- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 84. 1954 /
1113

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 21 december 1954 - Koppar och kopparlegeringar för rörledningar på fartyg, av Ulf Edstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16 november 1954

1113

Koppar och kopparlegeringar
för rörledningar på fartyg

Civilingenjör Ulf Edstam, Cambridge, Mass., USA

Korrosionsskador på fartyg är en källa till
förtret inte blott för skrovkonstruktören. Inom
maskinområdet möter man på flera håll besvärliga
korrosionsproblem och ett av dessa gäller
rörsystem för transport av saltvatten och
värmeväxlare, i första hand kondensorer, där saltvatten är
kylmediet.

Till dessa används sedan gammalt koppar och
olika mässingstyper och på senare år
koppar-nickellegeringar. Kondensortubmaterialen
utvecklades hastigt under senare hälften av
1920-tàlet, men diskussionen om deras egenskaper har
under de senaste åren tagits upp på nytt. Detta
har sin orsak dels i en ständig strävan mot
fulländning, dels i att korrosionsförhållandena till
sjöss (eller snarare i hamnarna) har förvärrats
eller kraven på kondensorerna på fartygen
skärpts under och efter kriget8’9.

Korrosionstyper

Likformig ytkorrosion under bildning av ett
skyddande skikt förekommer normalt. Den har
ur materialförstöringssynpunkt ingen betydelse
och innebär för exempelvis koppar vid
stillastående eller nära stillastående havsvatten en
tjockleksminskning av inte mer än ca 0,05 mm/år.
Denna avskiljning är emellertid på grund av
koppars giftverkan tillräcklig och nödvändig för
att motverka växt av organismer på en
kopparplåt. En gammal tillämpning av detta fenomen
är förhydning av träbåtar.

Erosionskorrosion (fig. 1 och 2) är en av de
farligaste formerna av korrosion genom
strömmande vätska. Vid den sker nedbrytning av det
skyddande skiktet i någon enstaka punkt
varefter materialet förstörs i strömningsriktningen.
En förutsättning för ett sådant angrepp är att
vätskeströmningen är turbulent (fig. 3) eller att
luftblåsor medföljer vätskan; båda villkoren
uppfylls lätt vid ett fartygsmaskineri.
Naturligtvis medverkar också fasta partiklar, sand o.d., i
vattnet till korrosionens utbredning.

Lokalelementbildning (fig. 5) står i samband
med erosionskorrosionen, men förutsättningarna
för den är andra. Vid lokalelement erhåller man
på grund av potentialskillnader mellan nära var-

621.644 : 620.19
669.37 : 629.12.061

andra liggande delar av samma material ett
galvaniskt element, där katoden bildas av de
partier, som har största tillgången till syre. Vid
längs en metallyta strömmande vätska medför
detta att de på ytan belägna delarna, som
ständigt försörjs med syre, blir katodiska gentemot
de i gropar liggande delarna av materialet.

Elementets verksamhet börjar t.ex. vid en lokal
genombrytning av ett likformigt skyddande
skikt. Avsättningar av sönderfallande organisk
materia, anhopning av korrosionsprodukter,
inhomogenitet i materialet — varje sådan
oregelbundenhet på ytan gynnar uppkomsten av
lokalelement.

Den för ögat tydligaste skillnaden mellan
erosionskorrosion och lokalelementbildning är att
vid den förra den bildade urgröpningen är
nästan fri från alla avsättningar. Vid den senare
döljes håligheterna under ett mer eller mindre
tjockt lager av korrosionsprodukter. I ett fall
(fig. 6) uppstod punktfrätning på ett rör av
desoxiderad, arsenikfri koppar inom sex månader
efter fartygets provtur. Orsaken var troligen
lokalelementbildning.

I ett annat fall genombröts ett 50 mm
kopparrörs vägg (fig. 4) inom sex månader efter
fartygets provtur, troligen genom erosionskorrosion
att döma av hålets branta och jämna sida (fig. 4
nedtill). På rörets insida iakttogs avsättning av
brun rost, därunder grön kopparklorid. Rörets
material var desoxiderad, arsenikfri koppar.
Vattenhastigheten var 2—3 m/s.

Avzinkning är en speciellt hos enkla
mässingslegeringar med zinkhalter över 15 %
förekommande korrosionstyp. Vad som verkligen sker är
ännu inte känt, men vad som synes ske är att
såväl koppar som zink går i lösning varefter den

Fig. 1. Erosionskorrosion genom strömmande vätska med
urgröpning av materialet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:38:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1954/1131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free