Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 28 december 1954 - Ljudisolering hos fönster och glaspartier, av Ove Brandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1130
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Ljudisolering D som funktion av frekvensen för 6
mm tjockt glas. Minskad isolering vid höga frekvenser på
grund av koincidenseffekten. Beräknad gränsfrekvens fg =
2 000 p/s. Uppmätt fg = 2 500 p/s.
Fig. 3. Isoleringskurvor för enkel- och dubbelkonstruktion
av samma vikt. Hänsyn liar ej tagits till koincidenseffekten.
— vid vilken styvheten medför störst
isoleringsminskning genom den approximativa formeln:2
fg
2 ci d
(2)
där Ci är ljudhastigheten i väggmaterialet i em/s,
c ljudhastigheten i luft i em/s och d
väggtjockleken i cm.
På grund av detta fenomen (fig 2), av Cremer
kallat koincidenseffekten, når man med större
väggtjocklek en mindre ökning av ljudisoleringen
än man skulle vänta på grund av viktökningen.
Detta fenomen har stor betydelse för glasväggars
isolering.
I ett material med porös struktur överförs ljud
genom porerna och man får alltså en lägre
ljudisolering än vad som motsvarar vikten. Detta
gäller t.ex. för träfiberplattor. Glas är så tätt att
någon fortplantning genom porer ej är möjlig.
Däremot kan ljud överföras genom springor
längs kanter m.m. vilket man hindrar med
tätningsanordningar av olika slag.
Tabell 1. Ljudisolering hos enkelglas
Glastjocklek Medelisolering Beräknad
koincidens-gräns-frekvens p/s
mm 100— 550 p/s dB 550— 3 200 p/s dB 100— 3 200 p/s dB
2 20 30 25 6 000
3 23 29 26 4 000
4 25 29 27 3 000
6 26 30 28 2 000
8 28 30 29 1 500
En väggs ljudisolering kan ökas genom att
väggen uppdelas i två eller flera skikt, åtskilda
av luftmellanrum, "sammansatta
konstruktioner". Isoleringen beror av ett flertal faktorer
förutom vikt, styvhet och täthet. Framförallt
samverkar väggskivornas vikt och avstånd. Man kan
bestämma en gränsfrekvens fi ur formeln:3
H-kV
(mi -f- mo) • g
mi m -2 dL
(3)
där nii och m2 är väggskivornas vikt per ytenhet
i g/cm2, q luftens täthet i g/cm3 och dL avståndet
mellan väggskivorna i cm.
Över gränsfrekvensen fi är isoleringen högre
än hos en enkelvägg av samma vikt (m± -}- m2).
Under fi uppnås däremot ingen ökning av
isoleringen med dubbelkonstruktionen, fig. 3. Det
gäller alltså att förlägga fi så lågt som möjligt i
frekvensområdet; detta sker som formeln visar
genom att välja tyngsta möjliga väggskivor på
största möjliga avstånd.
Även om man med två tunga skivor på litet
avstånd kan nå samma låga gränsfrekvens som med
två lätta på större avstånd är det senare
alternativet ofta att föredra eftersom man då har
möjlighet att undvika minskad isolering vid höga
frekvenser på grund av koincidenseffekten. Detta
har, som mätningarna bekräftat, speciell
betydelse för dubbla glasväggar.
Med flerskiktskonstruktioner kan man
ytter-likare öka isoleringen i förhållande till
enkelkonstruktionen; ökningen är dock i regel så liten
att den sällan motiverar mer än två väggskivor.
Framförallt fordras stora luftmellanrum för att
gränsfrekvensen skall bli låg. Mätningar på
treglas fönster bekräftar detta faktum.
Ljudet kan passera en sammansatt
konstruktion dels genom skivorna och luftmellanrummen,
dels genom ramen. Den senare komponenten får
betydelsen vid konstruktioner med större
luft-mellanrum och liten "luftkomponent". För att
klarlägga betydelsen av detta problem har
glasväggar med olika infästning undersökts.
Fig. A. Isoleringskurvor för 2, 4 och 8 mm enkelglas; fg2
fgt och fga beräknade gränsfrekvenser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
