Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 7 december 1954 - Nya metoder - Rökgasvärmd virkestork, av Wll - Elektrisk febertermometer, av SHl - Metallisering av keramiska material, av U T—h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1076
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. i. Rökgasvärmd virkestor k sedd från intagsänden.
Rökgasvärmd virkestork. Inom den mindre
sågverksindustrin har intresset för artificiell torkning av virket
alltmer kommit i förgrunden, och för detta ändamål har man
utvecklat en typ av virkestorkar med rökgas som
torkmedium. Med en virkestork blir man oberoende av
väderleken och får en kortare omloppstid för virket, samtidigt
som man ibland kan få viss kvalitetsförbättring.
Den första torken av denna typ är uppförd i Lörstrand
i Hälsingland, fig. 1. Virkestorken är kontinuerlig och
arbetar enligt längdcirkulationsprincipen, dvs. torkluften
blåses genom torkkanalen i dess längdriktning. Luften och
virket rör sig i motström. Det egentliga torkutrymmet är
uppdelat i två 40 m långa kanaler med 1,7 ni kvadratisk
tvärsektion. Virket transporteras genom kanalerna på
rullar med 1 m centrumavstånd. Virket staplas i paket
med dimensionerna 1,65 X 1,65 X 6 m, som läggs direkt
på rullarna. I varje kanal finns plats för sex virkespaket.
För att få låga anläggningskostnader har man gjort
konstruktionen av torkbyggnaden mycket enkel. Den är
uppförd av trä, utvändigt täckt med papp och invändigt
klädd med liggande spontade bräder. På denna
inner-panel har spikats aluminiumplåt för att man skall undgå
luftläckning. För värmeisolering används kutterspån som
fyllning i väggarna.
Värmekällan utgörs av en förbränningsugn för
oljeeldning, fig. 2. Olja och primärluft tillförs genom ett
brän-narmunstycke, varjämte sekundärluft intas genom
särskilda öppningar. I direkt anslutning till brännkammaren
är en blandningskammare, där ytterligare friskluft
tillförs så att man får den avsedda temperaturen (35—40°C)
på rökgas-luftblandningen. Brännkammaren med
blandningskammare och fläkt är insatta i en särskild byggnad
vid sidan av det egentliga torkhuset.
Fig. 2. Förbränningsugn med blandningskammare;
luftströmningen markerad med pilar.
Med fläkten blåses rökgas-luftblandningen genom en
fördelningskanal till båda torkkanalerna, där den blåses in
genom öppningar i taket. Efter passagen genom
torkkanalen går gaserna ut genom särskilda utloppsskorstenar vid
intagsänden för virket.
För eldfarans skull har vissa säkerhetsåtgärder vidtagits.
En fotocell tjänstgör som flamvakt och bryter elströmmen
till hela anläggningen, om lågan skulle slockna. Sedan
måste de olika motorerna startas och lågan tändas
manuellt. Motorernas startapparater är förreglade, så att
bläs-terfläkten och oljepumpen inte kan startas förrän den
stora fläkten körts i gång.
I kanalen mellan inblåsningsfläkten och torkhuset finns
ett spjäll, som är upphängt med ett brandsnöre, som
brinner av om temperaturen överstiger 70°C, varvid spjället
faller ner och stänger. Samtidigt påverkas ett relä, som
bryter elströmmen till anläggningen. Spjället är sålunda ett
skydd mot överhettning. Som en extra säkerhet har man
i kanalen ett relä som påverkas av lufthastigheten. Blir
denna för låg bryter relät strömmen till blästerfläkten
och oljepumpen.
Anläggningens torkningsförmåga är ca 3 standard per
dygn och genomsnittliga oljeförbrukningen 21 1/h.
Bränsleförbrukningen för torkningen har uppmätts motsvara 1 717
kcal per kilogram borttorkat vatten. Denna höga
värmeförbrukning är en följd av att torken arbetar utan
cirkulation. Genom att återföra och cirkulera torkgaserna
skulle man kunna minska värmeförbrukningen, samtidigt
som man skulle kunna reglera fuktigheten i
rökgas-luftblandningen. Effektbehovet för den stora
inblåsningsfläkten är 6,27 kW, för blästerfläkten 1,24 kW och för
oljepumpen 0,30 kW, totalt alltså 7,81 kW. Detta motsvarar
62,5 kcal per kilogram avdunstat vatten (Rune Andersson
i Svenska Träforskningsinstitutet, Träteknik, Medd. 61 B,
Stockholm 1954). Wll
Elektrisk febertermometer. I USA provas nu en
elektrisk febertermometer vars sönd i spetsen har ett
tempera-turkänsligt motstånd. Sonden är mindre än 125 mm lång,
kan lätt tas loss för sterilisering och kan användas både
för bestämning av hudtemperaturen och temperaturen i
munnen eller i ändtarmen. Som strömkälla används
kvicksilverceller som inte påverkas av luftfuktigheten. Batteriet
sitter i en plastlåda som också innehåller ett
visarinstrument. Det räcker i 750 h.
Den största fördelen hos den elektriska termometern är
att den ger temperaturen mycket snabbt (på 5—7 s)
varigenom mycken tid kan sparas på sjukhus. Enligt uppgift
blir temperaturangivelserna noggrannare än med
kvicksilvertermometer. Det är vidare tänkbart att ordna så att
patienternas temperatur kan avläsas centralt.
Enligt samma princip har man konstruerat en
fjärrtermo-meter för kontinuerlig registrering av en patients
temperatur. Instrumentet, som drivs med ett batteri för 2 000 h
drifttid, utförs antingen med en eller med sex kanaler av
vilka fem är avsedda för bestämning av hudtemperatur och
en för bestämning av inre kroppstemperatur (Chemical
Engineering News 7 juni 1954 s. 2280). SHI
Metallisering av keramiska material. Man använder
vanligen silversalter i vattenlösning jämte ett
reduktionsmedel för att fälla ut ett ledande silverskikt på oledande
ämnen såsom glas eller plast.
Om man vill ha en porös kropp ogenomtränglig för
vätska eller gaser vid hög temperatur, löser man ett
platinasalt i lavendel- eller rosmarinolja tillsammans med
vismut-, bly- eller ett annat metallsalt och målar eller
indränker därmed föremålet, som sedan upphettas. Dessa
beläggningar angrips dock vid hög temperatur, därför att
tillsatsmetallerna ej är resistenta.
Rena platinabeläggningar kan emellertid åstadkommas
enligt en ny metod vid vilken först en 20 %> lösning av
kloroplatinasyra H„PtCl0 • 6 H20 försätts med hydroxyl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
