- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
69

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 januari 1955

69

Fig. 6. En spets jämte
dubb, som upptagits efter
ett misslyckat prov; spets
med 45° fas, dåligt fäste i
berget och fastinjekterad
dubb. Påle 3 a.

Fig. 8. Spetsen av påle 9
efter frischaktning.

terades. Allt tycktes ha fungerat väl, men efter
uppgrävning visade det sig att spetsen ej alls mejslat sig någon
hylla i berget.

Förnyade försök gjordes, varvid efterknackning med
0,2 m slaghöjd gjordes sedan pålen blivit styrd mot berget
med dubben (2 a och 3 a i tabell 1).

Sedan dubben injekterats fast och pålen schaktats fri ned
till bergytan provtrycktes pålen, varvid mothållet
utgjordes av ett balkkors förankrat i berget med inborrade
rundstål. Den frilagda pålspetsen var alltså ej alls styrd eller
skymd av någon kringliggande mark, och dess
deformationer och brottbild kunde lätt iakttas.

Pålarna fick oväntat låg brottlast — lägre än vid något
av de tidigare proven från’ 1941 — varför ett par
beräkningshypoteser försöktes, som tog hänsyn till den mest
märkbara förändringen, nämligen att pålen genom
injektering förbundits med den inborrade dubben så att man
kunde tänka sig att den i det obetydliga skiktet mellan
pålspetsen och bergytan helt uppbars av den relativt klena
dubben.

I första hand antogs att lasten huvudsakligen uppbars
av detta korta skikt i borrstålet, så att bergytans
deformationer icke blev tillräckligt stora för att motsvara någon
mera betydande last. Om den av pålspetsen inmejslade
hyllan icke var kraftig nog att uppbära lasten skulle man
kunna göra en uppskattning av storleksordningen enligt
följande resonemang.

Spetsens friktion mot berget antas vara 0,5 resp. som
undre gränsvärde 0, och den härvid resterande
horisontalkraften skulle upptas som avskärning i dubben. Enligt i
andra sammanhang gjorda försök3 kan en i betong
ingjuten dubb vid brottdeformation bära en tvärkraft som är
0,6 • d2 Mp om d är dubbens diameter i cm. I detta fall
skulle dubben kunna bära 8,7 Mp i tvärkraft. Antas samma

Sjunkning

Fig. 7. Sjunkning vid av dubben styrd fastmejsling i berget.
Pålar 8 och 9.

koefficient här skulle detta begränsa pålkraften till ca 25
resp. 10 Mp (fig. 5) redan utan hänsyn till att tvärkraften
angriper avsevärt utanför bergytan.

Ett annat resonemang med samma primärförutsättning
kan i stället ta sikte på längskraften i dubben.
Stukgrän-sen i stålet är ungefär 3 000 kp/cm2 och med en
dubbdiameter av 38 mm kan alltså kraften 34 Mp uppbäras. Sedan
flyter stålet och den på grund av bergytans lutning
oundvikliga osymmetrin bör medföra en deformation över mot
den sida, där berget sluttar nedåt. Härvid kommer
pål-skons spets fri från sin i berget utmejslade hylla och brott
inträder.

Efter brott visade dubben en deformation i tvärled
motsvarande ett av dessa antaganden, fig. 6. För att motverka
de angivna brottförutsättningarna ligger det närmast till
hands att öka dubbens diameter. Detta medför dock ökade
kostnader och svårigheter vid utformningen av hålet
genom spetsen samt försvårad borrning. Åtminstone vid det
andra av de båda angivna resonemangen borde det vara
en fördel om dubben icke genom injekteringen vore
förbunden med pålen. Härigenom skulle ju icke någon
längs-kraft kunna överföras och förutsättningen för att
sträckgränsen skulle nås borde vara eliminerad.

Som ett första steg uteslöts därför injekteringen för de
följande pålarna.

Vid de vidare, synnerligen noggranna undersökningarna
av de använda spetsarna observerades emellertid också att
den lilla fasning av spetsen som gjorts nedtill på utsidan
— utanför den skålformiga fördjupningen — hade gjorts
45° i stället för föreskrivna 60°. Detta hade sannolikt
försämrat ingreppet i berget, varför man vid de fortsatta
försöken helt tog bort fasningen. Ännu så länge har vidare
försök gjorts endast med både injektering och fasning
utelämnade, varför man ej säkert kan säga vilken av
faktorerna som har den största betydelsen. Med hänsyn till
rostrisken är det dock att hoppas att fasningen skall ha
varit den mest betydelsefulla.

För de senaste försöken gjordes först en provslagning
(påle 8 och 9 i tabell 1), varvid endast en lätt knackning
gjordes vid bergkänning, medan omsorgsfull
efterknackning med mätning av sjunkningen (fig. 7 och 8) gjordes
sedan styrdubben införts. Med hänsyn till de goda
resultaten ansågs det tillfredsställande att de för provtryckning
avsedda pålarna (10 och 11 i tabell 1) placerades direkt på
bergslänten utan att slås genom mark. De knackades lätt
till god anliggning, dubben fastborrades och
efterknackning gjordes. Vid provtryckning (fig. 9) uppnåddes 150
resp. 160 Mp brottlast, varvid dock i ingetdera fallet
spetsen var den svaga länken. Ytterligare försök, t.ex. med
ökad diameter på borrstålet, ansågs icke erforderliga.
Brott i pålspetsens dubb och i betongen vid pålens
över-ände, vilken var av ganska dålig kvalitet, syntes inträffa
ungefär samtidigt, fig. 10 och tabell 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free