Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 28 december 1954 - Ljudisolering hos fönster och glaspartier, av Ove Brandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
1129
Ljudisolering hos fönster och glaspartier
Civilingenjör Ove Brandt, Stockholm
När en byggnad planeras inom ett bullersamt
område, t.ex. nära en flygplats, tyngre industri
eller liknande hör man ofta förslag om att
fönstren skall förses med tre glas i stället för två.
Man antar alltså att en sådan
fönsterkonstruktion skall ge bättre ljudisolering än
standardkonstruktionen.
På samma sätt föreslås ofta glaspartier mellan
kontorslokaler utförda. Mera systematiska
studier av glaspartiers och fönsters ljudisolering
har dock saknats och många förslag till
glaskonstruktioner med god ljudisolering har
framlagts på känn.
För att avhjälpa denna brist har Laboratoriet
för Byggnadsakustik, KTH, med bidrag från
Statens Nämnd för Byggnadsforskning våren 1954
undersökt ljudisoleringen hos glaspartier.
Undersökningsmetod
Ljudisoleringsmätningarna utfördes enligt den
metod som föreslagits som internationell
standard. Man definierar en väggs luftljudsisolering
D uttryckt i decibel genom ekvationen:
D = LS-LM- 101og4 (1)
O
Här är Ls ljudtrycksnivån i decibel i rummet
på ena sidan av den undersökta väggen
(sändarrummet), Lm är ljudtrycksnivån i decibel i
rummet på väggens andra sida (mottagarrummet),
S är väggytan i m2, och A = ax • Sx + a2 • S2. . .
är absorptionen i mottagarrummet och mätt i
m2-Sabines, ax a2. .. är absorptionskoefficienten
för de i rummet ingående ytorna Si S2 osv.
Ljudkällan var en högtalare, ansluten till en
tongenerator med frekvensmodulation.
Luftljudisoleringen mättes inom frekvensområdet
100—3 200 p/s och resultaten erhölls i kurvform
med hjälp av en nivåskrivare, som angav
ljudtrycksnivån i de båda rummen. Förutom detta
beräknades också medelvärden inom
delområdena 100—550 p/s, 550—3 200 p/s samt hela
mätområdet 100—3 200 p/s. För varje mätobjekt
utfördes minst tre mätningar av nivåskillnaden
Ls — Lm. Mätnoggrannheten var ca ± 1,0 dB för
medelvärdena.
Undersökta glaspartier med dimensionerna
120-150 cm insattes i en 25 mm tjock träram
placerad i en öppning hos en en-stens putsad
534.83
699.844
tegel vägg (fig. 1). Totala väggytan mellan
mät-rummen var ca 7 m2. Vid samtliga utförda
mätningar visade sig ljudtransmissionen genom
tegelväggen vara försumbar jämfört med
transmissionen genom glaspartiet. Vid beräkning av D
medräknades därför endast glaspartiets yta
(1,8 m2). Glasen i träramen fasthölls på bägge
sidor av trälister. Vid enstaka mätningar
användes dessutom gummilister kring glasen.
Väggars ljudisolering
En väggs ljudisolering beror i första hand av
dess vikt, ju högre vikt desto högre ljudisolering.
För en enkelvägg brukar man ånge detta
samband i en viktkurva.
Detta sammanhang modifieras dock något för
lätta väggar. Vid dessa får styvhet och
inspänning också betydelse för isolering, den senare
inverkar på ett komplicerat sätt, särskilt vid små
väggformat, men sannolikt så litet att man kan
bortse därifrån. Styvheten däremot är en rätt
väsentlig faktor, vilket klarlagts av Cremer1. Den
kan vid högre frekvenser medföra en betydande
minskning i ljudisoleringen för lätta väggar. Man
kan beräkna den frekvens — gränsfrekvensen fg
Fig. 1. Ett glasparti monterat i en träram i en tegelvägg.
Bilden år tagen från sändarrummet i riktning mot
mottagarrummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
