- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
12

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 5.
Modulationskarak-teristika och
frekvensomfång hos fyren.

Fig. 6.
Riktkarakteris-tikor för antennerna i
ett flygplan utrustat
för pejling enligt
lob-växlingsprincipen.

Om man skall kunna skilja mellan olika fyrar inom ett
begränsat område måste varje fyr antingen vara
kristallstyrd eller ha någon form av modulering. Kristallstyrningen
har i detta sammanhang allvarliga nackdelar: Fyren blir
mer komplicerad, större och tyngre och
strömförbrukningen stiger. För samma sändningstid fordras alltså ett större
batteri och driftsäkerheten sjunker.

Om man frångår kristallstyrningen är det emellertid
omöjligt att använda den radioutrustning för ultrakortvåg som
finns i flygplan eller fartyg, eftersom sådan utrustning
numera alltid är kristallstyrd och lägre frekvenser är
oanvändbara då härmed bl.a. fyrens antenndimensioner skulle
bli olämpliga. Mottagaren måste alltså konstrueras speciellt
för ändamålet.

Använder man någon form av pulsmodulering för fyren,
kan man ur en liten apparat få hög uteffekt under korta
tidsintervall.

Kan man ge avkall på kravet att befintlig apparatur skall
användas, är man beträffande våglängd endast bunden till
den våglängdsplan, som uppgjorts vid de internationella
våglängdskonferenserna. Man väljer härvid den frekvens,
som ger optimal räckvidd med hänsyn till att antennhöjden
är ringa och att antennens dimensioner bör hållas nere.
Lämpligaste frekvens blir då 243 MHz.

Sarah-systemet

Ett system efter dessa riktlinjer har utformats i England
under namn av Sarah ("Search and rescue and homing").
Fyren sänder två 7 ^s pulser, åtskilda i tid några hundra
mikrosekunder. Härefter kommer ett uppehåll på 5 ms
varefter de båda pulserna återkommer, fig. 1. Frekvensen
hos dubbelpulsen är sålunda 200 Hz. Avståndet mellan de
båda pulserna inställes vid fabrikationen på ett värde
mellan 15 och 300 |as. Denna tid är den kod med vilken man
skiljer olika fyrar åt. Fyrens sändare innehåller endast ett
rör i en modifierad självstrypande oscillatorkoppling.

Pulseffekten är 16 W och fyren arbetar inom
frekvensområdet 200—250 MHz. Antennen, som utgörs av ett skålat

stålband, har en längd av 0,62 gånger våglängden.
Rikt-karakteristiken i horisontalplanet består av två relativt
flacka lober, fig. 2.

Då fyren ej används, är antennen hoprullad och skyddad
av en plåtkapsel. Hela sändaren har då dimensionerna
170 X 30 X 28 mm, dvs. den är ungefär så stor som
hälften av en stor tändsticksask och väger 170 gr. Batteriet
har dimensionerna 152 X 114 X 25 mm med rundade hörn,
väger 0,9 kg och medger 20 h sändningstid. Sändaren fästes
på axeln på livräddningsvästen. När den skall användas,
dras plåtkapseln över antennen av, varvid antennen rullar
ut sig och sändaren startar, fig. 3 och 4.

Talförbindelse erhålls med en särskild taltillsats, som
bl.a. innehåller en kombinerad mikrofon och högtalare
samt en trelägesomkopplare. Normalt befinner sig
omkopplaren i läge "Fyr" men den kan fällas i de båda
återfjädrande lägena "Tal" och "Lyssning".

I läge "Tal" ändras pulsfrekvensen till ca 7 kHz och
denna frekvens styrs av den tonfrekventa spänningen i
puls-frekvensmodulation, fig. 5. Eftersom pulsfrekvensen är
högre, har pulseffekten sänkts till 3 W för att sändarröret
ej skall överbelastas. Pulslängden är 2 fis. Räckvidden blir
mindre än i läge "Fyr", men detta är av mindre betydelse,
eftersom förbindelsen är mest användbar, då den
nödställde är inom synhåll för räddningsfarkosten. Pejlingen kan
fortsätta ostörd av talförbindelsen.

I läge "Lyssning" kopplas fyren om till en
superregenera-tiv mottagare med pendelfrekvensen 50 kHz. I detta fall
erhålls en — svag — signal från mottagaren med en
bärfrekvens på 243 MHz och en pulsfrekvens på 50 kHz. Dessa
pulser återges av mottagaren och är användbara för
pejlingen. Taltillsatsen väger 340 g och har dimensionerna
118 X 64 X 38 mm.

Det går ej att åstadkomma förbindelse mellan två fyrar,
detta för att man ej i onödan skall tära på batteriet.

I standardutförande kan fyren utan men sänkas i vatten
till ett djup av 20 m. Den arbetar inom temperaturområdet
— 50° till + 70°C, på höjder upp till 20 000 m och den tål
stötar på över 50 gånger tyngdkraftens acceleration.

När det är av mindre betydelse att vikten hålls nere, t.ex.
vid installation i en livbåt, kan batteriet ersättas av en
liten ackumulator och en vibrator.

För pejlingen använder man den från radartekniken
kända lobväxlingsprincipen. Man har därvid två antenner,
vilkas karakteristikor är riktade snett utåt på ömse sidor om
farkostens långskeppsriktning och med någon
överlappning, fig. 6. De mottagna signalerna förstärks på vanligt
sätt i mottagaren och återges på en "L-indikator", fig. 7.

L-indikatorn är ett oscilloskop, där svepet startar i undre
kanten och går rätt upp. Den första pulsen i "dubbelpul-

Fig. 7. [-Sarah-mottagare.-]
{+Sarah-
mottagare.+}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free