- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
42

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 4. Tryckfördelning i lager; h0
oljefilmens minsta tjocklek, e
excentricitet, 8 diametralt spel.

i ett halslager förutsätter bland annat att inga
form- eller ytfel finns och att axelns och
lagerskålens glidytor är exakt parallella, villkor som
aldrig helt kan uppfyllas. I traditionella
konstruktioner blir dessa fel betydande vid
jämförelse med filmens teoretiska tjocklek.

En noggrann beräkning av oljefilmens tjocklek
kompliceras ytterligare av tryckfall i oljefilmen
mot ändpartierna och svårigheten att riktigt
bedöma oljans varierande temperatur, dvs.
viskositet. En förenklad beräkning av filmtjockleken
i ett vanligt glidlager, fig. 4, har gjorts i det
följande. De förenklade formlerna gäller med
tillräcklig noggrannhet inom det mest aktuella
området 6 :> 4 ho.

Är F lagerlasten (kp), / och d lagrets längd och
diameter (m), u glidhastigheten (m/s), p = F/Id
(kp/m2) och rj = smörjmedlets dynamiska
viskositet (kps/m2), så kan man sätta oljefilmens
minsta tjocklek (m)

h0 =

Y] • w d

+ .(f|

(1)

Vidare är friktionsförlusterna, uttryckta i watt
rj • u2’ I • d ti • 9,81

Pf =

V

■ ■

(2)

För ett bestämt fall kan ekv. (1) skrivas h0 =
= Ci • rj/6. Enligt det anförda exemplet kunde 6
variera i förhållandet 0,093 : 0,036 = 2,6 : 1.
Värdet på e är därför starkt beroende av var inom
toleransområdet spelet hamnar.

Av ekv. (2) framgår att även förlusterna är i
hög grad beroende av lagerspelet 6, och dessa i
sin tur påverkar verktygsmaskinens precision, ty
genom en olikformig uppvärmning kan
maskinens koordinatsystem och spindellägen
snedvridas långt utöver ofarliga gränser, så att man
till och med kan bli nödsakad varmköra
maskinen i flera timmar, innan den kan tas i
produktion, om precisionskraven är höga.

Om man nu enbart ökar 6 så sjunker visser-

ligen lagerförlusterna, men samtidigt växer
också e och därmed känsligheten för
belastningsvariationer. Detta i sin tur för till att man som
slutskär endast försiktigt kan "slicka" bort
material t.ex. genom utgnistringsslipning. Därvid
blir ju lagerbelastningen F låg och värdet på e
nästan lika med noll. Axelns jämviktsläge är då
tämligen labilt och redan små och oundvikliga
obalanser förorsaka måttfel och
vibrationsmärken. För att belysa detta tänker vi oss ett
arbetsstycke uppspänt i en diamantsvarv. Är fixturens
och arbetsstyckets tyngd t.ex. 35 kp och massans
excentricitet 0,2 min får vi en roterande
obalanskraft av 70 kp vid hastigheten 3 000 r/m, som i
detta fall är nödvändig för en ekonomisk
bearbetning med de ytterst små matningar denna
bearbetningsmetod kräver.

En traditionell glidlagerkonstruktion leder i
detta fall till att lagret måste vattenkylas även
för lagerspel på flera hundradels millimeter. Vid
spel av denna storleksordning får emellertid
obalansen endast vara en bråkdel av vad som
nyss antytts. För att i en seriefabrikation
ekonomiskt kunna "leverera" så litet lagerspel, måste
detta vara justerbart. Det sista kan synas vara en
enkel åtgärd, men den leder till att lagerskålen
ej med önskvärd noggrannhet kan ställa in sig
parallellt med axeln, och för att då en obruten
oljefilm skall kunna erhållas — dvs. utan lokal
metallisk beröring — måste h0 ökas med hjälp
av 6 eller r\ eller båda dessa, varigenom även
friktionsförlusten Pf växer.

Av det sagda torde framgå, att då man endast
vet inom vilka gränser 6 varierar, men ej dess
verkliga värde, man vid vanliga nu använda
glid-lagerkonstruktioner ej på förhand kan beräkna
läget av arbetsspindelns rotationsaxel eller
lagerförlusterna. Detta beror på de spelvariationer
som är en självklar följd av att i all tillverkning
vissa toleranser måste tillåtas. För de flesta
lagerproblemen spelar allt detta ingen besvärande
roll, men gäller det högsta precision blir
förhållandet omvänt. Vad man kan förhandsberäkna
från konstruktionsdata är gränsvärdena,
eventuellt kompletterade med en
sannolikhetsberäkning.

Men härtill kommer ytterligare en störande
faktor. Från konstruktionsdata får man en
uppfattning om det "kalla" spelet, men ej om det
"varma" spelet under drift.

Enligt ekv. (2) växer förlusterna snabbt med
ökad glidhastighet och minskat lagerspel. Från
axeln räknat faller temperaturen utåt. Hade alla
ingående lagermaterial samma
utvidgningskoefficient, så skulle man få en minskning av
lagerspelet. Är lagerskålen av t.ex. brons, så borde en
kompensation inträffa, som kanske ökade det
varma spelet i förhållande till det kalla. Men
dessa metallskikt är oftast mycket tunna i
förhållande till omgivande hus. Bronsbussningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free