Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 14 december 1954 - Böcker - Trommelyd, av Lars Aldrin - Regnestaven, av Wll - Det Norske Veritas 90 år, av N Lll - TNC: 21. Normalomräknad mängd, av JW
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1104
TEKNISK TIDSKRIFT
ljud från olika golvkonstruktioner och beläggningar. Med
trumljud menar förf. ljud som uppkommer när man går
på golvet’i det rum man själv befinner sig.
Förf. har utfört ljudmätningar på ett större antal golv
av olika slag. Det som särskilt måste intressera läsaren
är den kollision mellan kraven på hög stegljudsisolering
och låg trumljudsnivå som uppkommer i fråga om
flytande golv. Förf. presenterar några lämpliga metoder för
lösning av detta problem. Intressanta är också förf:s
påpekanden om betydelsen av god vidhäftning mellan t.ex.
ett övergolv av lättbetong och den bärande plattan för att
man skall erhålla en låg trumljudsnivå.
I sin sammanfattning framhåller förf. att god
stegljudsisolering mellan bostadsrum i regel är av större vikt än
lågt trumljud. Detta beror på att trumljuden endast stör
i den egna lägenheten. I vanliga bostadsrum bidrar den
rikliga möbleringen till en god dämpning av trumljuden. I
korridorer, trapphus o.d. däremot, där dämpningen på
grund av textilier och möbler är ringa, och där man
förflyttar sig snabbt, är det av stor betydelse att man har
ett golv som ger en låg trumljudsnivå.
Rapporten kan rekommenderas till den som är
intresserad av att få synpunkter på våra golvbeläggningar.
Problemet har tidigare i mycket liten utsträckning berörts i
svensk facklitteratur. Lars Aldrin
Regnestaven, 3:e uppl., av Almar Naess. Brun,
Trondheim 1951. 104 s.
Denna elementära och något omständliga handledning för
räknestickans användning är särskilt avsedd för personer
utan större matematiska kunskaper. Även log-log-skalan
och dess användning redogöres dock för. I ett kapitel
behandlas den matematiska teorin, men detta kapitel är inte
nödvändigt att läsa för sammanhanget. Ett speciellt kapitel
för affärsmän behandlar bl.a. procent- och ränteräkning.
I ett tillägg beskrivs en grafisk metod för lösning av
andra-och tredjegradsekvationer med användning av diagram på
ett utviksblad. Wll
Det Norske Veritas 90 år. Oslo 1954. 134 s., ill.
Denna jubileumsbok avser i första hand att presentera nu
aktivt arbetande personer inom Det Norske Veritas.
Samtidigt visar den instruktiva bilder av fartyg och skeppsvarv
i de sjöfartsländer jorden runt, där sällskapet är
representerat.
Efter 1814, då Norge blev ett självständigt rike ehuru i
union med Sverige, hade landet länge stora ekonomiska
svårigheter. Först 1842 kunde Norges Bank inlösa sina
sedlar med silver. Men därefter gick det bra uppåt. En
rad betydelsefulla affärs- och industriföretag och rederier
startades på 1850-talet. Den norska handelsflottan växte
kraftigt. Så stor var självtilliten och
självständighetssträvandena, att man 1864 upprättade ett eget
klassificeringssällskap, Det Norske Veritas. Än i dag är Norge den enda
bland de mindre nationerna, som har ett eget dylikt
sällskap. Landets handelsflotta är emellertid förhållandevis
stor — den utgjorde den 30 juni 1953 6,71 °/o av världens
totala handelstonnage, medan t.ex. Sveriges blott var
2,76 °/o (Tekn. T. 1954 s. 426).
Det Norske Veritas har i hög grad bidragit till detta
lysande resultat. Sällskapet har varit medelpunkten för
kunskap och erfarenhet inom skeppsbyggeriet. Det har utgjort
den viktigaste faktorn för hållande av hög teknisk
standard på norska skepp och har bidragit att skydda
rederiernas intressen vid byggande och reparation av norska
fartyg i utlandet.
Sällskapet har överallt vunnit erkännande för objektiv
sakkunskap och har genom sin stora stab av inspektörer i
de flesta sjöfartsidkande länder kunnat bistå sjökaptener
och maskinchefer med tekniska råd. Bortsett från
utrikesdepartementet har ingen norsk institution varit
representerad på så många platser.
