Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 28 december 1954 - Hänt inom tekniken - Instansordningen i vattenmål och vattendomstolarnas tekniker - Arbetsmarknaden inom de tekniska yrkena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
1143
Hänt inom tekniken
Instansordningen i vattenmål oclx vattendomstolarnas
tekniker. Svenska Teknologföreningen har gemensamt
med Svenska Väg- och Vattenbyggares Riksförbund yttrat
sig om ett betänkande om instansordningen i vattenmål
och därmed sammanhängande spörsmål samt rörande
vattendomstolarnas behov av juridiskt och tekniskt utbildade
befattningshavare (SOU 1954 nr 9), avgivet av
utredningsmannen häradshövding O Riben.
I yttrandet berörs först utvecklingstendenserna inom de
grenar av tekniken som föranleder arbetet inom
vattendomstolarna med överinstanser, dvs. vattenkraft- och
vattenregleringstekniken, vattenförsörjningen av städer och
samhällen samt reningen av avloppsvatten. Den förutsedda
ökningen av antalet anläggningar för vilka tillstånd enligt
vattenlagen fordras, tillika med dessa anläggningars ökade
återverkan på allmänna och enskilda intressen —
fiskevård, föroreningsfrågor, naturvård etc. — torde komma
att återspeglas i form av en kraftigt ökad belastning på
det vattenrättsliga området.
Om rättssystemet skall fungera tillfredsställande, dvs.
förmå behandla och avgöra rättsfrågorna i huvudsak i samma
takt som de hänskjuts till domstolsprövning, torde
åtgärder snabbt behöva vidtas såväl vad avser underinstansens
(vattendomstolarnas) organisation som målens
handläggning i överinstanserna.
Föreningarna instämmer i utredningsmannens slutsats att
rättigheten att fullfölja talan i åtminstone en instans mot
vattendomstolarnas beslut ej bör inskränkas,
överinstansen bör utrustas med teknisk sakkunskap.
I utredningen redovisas den tid som under
tolvårsperioden 1942—1953 i medeltal har förflutit från det att ett i
samtliga instanser fullföljt mål avgjorts i vattendomstolen
till dess att avgörandet fallit i Vattenöverdomstolen eller
1 Högsta Domstolen. I periodens början var denna tid 1—
lVa år i mellaninstansen och ca IV2 år i Högsta Domstolen.
På senare år har tiden påtagligt förlängts och rör sig nu om
2 år i båda överinstanserna. I Högsta Domstolen har
behandlingen av större mål, vilkas antal torde öka i
framtiden, tagit upp emot 3 år. Av detta och andra skäl anser
föreningarna att en enda för vattenmål speciell överrätt
bör anordnas i stället för de nuvarande två instanserna.
Den tekniska sakkunskapen i överrätten bör vara knuten
till domstolen på samma sätt som vattenrättsingenjörerna
till vattendomstolarna, dvs. i domareställning. Eftersom
teknikerna kommer att ingå i den högsta rättsinstansen, är
det ett oeftergivligt krav att den tekniska representationen
blir tillräckligt stark, att den täcker de områden av
tekniken, som normalt företräds i vattenrättsfrågor samt att
den är av högsta kvalitet. Det sistnämnda kan anses
självklart men förtjänar dock att framhållas, eftersom i annat
fall risken är avsevärd att domstolsteknikerna kan
över-flyglas av sökandesidans tekniska experter, vilka i stora mål
nästan undantagslöst torde tillhöra landets ledande
vattenbyggare.
Enligt föreningarnas uppfattning är således den enda
möjligheten att tillföra överinstansen teknisk sakkunskap
den, att särskilda vattenrättsingenjörstjänster inom
Vattenöverdomstolen inrättas. Föreningarna vill starkt
understryka behovet av att Vattenöverdomstolens slutgiltiga
organisation blir sådan, att särskilda
vattenrättsingenjörstjänster knyts till domstolen.
Det är uppenbart, att dessa ingenjörer bör äga mångårig
erfarenhet från det vattentekniska området, även
inkluderande vattenrättsskipningen, och äga dokumenterat
intresse att följa med tekniska landvinningar. Den ur vissa
synpunkter isolerade ställning som dessa ingenjörer
kommer att få motiverar att deras rekrytering och
tjänstgöringsförhållanden synnerligen omsorgsfullt övervägs.
