Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 7 december 1954 - Nya metoder - Bindning av gjutkärnor med koldioxid, av SHl - Planparallella elektroder ger bättre elektronrör, av Å Ahrnell - Kontaktlikriktare för högspänning, av FÖ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1078
TEKNISK TIDSKRIFT
tion på grund av deformation i rått tillstånd och vid
torkning. Vidare bildas mindre mängd ångor vid gjutningen,
och kärnorna har mycket stor genomsläpplighet för gaser.
Kärnsanden måste vara fri från lera då denna minskar
slutproduktens hållfasthet och genomsläpplighet för gaser.
Används torkad sand med mindre än 0,5 °/o vattenhalt,
blir kärnornas genomsläpplighet fullt tillräcklig för att
den ringa mängden vatten i bindemedlet skall gå bort vid
gjutningen utan att blåsor uppstår i gjutstycket.
En modifierad natriumsilikatlösning blandas med sanden
före dennas formning och koldioxid tillförs efter denna
genom 6 mm rör som sticks in i sanden med 75—100 mm
mellanrum. Reaktionen är mycket snabb; ett område med
ca 75 mm radie kring en rörmynning hårdnar på 10—15 s
(Light Metals aug. 1954 s. 263). SHl
PlanparalleUa elektroder ger bättre elektronrör.
Konstruktionen av mottagarrör har ändrats mycket litet under
de senaste decennierna. Med få undantag har alla rör
uppbyggts med elektroderna i form av koncentriska cylindrar,
fasthållna med hjälp av glimmerplattor, och med
elektrodsystemet inneslutet i ett evakuerat glashölje, fig. 1. Detta
utförande av rören tillåter ej helmaskinell tillverkning;
fastsättningen av elektrodtilledningarna i de bräckliga
glimmerplattorna måste delvis göras för hand. Ett par
rörfabrikanter i USA. har bl.a. av denna anledning utveck-
Fig. 1. Elektrodsystem i
konventionellt rör.
Fig. 2. Elektrodsystem i ett keramiskt rör (t.v.) och
uppbyggnaden av en dubbeltriod (t.h.).
lat en ny rörkonstruktion med planparallella elektroder,
fig. 2.
Det nya röret är uppbyggt av parallella elektroder,
staplade på två stödpinnar och åtskilda av keramiska ringar.
Rörhöljet kan göras av glas eller keramik. I det senaste
utförandet avviker rörets utseende helt från konventionella
mottagarrörs.
Genom att glimmerplattorna eliminerats, har en orsak till
många rörfel bortfallit. De nya rören kan urgasas vid
betydligt högre temperatur än vanliga rör, varigenom risken
för i röret bundna gasrester minskar. De nya rören kan
arbeta vid en temperatur av 300—400°C utan fara för att
gasrester frigörs och angriper elektroderna.
De nya rören är mekaniskt mer hållbara än vanliga rör.
De keramiska ringarna är betydligt stabilare än
glimmerplattorna, och även andra element är stabilare än
motsvarande element i konventionella rör. Rören tål vibrationer
och chocker bättre och de har mindre mikrofoneffekt.
Rören tål större temperaturvariationer. Ett keramiskt rör
har från ett bad av flytande kväve, — 195°C, lagts direkt
i kokande vatten utan att förstöras. De keramiska rören
tål en arbetstemperatur av 400°C.
Rören har också större livslängd. Keramiska rör som
arbetat i 2 000 h vid 300°G visar mindre än 15 °/o
försämring av brantheten. Vid 400°C har rören arbetat
tillfredsställande i 1 000 h. Ett av företagen hoppas att deras
dubbeltriod (motsvarande 6 SN 7) skall bli tillräckligt
driftsäker för att i likhet med andra komponenter kunna lödas
fast permanent i elektronisk apparatur.
Emedan rören har en enkel geometrisk uppbyggnad, tror
man att det skall gå att helautomatisera deras
tillverkning. Rören har färre kritiska dimensioner än vanliga rör,
där särskilt inbördes läget och diametrarna på hålen i
glimmerplattorna kräver hög noggrannhet. Enda kritiska
dimension i de nya rören är tjockleken hos de keramiska
ringarna, vilka bestämmer avståndet mellan elektroderna.
Dessa ringar kan utföras med en noggrannhet av 0,01 mm.
Försök har visat att man med de nya rören får en mindre
spridning i rördata än med tidigare rör. Ett parti nya och
ett parti konventionella rör jämfördes med avseende på
brantheten. I konventionella rör varierade denna mellan
0,8 och 2 mA/V, för de nya rören höll sig variationen
mellan 1,5 och 1,8 mA/V.
De nya rören har också vissa nackdelar gentemot vanliga
rör nämligen högre kapacitans mellan elektroderna, högre
materialkostnad och högre vikt. Fortsatt utvecklingsarbete
och förbättrade tillverkningsmetoder torde kunna
avlägsna de två första nackdelarna.
Ett vanligt rör av typ 6J6 väger 7,3 g. Motsvarande rör
i det nya utförandet med glashölje väger endast 5,5 g. I
keramiskt hölje väger röret dock 13,6 g. Tekniken med
keramiska rörhöljen är dock ganska ny, och man kan
vänta nya, tunnare och lättare material.
Rören befinner sig ännu på laboratoriestadiet. Då
intresset för dem är stort, särskilt i militära och flygtekniska
kretsar i USA, är det troligt att utvecklingen kommer att
forceras (Aviation Week 28 juni 1954 s. 61). Å Ahrnell
Kontaktlikriktare för högspänning. I tidigare
mekaniska likriktare för högspänning är ljusbågen
strömöver-föringsmedium. I vissa fall styr och släcker man ljusbågen
med tryckluft. Vid denna metod blir spänningsfallet i
ljusbågen flera hundra voit och avbränningen på elektroderna
är avsevärd. Förbrukningen av tryckluft för styrning och
släckning är mycket stor.
Dessa nackdelar elimineras om man använder roterande
elektroder med metallisk kontakt under
strömföringsperio-den och med inbyggda släckningsmunstycken för
strömbrytningen, fig. 1. De roterande elektroderna A och B drivs
av en synkronmotor med 3 000 r/m vid 50 Hz och är
försedda med släckningsmunstyckena C och D. Omedelbart
innan munstyckena kommer i linje med varandra upphör
kontakten mellan skivorna och en ljusbåge bildas. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
