- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
25

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 januari 1955

25

Laddning av borrhål

Docent Carl Hugo Johansson, Stockholm

Under det senaste årtiondet har
bergsprängningstekniken befunnit sig i en period av hastig
utveckling som omfattat de flesta av
sprängningsarbetets deloperationer. Borrhålens
laddning utgör emellertid ett anmärkningsvärt
undantag. Sedan mer än 50 år tillbaka används
laddkäppar av trä för att föra in och packa
patroner av plastiska eller pulverformiga
sprängämnen i borrhålen.

Metoden är primitiv och har olägenheten att
sprängämnets packningsgrad blir låg, vilket i
sin tur medför att borrningskostnaden blir
avsevärt högre än erforderligt. Behovet av nya
metoder för laddningen har i hög grad aktualiserats
genom flerradssprängning och långhålsbrytning.

Laddningsf örf aranden

Käppladdning av patroner i pappersomslag

I vanliga borrhål kan packningsgraden bli god
om en patron i taget förs in och omsorgsfullt
trycks ihop med en laddkäpp. Packningen
underlättas om papperet skärs upp med längsgående
snitt eller om patronerna bryts av på mitten. I
USA där pappersomslaget är betydligt kraftigare
än i Sverige är det nödvändigt att skära upp
patronerna eller använda patroner med
perforerat hölje om packningsgraden skall bli god1.

Långa patroner i styva papprör

För laddning av diamantborrade långhål med
30—40 m djup och 36 mm diameter har LKAB,
Malmberget, tillsammans med Expressdynamit,
Grängesberg, utexperimenterat 1,5 m långa
patroner i styva papprör, som förs in med
skarvbara laddkäppar av trä2-3.
Laddningskoncentrationen är 1 kg per laddad meter, vilket i dessa
djupa borrhål är ungefär 25 % mer än vid
laddning av vanliga dynamitpatroner med laddkäpp.
En olägenhet är att patronerna ibland fastnar,

Fig. i. Pneumatisk laddapparat.

622.235.3

vilket medför risk för att hålen måste lämnas
ofullständigt laddade.

Blåsrör

Metoden att blåsa in patronerna med tryckluft
har prövats då och då, utan att få någon större
användning4. Packningsgraden kan bli god om
anslagshastigheten är så hög att höljet brister
och patronen deformeras vid anslaget, men
frågan är om detta kan ske utan att risken för
detonation vid anslaget blir för stor. Bertmann &
Käufer5, som nyligen prövat metoden för ett
dynamitsprängämne, fann följande värden för det
farliga lufttrycket vid olika längd på blåsröret
och 1,5 och 3 mm skillnad e mellan rör- och
patrondiameter.

Blåsrörets längd Farligt lufttryck vid

e — 1,5 mm e — 3 mm
m at ö at ö

13,2 ..................... 2,0 5,0

10,0 ..................... 2,5 5,5

7,0 ..................... 3,0 6,0

1,5 ..................... 8,0 9,0

Packningsgraden blev 92—95 % av den
teoretiska, då 23 mm patroner blåstes in i en
cylindrisk behållare genom ett 13 m långt blåsrör
med 4,6 at ö. Enligt tabellen skulle detta
lufttryck varit farligt att använda om
diameterskillnaden hade varit 1,5 mm. Det torde vara svårt
att få säkra garantier för att hastigheten ej blir
oberäknat hög, t.ex. genom en ändring av
diameterskillnaden, friktionen mellan patronpapper
och rör eller lufttrycket.

Pneumatisk laddapparat

En pneumatisk laddapparat (fig. 1) för
patroner av plastiska eller pulverformiga
sprängämnen i pappersomslag, som arbetar enligt en
helt ny princip, har utexperimenterats av
Nitroglycerin AB3-6’9. Den har med gott resultat
prövats under flera år och används i betydande
omfattning för laddning av långhål.

Den består av ett rör av mässing eller
aluminiumlegering, i regel sammansatt av flera
rörlängder, som kan skjutas in till borrhålets
botten. Rörets främre ände är försedd med ett
munstycke vars inre diameter är 1—2 mm mindre än
rörets och har tre inåtriktade knivar av
rostfritt stål. På rörets bakre ände sitter ett slut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free