- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
40

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

TEKNISK TIDSKRIFT

Samarbete inom hårdmetalltekniken

Sverige har en väl hävdad ställning inom
hårdmetalltekniken och pulvermetallurgin. Denna
ställning har nåtts genom ett intensivt arbete
inom många stora svenska företag och genom
insatser av framstående svenska och utländska
forskare. Hittills har allt arbete på dessa
områden av varje företag för sig omgärdats med en
utomordentlig hemlighetsfullhet. Denna har då
icke endast gällt de tekniska detaljerna i
tillverkningsprocessen utan i flera fall utsträckts
till t.ex. analysmetoder och apparaturfrågor. Det
har gått så långt att inom dessa tillverkningar
och den därmed förenade forskningen sysselsatta
personer förbjudits att delta i sammanträden och
diskussioner även i allmänna tekniska frågor.
Särskilda ämneskonferenser har ansetts omöjligt
att ordna.

För den som utifrån betraktat dessa
förhållanden har det stått klart att sekretessen drivits för
långt, och därmed gjort mer skada än nytta, inte
bara för den tekniska utvecklingen i stort, utan
även för de enskilda företagen.

Så mycket mer glädjande är det därför att man
nu kan iaktta en begynnande omsvängning i
denna inställning. Detta framträdde först vid IVA:s
pulvertekniska konferens den 8 och 9 april 1954
och dokumenterades ytterligare vid den kurs i
pulverteknik som STF arrangerade i Göteborg
den 4—6 oktober 1954.

Det visade sig här att pulver- och
hårdmetall-teknikerna har en rad gemensamma problem,
som mycket väl kunde diskuteras öppet utan att
man därför behövde avslöja i verklig mening
väsentliga tillverkningshemligheter. Ett realistiskt
förslag till ett samarbete framfördes av S
Palm-qvist från Fagersta Bruk i hans kommentar till
ett föredrag vid STF:s kurs av K Sedlatschek
från Metallwerk Plansee, Reutte, Tirol.

Sedlatschek nämnde att Metallwerk Plansee
ordnat internationella seminarier i
pulvermetallurgi med deltagande av världens främsta
specialister på området och att man där funnit stora
fält där samarbete är möjligt och ekonomiskt
fördelaktigt.

Palmqvist påpekade att man genom de senaste
årens utveckling inom hårdmetallområdet ställts
inför bl.a. analytiska problem av delvis ny art.
Det gäller t.ex. att i mycket större utsträckning
än tidigare kunna kvantitativt analysera tämligen
komplicerade legeringar av mindre vanliga
element i stora koncentrationer.

Palmqvists förslag innebär att en normerad

hårdämnesanalys sammanställs i analogi med
bergartsanalys, järnmalms- och slagganalys,
metallanalys osv. Vid sådana kvantitativa analyser
utförs bestämning av en serie ämnen, som är
karakteristiska för gruppen i fråga. Så omfattar
t.ex. bergartsanalysen normalt ämnena: Si02,
Ti02, P205, C02, A1203, Fe203, FeO, CaO, MgO,
MnO, K20, Na20, H20 (fritt), H20 (bundet) och
S. En sådan bestämning är tillräcklig för att
kemiskt karakterisera bergarten i fråga.

Hårdämnesanalysen skulle förslagsvis normalt
omfatta elementen: Ti, V, Nb, Ta, Cr, Mo, W, Fe,
Co, Ni, O, N, B, Si, totalt C och fritt C. Detta är
en högst kvalificerad analys.

På rent kemiska grunder är det tämligen klart,
att man vid utförande av kvantitativa analyser
av dessa hårdämnen måste söka sig fram efter
vägar, som kan föra in på analysmetoder av
skilda slag och att således hårdämnesanalysen skulle
behöva begagna bl.a. kemiska,
optisk-spektral-analytiska, röntgenografiska och andra metoder.
Man måste akta sig för att stelna i de mer eller
mindre klassiska analysformerna och i stället
föra in de nya möjligheter som de senaste åren
gett oss av fysiska och fysikaliskt-kemiska
metoder och apparaturer, för att vinna ökad snabbhet
och tillförlitlighet.

Att sammanställa en sådan analysgång är
visserligen en stor och svår uppgift. Men ett
samarbete är här så mycket mera motiverat, då i
annat fall var och en, som är sysselsatt inom
detta område själv måste utföra hela arbetet
ensam, ett uppenbart slöseri i vårt land med dess
begränsade ekonomiska och personella resurser.

Har man väl utarbetat en analysgång för
hårdämnen, är det sedan tänkbart att ett centralt
laboratorium, som har den nödvändiga
utrustningen, kan utföra bestämningar på uppdrag.
Härigenom skulle företagen besparas kostnader
för dyrbara apparatuppställningar och högt
specialiserade kemister, för vad som trots allt dock
endast är rutinuppgifter.

Detta Palmqvists uppslag synes vara väl värt att
ta vara på. Det kan väntas bli ytterligare
diskuterat vid en kurs i metallteori som STF avser att
hålla våren 1955. Har en gång samarbetet
kommit i gång i ett konkret fall kan ytterligare
möjligheter till gemensamma insatser öppnas.
Därigenom kan inte bara folk och pengar sparas utan
man kan även vänta en snabbare teknisk
utveckling och ett förstärkt konkurrensläge mot
utlandet, vilket i sin tur ger ekonomisk utdelning.

G AH

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free