Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 7 december 1954 - Nya metoder - Kontaktlikriktare för högspänning, av FÖ - Jonuteslutning med liten utspädning, av SHl - Svetsning av platina vid mjukt stål, av SHl - Värmeflödesmätare med spiral av termoelement, av Bo Adamson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
1079
Fig. 1. Roterande kontaktlikriktare för högspänning med
kontakterna i släckställning; A fast kontaktskena, B
fjädrande kontaktskena, C, D släckmunstycken, E, F
släckkon-takter, G, H röraxlar för bortföring av släckgas.
Fig. 2. Driftkurvor för kontaktlikriktare. Likriktaren
fungerar oklanderligt i området ovanför kurvorna. Brytvinkel
är vinkeln mellan kontaktöppning och ljusbågssläckning,
mätt i elektriska grader.
munstyckena kommer i linje öppnas avloppet genom
röraxlarna G och H och ljusbågen drivs över på
släckningskontakterna E och F och släcks av den utströmmande gasen.
Den erforderliga gasströmmen kan vid spärrspänningar
upp till ca 20 kV toppvärde åstadkommas genom
utsugning av luft genom röraxlarna. Vid högre spänningar
roterar skivorna i tryckluft, och därvid kan spärrspänningar
upp till 100 kV per spärrsträcka erhållas. Vid ännu högre
spänningar kan flera kontaktlikriktare seriekopplas.
Ljusbågen brinner endast den tid som fordras för att den skall
hinna flyttas över till släckningselektroderna, dvs. under
ca 30 elektriska grader eller endast under
kommuterings-tiden. På grund av den korta bränntiden är
kontaktavbrän-ningen obetydlig och luftåtgången för släckning endast
några få procent av vad tryckluftstyrda ljusbågslikriktare
förbrukar.
En högspänningslikriktare av denna typ har varit i
provdrift vid tekniska högskolan i Braunschweig under flera år.
Därvid har det visat sig att den håller för kontinuerlig
drift med över 1 000 A och induktiv last vid en
spärrspänning av ca 20 kV. Likriktarens verkningsgrad är även
synnerligen hög. Driftkurvor för likriktaren vid 2—8 kV
med konstant egenfrekvens för den återvändande
spänningen har upptagits, fig. 2.
Av kurvorna framgår, att likriktaren håller för 8 kV vid
270 mb undertryck. Baktändningar inträffade endast då
brytvinkeln var lägre än 26° och större än 52°.
Drift-spänningen 8 kV motsvarar en spärrspänning av ca 20 kV
och denna inträffade 0,5 ms efter släckningen av ljusbågen
(ETZ A 1954 h. 8 s. 265). FÖ
Jonuteslutning med liten utspädning. Jonuteslutning
(Tekn. T. 1953 s. 191, 890) är ett sätt att skilja elektrolyter
från icke-elektrolyter i vattenlösning. Metoden har i sin
första utformning olägenheten att slutprodukterna fås
starkt utspädda med vatten. I stället för att som tidigare
eftersträva fullständig separering av komponenterna
genom en passage genom jonbytarkolonnen har man
emellertid nu utarbetat ett förfarande vid vilket en så stor
volym utgångslösning införs att separeringen vid första
passagen blir ofullständig.
Man skiljer då utflödet i två fraktioner av vilka den ena
innehåller största delen av elektrolyterna och den andra
största delen av icke-elektrolyterna. Dessa fraktioner
återförs efter varandra till jonbytarkolonnen och mellan dem
en portion utgångslösning. Förfarandet upprepas tills det
första och sista utflödet har tillräckligt hög koncentration
av elektrolyt resp. icke-elektrolyt.
Man behöver alltså inte tillföra stora mängder rent vatten
för eluering, och produkterna kan därför utvinnas som
lösningar med minst lika stor koncentration som
utgångslösningens. Icke-elektrolytens koncentration i slutprodukten
stiger med elektronkoncentrationen i utgångslösningen.
Processen torde i fullstor skala kunna göras kontinuerlig
och automatisk och synes vara lämplig för rening av
pH-känsliga, värmekänsliga eller aggressiva ämnen. Största
driftkostnaden blir pumparbetet (Industrial & Engineering
Chemistry maj 1954 s. 18 A). SHl
Svetsning av platina vid mjukt stål. Det är mycket
svårt att svetsa platina vid de flesta andra metaller, t.ex.
stål och nickel. Orsaken härtill är att platina har
avsevärt högre smältpunkt än dessa metaller och att
olikheten i värmeutvidgningskoefficient är stor. Man har
emellex-tid funnit att duktila svetsar kan utföras om den
lågsmältande metallen först delvis kromeras så att
platinan kan svetsas vid ett skikt med hög kromhalt.
Indiffusionen av krom kan ske t.ex. genom att man
upphettar arbetsstycket inpackat i krompulver eller en
blandning av sådant och aluminiumoxid till 1 300—1 400°C i
3—i h vid närvaro av väte (jfr Tekn. T. 1952 s. 43).
Svetsningsmetoden sägs vara särskilt lämplig vid
tillverkning av elektroder för tändstift. I detta fall
motstånds-svetsar man och erhåller härvid fogar som enligt uppgift
är tillräckligt duktila för bearbetning. Kromeras
arbetsstycket helt och hållet, förbättras dess värme- och
korrosionsresistens (Engineers’ Digest okt. 1954 s. 415). SHl
Värmeflödesmätare med spiral av termoelement.
Förutom vid värmetekniska laboratorieförsök har man stort
behov av att kunna mäta värmeflöden genom väggar och
tak i byggnader (t.ex. fryshus), som misstänks ha mindre
isoleringsförmåga än vad konstruktören ursprungligen
tänkt sig.
Värmeflödesmätare består i allmänhet av en platta med
kända värmeledningsegenskaper, på vilken man mäter
honsrantantråd
Fig. 1. Spiral av termoelement.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
