- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
29

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 januari 1955

29

Fig. 6. Sektion till
borrschema för storskottet i
Harsprånget.

Två man plockade patroner i rören och
packade ner dem i borrhålen, två man lämnade
handräckning åt dykaren, en man fäste
spräng-kapslarnas tilledningar ovan vattenytan, och en
man skaffade fram gummidynamit och
spräng-kapslar samt provade sprängkapslarna. För
laddning av 15 borrhål med 4 kg per hål
använde dykaren 3—6 min per hål, och tiden för
övervattensarbetet var 3—5 min per hål. Till en
början laddades 8—10 hål per timme, men mot
slutet uppnåddes 10—16 hål per timme. Vid
uppmätning av ett 40-tal borrhål erhölls 1,0—1,5
kg/m då 10 patroner laddades per gång och 1,25
—1,9 kg/m, dvs. 25 % högre värden, då hela
laddningen på 40 patroner laddades på en gång.

Den andra salvan bestod av 162 hål, borrade
till nivån 9 m under vattenytan. Berget var
delvis mycket trasigt och därför packades i detta
fall först en bottenladdning på 1—5 kg förbi de
riskabla sprickorna, därefter togs laddröret upp
och dykaren förde ner tändpatronen med
ladd-käpp och slutligen packades den återstående
laddningen med apparaten. Renblåsningen av
borrhålen med laddröret var så effektiv att
spolning med särskilda spolrör, som kunde stötas
ner, behövdes endast i 20 % av borrhålen.

Som genomsnitt för 12 hål uppmättes en total
tid av 10 min per hål, varav 6 min gick åt för
bottenladdningen och införandet av
tändpatronen. På en dag laddades 89 undervattenshål (8
utan dykare) och 10 hål med mynningen ovan
vattenytan med två laddrör och ett slutstycke.
I vattnet arbetade en dykare och ovan vatten
skötte två man laddrören, en man slutstycket,
en man laddkäpp och tändledningar, och en man
skaffade fram dynamit och sprängkapslar.

Ett exempel på laddning i torrhet av långhål
med inre vattentryck ger en sprängning som
utfördes 1951 av K. Vattenfallsverket vid
Harsprånget. Sprängningen avsåg en bergklack
(fig. 6), som avstängde den färdigsprängda
avloppstunneln från vattnet vid nedströmssidan.
Den var 13 m bred vid bottnen och 16 m vid
ytan. Borrhålen satt i horisontella rader med i
medeltal 18 per rad. De var borrade med 44—34
mm skär utom i de övre raderna där mindre
skär använts. Största håldjupet var 18 m.

Då borrhålen i stor utsträckning var vatten-

fyllda och delvis hade inre vattentryck utfördes
sprängningen med gummidynamit.
Patrondiametern var 25 mm. Det trasiga berget försvårade
i hög grad käppladdning av borrhålen. Ofta
kunde endast en patron i taget införas pikad på
käppen, och i hål med inre vattentryck spolades de
ut igen av vattenströmmen. Härtill kom
besvärligheter vid urblåsning av dynamit som fastnat
på vägen ner till hålens botten.

Med den pneumatiska laddapparaten gick
laddningen mycket bra ehuru den utfördes med en
äldre typ av rörskarvar som det tog tid att ta
isär. Rören var av renaluminium med 28 mm
inre och 31 mm yttre diameter och försedda med
munstycken av mässing med stålknivar. Trots
att rören gick trögt i hålen och därför
hanterades hårt blev nötningen liten, och knivarna satt
kvar i munstyckena med bibehållen skärpa. I
några av de djupaste borrhålen gick rören icke
ner ända till bottnen. Det visade sig emellertid
att hålens bottendel ändå kunde fyllas ut
jämförelsevis väl och därvid var det lätt att fastställa
den inpressade mängden sprängämne.

Sammanlagt laddades ungefär 2 500 borrmeter
med tre laddapparater. Genomsnittliga
laddningskoncentrationen var i detta fall endast 1,0
—1,2 kg/m. I långhålen placerades en
tänd-patron 2—3 m från bottnen och en ca 2 m från
mynningen.

Som exempel på laddningstiden kan nämnas
att laddning av två 12 m hål med 15 kg i
vardera tog 17 resp. 25 min, inklusive renblåsning,
införande av tändpatroner och flyttning av det
långa laddröret mellan ställningens spiror. En
laddning med laddkäpp skulle ha tagit minst en
timme per hål. I ett annat 12 m hål med vatten
under tryck, där laddröret endast kunde
nedföras till 9 m, laddades 14 kg på 45 min. Detta
hål hade troligen varit omöjligt att ladda med
käpp.

Säkerhetsf rågor

I de flesta länder föreskrivs att laddning av
dynamit och liknande sprängämnen i borrhål
skall ske med laddkäppar av trä utan synliga
metallbeslag. Införandet av en pneumatisk
ladd-apparat med metallrör innebär därför ett avsteg
från hittills gällande praxis och det är viktigt att
visa att detta icke sker på bekostnad av
säkerhetskravet.

En viss erfarenhet rörande användningen av
metallrör vid laddning av dynamit finns redan.
Sålunda har K. Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen med gott resultat utfört omfattande,
mångåriga försök med laddkäppar av lättmetallrör.
Det viktigaste kravet är att laddkäppens vikt
per meter icke överstiger träkäppens, ty om
laddkäppen är lätt ger den inga hårda stötar då
den hanteras med rimlig försiktighet.

De olycksfall som ägt rum vid otillåten an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free