Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 14 december 1954 - Gruvanläggningen i Garpenberg, av Sten-Erik Karlén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
1085
Gruvanläggningen i Garpenberg
Bergsingenjör Sten-Erik Karlén, Falun
Följande uppsats avser icke att ge någon
fullständig beskrivning av Grapenbergsfyndigheten
och den helt nya gruvanläggning, som AB
Zinkgruvor uppfört under åren 1950—1953. Avsikten
är i stället att söka ge bakgrunden till nybyggena
och några av skälen, varför anläggningen fått
den utformning den har.
Sedan medeltiden har malmbrytning pågått
inom Garpenbergs Odalfält. Under äldre tider bröts
koppar- och blymalm. År 1928 uppfördes ett
flo-tationsverk och efter dettas tillkomst har
brytningen i huvudsak varit inriktad på
komplexmalm förande zink, bly och koppar. Odalfältets
malmer fortsatte mot norr in under en sjö,
Gruv-sjön, och en starkt vattenförande skölzon
hindrade undersökningsarbeten åt detta håll.
År 1942 inträffade ett svårt ras i
zinkgruvemalmen inom Odalfältet, och riskerna för att den
närbelägna Gruvsjön skulle bryta in i gruvan
bedömdes så stora, att tillstånd skaffades att
genom en dammanläggning tömma norra delen av
Gruvsjön. Detta arbete var klart 1943 och i och
med detta kunde malmfortsättningen åt norr
under gamla sjöbottnen undersökas. Stora orörda
malmtillgångar påträffades och hittills har ovan
380 m nivån påvisats 5,5 Mt sulfidmalm,
förande zink, bly och något koppar, och 1,5 Mt
vittrad sulfidmalm, som har mullkaraktär. Mellan
622.221(487.7) : 622.344.1
622.7-344.1
fast, normal sulfidmalm och helt nedvittrad
mullmalm finns alla övergångsstadier.
Genom de nya malmtillgångarna erhölls ett
underlag för en utvidgning av rörelsen i
Garpenberg, och med krav på minst 20-årig säkrad
amorteringstid för en nyinvestering kom man
till en lämplig avverkning på ca 250 000 t/år.
1928 års anläggning hade en kapacitet på 70 000
t/år och att utöka denna kunde vare sig tekniskt
eller ekonomiskt övervägas. Enda alternativet
var därför att bygga nytt.
Anläggningens placering
Den första fråga, som uppstod, var
anläggningens placering. Inom Odalfältet (fig. 1) fanns
såväl person- som bergschakt av tillräcklig
storlek samt en endast några år gammal verkstad
och gruvstuga, varför det till att börja med
syntes naturligt att förlägga anläggningen dit.
Allteftersom projekteringsarbetet fortskred
framkom emellertid allt fler skäl, som talade mot
denna placering.
Under ett förberedande konstruktionsarbete
blev det klarlagt, att lämpligaste verkstypen var
en koncentrerad byggnad, inrymmande alla
avdelningar och uppförd på höjden med
malmavlastning från skipen på en så hög nivå, att
godset med ett minimum av transportanordningar
Fig. 1. Garpenbergs Odalfält; 1
Odalfältets bergschakt och 1928
års krossverk, 2 1928 års
anrikningsverk, 3 verkstad, i
Odalfältets personschakt, 5 gruvstuga,
6 nya kross- och
anrikningsverket, 7 nya gruvstugan, 8 nya
verkstaden, 9 nya varmförrådet,
10 nya kallförrådet, 11 nya
garaget, 12 kontor, 13 arbetar- och
tjänste mannamäss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
