- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
4

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

TEKNISK TIDSKRIFT

Nya metoder

Konservering med varmluft. Vid sterilisering av
livsmedel i stor skala placeras vanligen de hermetiskt
tillslutna burkarna i en högtrycksautoklav där de upphettas till
steriliseringstemperatur (ca 120°C för vissa kött- och
grönsakskonserver) med ånga eller vatten.
Temperaturhöjningen tar vanligen 10—15 min, och efter steriliseringen måste
man långsamt sänka trycket för att utjämna skillnaden
mellan yttre tryck och trycket i burkarna. Härtill behövs
ytterligare 10—15 min. Värmebehandlingen tar alltså lång
tid. En annan olägenhet är att värmeförlusterna blir stora
och att dyrbara högtryckspannor måste användas.
Vid en annan metod sker upphettningen med
cirkulerande, torr varmluft vid atmosfärstryck. Härvid uppnås god
värmeöverföring, om luftströmmens hastighet är 8—10 m/s.
Hittills byggda varmluftsterilisatorer har en stomme av
teak, är isolerade med glasull och in- och utvändigt klädda
med aluminiumplåt Burkarna matas fram med kedja på
banor av aluminiumlegering. Genom att de roterar på
banorna blir värmeöverföringen mycket jämn och snabb (jfr
Tekn. T. 1953 s. 515). Luften upphettas elektriskt, och
temperaturen regleras automatiskt.

För konserver, som måste upphettas till 120°C eller mera,
blir steriliseringstiden 15 min och steriliseringen kostar ca
0,1 öre per burk om 400 g vid ett strömpris på 5 öre/kWh.
För livsmedel som inte fordrar så hög temperatur, t.ex.
frukt och bär, är steriliseringstiden 5—8 min och
motsvarande kostnad 0,04—0,07 öre per burk.
Påtagliga förbättringar av konservernas kvalitet uppnås i
vissa fall, t.ex. för frukt, bär och grönsaker, genom
användning av varmluftsterilisering i stället för gängse metoder.
Vid Svenska Institutet för Konserveringsforskning har man
bl.a. funnit att halten vitamin Bx i hushållsärter blir 40 °/o
högre om de steriliseras med varmluft i stället för ånga
(E Ekelund i Livsmedelsteknik aug. 1954 s. 18). SHl

Kromering. Det har blivit allt vanligare att skydda
stål-föremål mot korrosion, värme och nötning genom att
termiskt genomföra en omsättning mellan ångan av en
kromhalogenid och en järnyta. (Tekn. T. 1951 s. 924).
Processen kan genomföras både på stål och gjutjärn. Den
bildade kromen diffunderar lätt in i järnytan och ger ett
kromrikt 25 m[A tjockt legeringsskikt efter några timmar.

Man kan utföra diffusionsprocessen på i princip tre sätt,
nämligen genom att i en reaktionsugn leda
kromhaloge-nidånga över stålföremålen, genom att packa in
föremålen i ett pulver uppblandat med en kromhalogenid eller
genom att blanda ihop ett krommaterial med en flyktig
halogenid. Temperaturen vid processen beror på
materialets natur och dess avsedda användning. För stål med låg
kolhalt fordras ca 1 000° under ca 8 h för att uppnå god
värmebeständighet, medan korrosionsfasthet kräver ca
1 100°C under samma tid. Vid hög kolhalt krävs lägre
temperatur. God nötningsbeständighet kan erhållas på 8
h redan vid 850°C.

Principiellt kan vilken kromhalogenid som helst
användas, men i DAL-processen föredras kromjodid, varvid
kromdiffusionen genomförs enligt inpackningsmetoden. I
inpackningsämnet ingår pulver av någon kromhalogenid.
Lådan i vilken processen genomförs måste vara försedd
med tättslutande lock. Vid DAL-processen sker tätningen
med en massa, som smälter under kromeringen och
tilllåter gaser att inifrån tränga ut när trycket stiger men
stelnar till en gastät massa när temperaturen sjunker, så
att luften ej kan komma in.
En fördel med DAL-förfarandet är att en vanlig ugn,
som ger en temperatur av 800—1 100°C kan användas
utan omändring. Inpackningsmassan blandas efter varje
användning upp med ny sats kromjodid (ca 5—15 %>)
beroende på mängden kromerat material. Ett alternativ
är att stryka på en massa av hälften lera och hälften fin-

pulvriserad ferrokrom utrörd till lagom konsistens med
en koncentrerad lösning av ammoniumjodid. Vid
upphettning bildas då kromjodid. Upp till 0,25 mm tjocka
krom-legeringsskikt kan erhållas på detta sätt.

Metoden används för kromering av bandstål och
framställning av rostfri kompoundplåt samt även på rör för
värmeväxlare etc; en anmärkningsvärd resistens mot
sva-veldioxidhaltiga rökgaser kan nämligen erhållas. Den
används även för formar för glasmaskiner, munstycken till
oljebrännare, spetsar för lödkolvar (kromlegering väts ej
av smält lödmetall), sågblad, träbearbetningsverktyg etc.

Metoden tillämpas i industriell skala i Storbritannien,
Frankrike, Nya Zeeland och USA. Den kan emellertid ej
betraktas som en konkurrent till elektrolytisk
förkrom-ning utan fastmer som ett komplement till denna (R L
Samuel & N A Lockington i Industrial Finishing juli
1954 s. 896). U T—h

Utrymmesbesparande frånskiljare. För att spara på
utrymme i ställverk har man konstruerat en frånskiljare
med endast en isolatorpelare och en på mitten ledad
kontaktkniv, fig. 1. Den knäledade frånskiljarkniven har sin
manövermekanism fästad vid toppen av den nedre
stöd-isolatorn och kan utföras för manövrering med
vridiso-lator eller dragisolator. Den fasta kontakten sitter vid
toppen av den övre stödisolatorn. Förreglad jordningskniv
kan lätt anordnas i kombination med manöverdetaljerna
vid isolatorpelarens fot. Fig. 2 visar ett 110 kV
lednings-och brytarfack i ett utomhusställverk, där
samlingsskenorna lagts direkt på toppen av frånskiljarpelarna
(Deutsche Elektrotechnik 1954 h. 2 s. 47—49). FÖ

Fig. 2. En 110 kV ställverkssektion med samlings skenor na
monterade direkt på frånskiljarpelarna.

Fig. 1. Enpelarfrånskiljare
utan jordningskniv; 1 nedre
stödisolator, 2 övre
stödiso-lator, 3 isolator- och
mekanismfäste, 4
anslutningsbul-tar, 5 frånskiljarkniv, 6
man-överisolator, 7 isolatorfot, 8
frånskiljarkontakt, 9
anslut-ningsbultar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free