Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 7 december 1954 - Arbetsledarnas ekonomiska ansvarskänsla, av Sven Bohlin - Diskussion av F Kjellnäs, J Faerden, H Haner, B Tollin och G Westerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
1069
Arbetsledarnas ekonomiska ansvarskänsla
Kamrer Sven Bohlin, Södertälje
Synnerligen bistra fakta har riktat
uppmärksamheten på kostnadsproblemet inom företaget.
Konjunkturinstitutet har i sin höstrapport
försökt att jämföra olika länders
kostnadsutveckling med hänsyn tagen inte bara till
kostnadsökningen utan även till rationalisering och
effektivitetsförbättringar. Av siffrorna framgår, att i
Västtyskland har under tiden 1948 fram till
hösten 1953 kostnaden per producerad enhet ökat
med 6 %. I England har kostnaden stigit med
19 % och i Sverige med 38 %. En sådan
väsentlig skillnad i kostnadsutvecklingen måste ha allra
största betydelse när Sverige uppträder som
exportör på olika marknader. Men den har även
betydelse inom landet därigenom att denna
olikhet i kostnadsutvecklingen lockar svenska köpare
att välja utländska leverantörer.
Denna företeelse har ställt kostnaden i centrum
för intresset. Det är bara en bekräftelse på en
gammal sanning, att det inte är kostnaden som
sätter priset utan kostnaderna som får anpassa
sig efter det pris man kan få ut. Vi har under en
tidsrymd av 10—15 år haft förmånen att arbeta
under rätt stadig högkonjunktur, där det gällt att
få fram produkterna på önskad tid.
Ansträngningen måste nu koncentreras på att få fram
produktionen till låg kostnad per enhet. Om man
haft 15 år på sig att lära sig bortse från
kostnaden, så kan det ta någon tid att lära sig placera
kostnaden i centrum. Problemet är hur detta
omställnings- och omskolningsarbete skall utformas
på arbetsledarplanet.
Arbetsledarens ekonomiska ansvar
Arbetsledarens ekonomiska ansvar är en
mycket väsentlig faktor ty antalet arbetsledare i en
organisation är relativt stort och arbetsledarna
har normalt befogenheter att ta impuls till en
lång rad kostnader. Detta kan illustreras med
några exempel.
I en fabrik uppkom frågan om en justering av
toleranstolkar för ca 100 kr. I detta fall visade
det sig att justeringen helt enkelt var resultatet
av att leverantören inte hade levererat
avtalsen-lig vara. Det var alltså leverantören som skulle
betala kostnaden oeh inte företaget.
Arbetsleda-ren måste innan han rättar till en sådan sak ha
Bearbetning av föredrag vid Konferens om rationalisering den 23
april 1954.
658.312.4 : 657.47
klart för sig, att en kostnad uppstår. Han skall
också ställa frågan: vem skall bära den?
En justering av en axel hade kostat 4: 35 kr.
per styck, vilket var mer än vad detaljen kostade.
Detta är tyvärr en vanlig företeelse. Man tänker
sig inte för vad kostnaden blir utan endast på att
det gäller att få detaljen riktig igen.
Vid ett tillfälle inköptes slipstift för 3 000 kr. av
en sort som inte längre användes. Lagerkortet
var inte makulerat, utan när beställningspunkten
uppnåddes så fylldes lagret på. Den tekniken
betyder, att alla utrangerade verktyg slutar med
fulla lager.
Man avsåg i ett annat fall att anskaffa ett nytt
verktyg för en detalj på grund av att det gamla
verktyget inte ansågs vara lämpligt. Det skulle
gå på rätt stora pengar. Vid detta tillfälle
framkom genom en diskussion, att tillverkningen av
detaljen skulle upphöra om ett halvt år, och att
det räckte med att rätta till det gamla verktyget.
En avdelning hade gjort en trappstege till
kostnader som var ungefär 5 gånger högre än
priset för varan i en järnhandel.
Alla dessa exempel har det gemensamt att
någon reflexion över åtgärdens ekonomiska
konsekvens inte har gjorts. Kostnaden har helt enkelt
nonchalerats. Problemet är att skola om alla
dessa arbetsledare till ett riktigt
kostnadstänkande — att göra klart för dem, att de föranleder
kostnader och att det kan finnas alternativ som
föranleder lägre kostnader. Medlet till detta är
information.
Gruppdiskussioner och individuella samtal
Ett hjälpmedel härvidlag är gruppdiskussioner.
Tio—femton arbetsledare sammankallas till
run-dabordskonferenser, och informeras om
väsentliga uppgifter, t.ex. om företagets målsättning,
företagets närmaste avsikter, företagets läge på
olika marknader, om ordertillgång o.d., så att de
får en känsla av att de är med i skeendet,
erhåller en bakgrund till sitt handlande, och
därigenom ser en anledning att anstränga sig.
Vid dessa gruppdiskussioner tar man dessutom
upp spörsmål om justeringskostnader, verktyg
o.d. Man diskuterar också andra gemensamma
problem.
Gruppdiskussionerna bör ej ledas av
överordnade till arbetsledarna, ty då är det risk för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
