- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
14

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

TEKNISK TIDSKRIFT

spänningen, fig. 2. För att kompensera inverkan av
dros-selns frekvensberoende är en svängkrets med ett motstånd
inkopplad mellan ett uttag på intransformatorn och
dros-seln. Instrumentets övervägande induktiva fältkrets är
kompenserad på liknande sätt. Härigenom har
instrumentets frekvensberoende kunnat nedbringas till 0,5 °/o inom
området 48—52 Hz. Temperaturfelet är mindre än 0,5 °/o.
Intransformatorn gör det möjligt att använda samma
mät-verk för olika inspänningar. Skrivaren förbrukar 10 VA,
och den kan utföras för mätområden från ± 10 °/o av
normalspänningen upp till mer än ± 15 °/o (Siemens
Zeitschrift 1954 h. 8 s. 386). F Ö

Elektrolytisk tenn-zinklegering som korrosionsskydd.
Av de många tennlegeringar, som kan utfällas
elektrolytiskt i kommersiell skala, är tenn-zink bland de
intressantaste. Legeringen håller 20—30 °/o zink och ger i de
flesta fall ett bättre korrosionsskydd än kadmium. Detta
beror dels på att legeringar faller ut i mindre kristaller än
enkla metaller, varigenom beläggningens porositet blir
mindre, dels på att denna legering är ett eutektikum, och i
dylika bestämmer den oädlare komponenten, dvs. zinken,
potentialen. Tenn-zinklegeringen förhåller sig alltså
elek-trokemiskt som zink och är betydligt oädlare än såväl tenn
som kadmium.

Utfällningsbetingelserna (Tekn. T. 1954 s. 99) är lätta att
behärska. Liksom i vanliga alkaliska zinkelektrolyter skall
cyanid- och hydroxidhalten stå i viss proportion till
varandra. Elektrolyten innehåller natriumstannat och
zinkcyanid, temperaturen skall vara 65°C och strömtätheten
1—3 A/dm2. Den erforderliga spänningen är högst 5 V.
Lösliga gjutna anoder innehållande 25 °/o zink och resten
tenn används. Den vanliga skikttjockleken är 12 jx; ytan
blir matt och vit.

I korrosiv havsluft är tenn-zink överlägsen zink, i
inlandsluft däremot är zink i det långa loppet bättre.
Därför kan legeringen icke ersätta varmförzinkning. Den är
lika lätt att löda som rent tenn, missfärgas icke i luft och
är ett utmärkt underlag för målning då den ger mycket
god vidhäftning.

Tenn-zinkutfällning kan användas överallt där goda
lödningsegenskaper önskas, t.ex. i radio- och radarapparater
och andra elektriska utrustningar. Inom bil-,
motorcykel-och flygplansindustrierna finns en hel del detaljer där
tenn-zinkbeläggning är lämplig. En intressant användning
är som övergångsmetall mellan stål- och aluminiumdetal-

jer då tenn-zinkbelagda stålbultar icke framkallar
galvanisk korrosion i kontakt med aluminium, vilket stål gör.

Tenn-zinkbeläggning är betydligt billigare i framställning
än kadmiumbeläggning med samma tjocklek. I stora
anläggningar kan man räkna med endast 60 % av
kad-mieringskostnaden (J W Cuthbertson i Industrial
Finish-ing okt. 1954 s. 176). U T—h

Registrering av snabba förlopp. Skrivare och
oscillo-grafer av olika typer tillverkas numer för ett stort antal
frekvensområden (fig. 1).

Snabbskrivare med rörlig mätspole i permanent magnet
(vridspoletyp) eller rörlig permanentmagnet i fast
mätspole förekommer (Tekn. T. 1947 s. 110, 221).
Registreringen sker med mekanisk visare på papper där skriften
ritsas i ett vaxskikt eller utföres med elskrivdon (Tekn. T.
1953 s. 78). Visaren måste vara tillräckligt lång för att ge
önskat utslag varigenom dess tröghetsmoment begränsar
användningen till lågfrekventa förlopp (upp till ca 100 Hz).

Vid strålskrivare har visaren ersatts med en tunn
vätske-stråle. Från ett litet munstycke som är fäst vid en rörlig
permanentmagnet i en fast mätspole sprutas en stråle
(diameter ca 0,01 mm) med hög hastighet (ca 40 m/s) mot
kurvpapperet. Vätskan pumpas från en behållare under
högt tryck (ca 140 at) fram till munstycket och måste vara
mycket väl filtrerad. Det rörliga systemets tröghetsmoment
är vid en sådan skrivare endast omkring en tiondel av
motsvarande snabbskrivares.

För frekvenser upp till 1 kHz och däröver används
ljusstråle- eller katodstråleoscillografer. En ljusoscillograf är
i princip en vridspole-spegelgalvanometer där spolen kan
ha flera varv (vridspoleoscillograf) eller endast utgöras av
en enkel trådslinga (slingoscillograf). Vridspolesystem
finns med hög känslighet upp till över 2 kHz medan
slingtypen med lägre känslighet arbetar linjärt upp till 10 kHz.
Slingoscillografer utföres ofta med flera mätslingor
(modeller med 24 sådana förekommer) för samtidig
registrering av flera förlopp. Ljusstrålen fokuseras mot en
fotografisk film på en roterande tunna. Med en roterande
poly-gonspegel kan förloppet även studeras i form av en
stillastående bild på en mattskiva. Utbytbara mätslingor
tillhandahålls för varierande känslighet och gränsfrekvens,
men kalibreras i regel i samband med varje mätning.

Vid katodstråleoscillografer med förstärkare bestäms övre
gränsfrekvensen av förstärkarens karakteristik. En teknisk
mätförstärkare är i regel linjär upp till ca 10 MHz medan

Fig. 1. Frekvensområden och
användning vid olika typer av
skrivare och oscillograf er.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free