Boken har en förnämlig typografisk utstyrsel. N Lll
TNC
21. Normalomräknad mängd
Ibland har man behov av att på enkelt sätt kunna
uttrycka hur många m3, kg e.d. en materialmängd skulle
uppgå till om vissa "normala" förhållanden rådde.
Det vanligaste fallet är kanske gasvolym. Man mäter t.ex.
5 m3 vid rådande temperatur och tryck och omräknar detta
värde till den volym samma gasmängd skulle inta vid 1°C
och 1 bar, eller vid andra referensvärden på temperatur
och tryck, och får på detta sätt ett volymvärde, t.ex.
5,2 m3, som är ett bättre jämförelsemått på gasmängden i
fråga.
En så omräknad gasmängd ser man ibland efter troligen
tyskt föredöme betecknad 5,2 Nm3, utläst 5,2
"normalkubikmeter". Det är klart att 1 Nm3 inte är ett nytt slags
kubikmeter som står i någon viss relation till 1 m3.
Beteckningen N hör inte till enheten, som är oförändrad,
utan till storheten. Man kan säga: den normalomräknade
volymen är 5,2 m3, vilket skulle kunna anges som
V k = 5,2 m3
men för att slippa skriva en hel ekvation, har man så att
säga "multiplicerat upp" detta N till högra membrum och
därigenom åstadkommit den otillfredsställande
enhetsbeteckningen Nm3.
I en TNC-spalt år 1943 med rubriken
"Måttenhetsbeteckningar med främmande påhäng" (TNG 4 s. 14)
diskuterades flera likartade beteckningsfall, och det
rekommenderades att "påhänget" skulle skrivas efter
enhetsbeteckningen som en regelrätt förkortning och med tydligt
mellanrum. I stället för t.ex. 3 fm3, "tre fastkubikmeter" (ved),
bör man skriva 3 m3 f., "tre kubikmeter fast mått".
För att nu återgå till gasmängden kan man alltså säga
att om skrivsättet 5,2 Nm3 ändras till 5,2 m3 N en
väsentlig förbättring redan skett. Bokstaven N har emellertid
många andra användningar. Kraftenheten 1 newton har
fått beteckningen 1 N; samma beteckning har enheten
för dämpning m.m. 1 neper. Koncentration kan anges som
t.ex. 2 N saltsyra, utläst "tvånormal saltsyra", vilket
innebär att det finns 2 gramekvivalenter saltsyra per liter
lösning. Vidare är N den kemiska beteckningen för kväve.
Som storhetsbeteckning användes N för Avogadros tal, och
för antal (t.ex. molekyler) m.m. Detta gör att TNG — i
samförstånd med sina rådgivare — föredrar det tydligare
skrivsättet
5,2 m3 norm.
när det gäller normalomräknad volym. Det kan utläsas:
5,2 kubikmeter normalvolym.
Även mot detta skrivsätt kan emellertid berättigade
invändningar ibland göras. Det förekommer åtminstone fyra
olika sätt att tolka förleden "normal-", beroende på olika
val av temperatur och tryck. Om det inte står fullt klart
vilka referensvärden som valts måste dessa anges, vilket
enklast kan ske genom att man skriver t.ex.
5,2 m3 (0°C, 1 bar)
Detta uttryckssätt rekommenderas i första hand.
Ett annat fall som TNC haft att göra med är
garnkvantitet. I spinnerier ändrar man då och då garnets finlek,
mätt i m/g. Som mått på det under en längre tid presterade
arbetet ger vid redovisningen varken antalet kg eller
antalet km ett riktigt värde, varför man i vissa spinnerier
omräknar den producerade mängden till en ekvivalent
vikt garn av t.ex. finleken 8 m/g, vilket sker med hjälp
av vissa "ekvivalenttal". TNC har för detta fall tillstyrkt
uttrycket kilogram normalvikt, betecknat: kg norm. Även
här är det en given förutsättning att omräkningssättet är
entydigt fastställt i de fall då uttrycket kommer till
användning. JW
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
