydelse har Aleurites cordata av vilken man får
japansk träolja. Oljan används till klister, kitt och
framför allt inom lackindustrin. Den har hittills utvunnits
uteslutande genom pressning av fröna, varvid presskakor med
4,5-7 °/o olja erhålles.
Orsaken till att man inte använt extraktion för att
utvinna mer olja är att denna härvid blev fast vid
rumstemperatur medan pressad träolja blir flytande. Detta beror
på att eleostearinsyran, som normalt förekommer i
flytande a-form, vid extraktionen övergick till fast /?-form.
Industrin föredrar givetvis den flytande oljan som är
lättast att hantera. Det har vidare visat sig svårt att finna
ett lämpligt extraktionsmedel. Träolja är nämligen
relativt svårlöslig i många organiska lösningsmedel, och andra
löser ut betydande mängd andra ämnen än olja.
När tekniken för extraktion av sojaolja utvecklades blev
emellertid hexan ett allmänt använt lösningsmedel, och
den har nu visat sig synnerligen lämplig för extraktion av
träolja då den inte orsakar omvandling av oc- till
ß-e\eo-stearinsyra. I en amerikansk fabrik, där man utnyttjar
denna upptäckt, förpressas först frön, innehållande ca
45 %> olja, varvid presskakor med 10—12 °/o olja fås. De
extraheras sedan till 0,5 °/o oljehalt (Industrial &
Engineering Chemistry juni 1954 s. 13 A). SHl
Metalliska materials korrosion. År 1943 inträffade en
svår olycka i Springdale, USA, då en högtryckstub
sprängdes i ångkraftverket. Orsaken var grafitering av materialet,
ett kol-molybdenstål av typen ASTM spec. A 206. Även i
krackningsanläggningar har tydlig grafitutskiljning av
kolstål inträffat.
I samarbete med Batelle Memorial Inslilute kontrolleras
materialet i dylika anläggningar periodiskt genom
utskärning av prov och strukturundersökning.
Vid grafitutskiljning fälls grafiten ut i lamellär form,
varvid stålets hållfasthet kraftigt nedsätts. Mekanismen är
ännu ouppklarad. Tydligt är emellertid att
aluminium-tätat stål är känsligt för grafitutskiljning. Men även
krack-ningsreaktorer inklädda med rostfritt material är utsatta
för grafitutskiljning. Därför används numera i dylika
anläggningar martinstål men även krommolybdenstål (0,2 %>
C, 1 »/o Cr, 0,3 % Mo).
En annan korrosionstyp, väteförsprödning, som inträffar
i oljeraffinaderiernas krackningsanläggningar yttrar sig i
att blåsor slår upp på innerväggarna i reaktionskärlen och
att materialet blir sprött och bultar brister. Fenomenet
beror på att närvaron av svavelväte och andra
svavelföreningar i den sura råoljan, som även innehåller något
vatten, befordrar det bildade atomära vätets diffusion in i
stålet, där väteatomerna i dislokationer eller
slagginneslutningar bildar molekylärt väte under högt tryck.
Svavelföreningar, ammoniak och cyanider accelererar den
atomära vätediffusionen. Borstål av sammansättning 0,2 °/o C,
1,6 o/o Mn och 0,003 °/o B och med fosfor- och svavelhalter
som hos vanligt martinstål visar sig vara mindre känsligt
för väteupptagning.
I annan kemisk industri används företrädesvis tätat stål,
som har bättre korrosionsegenskaper än otätat. Legerade
stål har ungefär samma användning som i Europa. De rena
kromstålen har stor användning inom kemisk och
petrokemisk industri i allmänhet som plätering eller infodring
av vanlig kolstålsapparatur. Man föredrar 13 °/o kromstål
med 0,10 °/o C framför 17 °/o ferritiska kromstål emedan
de senare lätt blir sköra efter någon tids användning. Vissa
austenitiska specialstål, Worthite, Duriment 20 och
Carpenter 20 visar stort motstånd mot interkristallin korrosion,
men en viss försiktighet hör iakttas mot bimetallisk
korrosion i kontakt med ädlare metaller, t.ex. bly.
Nickellegerat gjutjärn (Niresist) stoppar utmärkt mot
havsvatten i pumpar. Kiseljärn (Durichlor) med minst
14,5 % Si måste efter gjutningen mycket långsamt
nedkylas från 870°C med högst 93°C/h. Det kan svetsas efter
upphettning till 650°C och motstår svavelsyra och
salpetersyra i alla koncentrationer.
Kromstål med 1—9 °/o Cr är resistenta mot svavelhaltiga
råoljor och används därför inom petroleumindustrin vid
krackningen. Kompoundstål har fått allt större användning.
Med Inconel, 79 %> Ni, 14 °/o Cr och ca 7 % Fe, infodras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