Antalet vattenrättsingenjörstjänster i
Vattenöverdomstolen borde" enligt föreningarna vara fyra, av vilka två be-
sättes med vattenbyggnadstekniskt sakkunniga och två
med agrikulturtekniskt sakkunniga.
Den möjlighet som finns för vattendomstol att ersätta
endera av vattenrättsingenjörerna med särskild
sakkunnig eller att tillkalla sådan i frågor om grundvatten eller
avloppsvatten bör enligt utredningsmannens förslag även
tillkomma Vattenöverdomstolen. Föreningarna
understryker betydelsen av denna ordning med hänvisning till att
vattenvårdsfrågorna i framtiden kan väntas få avsevärt
större omfattning än hittills.
Principen för vattenrättsingenjörernas lön bör enligt
föreningarnas mening vara den att lönegradsplaceringen blir
densamma för vattenrättsingenjörerna och domstolens
ordförande, men att den senare på grund av sitt chefskap
över domstolen erhåller ett tillägg utöver dem som utgår
till vattenrättsingenjörerna.
Arbetsmarknaden inom de tekniska yrkena.
Arbetsmarknadsstyrelsen meddelar i en översikt för sommaren
och hösten 1954, att arbetsmarknadsläget inom de tekniska
yrkesområdena för de flesta kategorierna var mycket
gynnsamt. Under högsommaren brukar efterfrågan på
teknisk personal i icke oväsentlig grad dämpas för att ånyo
ta fart i mitten och slutet av augusti, då
arbetarsemestrar-na upphört och företagsledningarna bättre kan planera för
produktionen under hösten och vintern. I år var denna
nedgång under sommarmånaderna i efterfrågan på teknisk
personal mycket obetydlig och antalet till förmedlingarna
lediganmälda anställningar var hela tiden högt.
Platstillgången låg under hela rapportperioden betydligt
högre än under motsvarande tid 1953 och på sina håll hade
man i höst nära dubbelt så många lediga arbetstillfällen
för teknisk personal som för ett år sedan, ökningen i
platsantalet påverkades främst av ett stegrat behov av
ritare och konstruktörer inom de mekaniska och
byggnadstekniska facken.
Efterfrågan på kvalificerade maskin- och verktygsritare
samt konstruktörer kunde på många håll inte tillgodoses.
Ej heller var tillgången på maskintekniskt utbildade
ar-betsstudie- och rationaliseringstekniker med några års
praktisk erfarenhet tillräcklig för att fylla behovet. För
verkmästare och förmän var däremot antalet lediga
anställningar tämligen begränsat. Sökande med förmanskurs
som påbyggnad på verkstadsanställning men utan
arbets-ledarpraktik hade tämligen svårt att erhålla önskade
placeringar.
Inom det byggnadstekniska facket rådde en synnerligen
livlig efterfrågan på ritare och konstruktörer såväl till
enskild tjänst — på arkitektkontor och industriernas
byggnadsavdelningar — som till statliga och kommunala
befattningar. På de flesta håll i landet hade förmedlingarna
icke tillräckligt antal sökande med erforderliga
kvalifikationer att föreslå till dylika anställningar. Även på erfarna
kostnadsberäknare, projekterare och arbetsledare rådde
mångenstädes underskott.
Av teleteknisk personal efterfrågades mest yngre
ingenjörer med goda betyg främst för laboratorie- och
utvecklingsarbete inom mätteknik och servoteknik. Inom
elkraftområdet var platstillgången tämligen begränsad och
avsåg huvudsakligen välkvalificerade ritare och
konstruktörer.
Det kemiska facket visade en något ökad efterfrågan på
laboratorieingenjörer och laboratoriebiträden. Även om
platstillgången för kemister alltjämt var relativt obetydlig,
förelåg blott ett mindre överskott på arbetssökande. För
textiltekniker förekom blott ett fåtal arbetstillfällen och
såväl yngre nyutexaminerade som personer med lång och
meriterande praktik var svårplacerade.
Utplaceringen av under våren nyexaminerade tekniker
samt av tekniker som återvänt från fullgjord militärtjänst
fortgick normalt. De som har goda betyg och lämplig
praktisk erfarenhet har inte mött nämnvärda svårigheter
att erhålla önskat slag av anställning, medan det för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
