- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
73

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 januari 1955

73

Fig. 6.
Tidsåtgång per
löpmeter
tunnel för
olika
kil-typer; a
en-stegs och b
tvåstegs
brännkil, c
enstegs och
d tvåstegs [-tresektions-kil; tunnelarea-]
{+tresektions-
kil; tunnel-
area+} 5 m2.

sultat skall erhållas synes inte tillräckligt för garanti av
kilens utslag. Givet är att den viktigaste förutsättningen
för en god kil är att den är borrad med snedhet under
en viss gräns, men även andra faktorer, såsom slag och
sprickor, ryckare och överslag, vilka svårligen kan
förutsägas, kan betydligt försämra resultatet.

När storhålet borras, kan det krökas i vertikalplanet
genom tyngdkraftens inverkan så att kronan sänks med
ökande håldjup och genom att den nylagda rälsen skakar
ner något under borrningen. Detta innebär, att den
riktning som storhålet har i sin yttersta del inte alltid kan
anses representera borrhålets huvudriktning. En borrjigg,
som spänns fast i hålets ytterände, kan därför ge felaktig
riktning. Om i stället ett långt rör förs in i hålet, erhålles
en bättre approximation av dess huvudaxel samtidigt som
ett mindre systematiskt fel i snedheten uppstår. För ett
fyrtums storhål, borrat till 4,1 m djup, är ett 4,3 m rör
lämpligt.

En ytterligare fördel med denna anordning är, att
borraren kan förskjuta röret i längdled under borrningen och
således erhålla längsta möjliga jämförelsesträcka men
ändå full frihet att borra ända in till gaveln.
Felaktigheterna i riktning med ett 4,0 m djupt 100 mm storhål och
ett däri instucket rör med ytterdiametern 75 mm uppgår
till högst 25 mm eller 6 mm/m, vilket är mycket mindre
än de fel som uppstår vid borrning av smalhålen. Påpekas
bör, att den använda 100 mm borrkronan inte visade några
tecken att sänka sig på grund av tyngdkraftens inverkan
ens vid 6,5 m håldjup.

Laddning och tändning

Enligt den här föreslagna teorin om kilens verkningssätt
är en kontinuerlig sträng av sprängämne önskvärd vid
kiluppskjutningen. I marknaden finns dock inget sprängämne
med härför lämplig patrondimension vid laddningen 0,3
kg/m. Enär målet var att utarbeta en praktiskt
användbar metod, utprovades inte skärning av patronerna på
längden och uppbindning av halvorna på trästavar utan i
stället laddning med växelvis dynamitpatroner och
trästickor. De senare får då inte vara så långa, att
renblås-ningshindrande kammar lämnas kvar mitt för trästickorna.

Önskad medelladdning på 0,3 kg/m erhölls med växelvis
135 mm långa 22 mm dynamitpatroner och 80 mm långa
trästickor. Laddningen går lätt då brytning av patronerna
ej fordras, samtidigt som sticklängden är tillräckligt liten
för att ge gott resultat.

Säkerhetsbestämmelserna på försöksplatsen medgav ej
försök med kortintervalltändning, utan alla skjutningar
gjordes med stubintändning. önskvärt vore att tändaren
placeras så nära gaveln som möjligt. Detonationen skulle
därvid ske utifrån och inåt, varigenom större utrymme
uppstår för det inifrån kommande materialet. Ett mera
långsamt detonerande sprängämne kan eventuellt
förbättra effekten i detta avseende. Sprängkapslarna har dock
vanligtvis placerats ett par meter från gaveln, emedan
risken för ryckare därvid bör bli mindre.

Tresektionskilens användbarhet

Försöken har visat, att den största indriften för en
Michigan-kil med 100 mm storhål är mer än 6 m, under
förutsättning att kilhålen är parallella. I praktisk drift
begränsas dock indriften, utom av borrhålens snedhet, även
av att tresektionskilen med de använda hålavstånden och
stubintändning ej möjliggör strosskjutning med säkert
resultat vid längre indrifter än 4,8 m, därför att vid längre
salvor tillräckligt utrymme ej finns för bergmassans
volymutvidgning (fig. 5).

Tresektionskilen har sålunda visat sig ge god säkerhet
vid upp till 4 m borrdjup med den tillämpade metoden
och berget på försöksplatsen. Vid 3,2 m borrdjup kan man
utan risk spränga i ett steg i gott berg, medan kil och
stross bör skjutas var för sig (två steg) vid 4,0 m
borrdjup. Man kan nämligen då justera kilen före
strosskjut-ningen och därigenom minska risken för bomsalva. För
längre salvor än 4,8 m fordras större area hos kilen.
Eventuellt kan även kortintervalltändning inverka fördelaktigt.

Drivningskostnad

För att få en uppfattning om tresektionskilens
möjligheter att konkurrera med den vanliga drivningsmetoden på
försöksplatsen, har tidsåtgången vid de båda
drivningssätten beräknats. En arbetscykel uppdelades därför i olika
tempon och deltider antogs för varje tempo. Dessa tider
baserades på erfarenheter från försökens utförande och
på handboksvärden, och resultaten korrigerades med
ledning av tidsstudier som tidigare gjorts vid Gatukontoret.
Dessa studier var utförda för brännkilssalvor på 1,6 m i
ett steg och på 2,4 m i ett och två steg.

De antagna tidstempona avser endast borrning, laddning
och sprängning. Undantagna är alltså de tider, som åtgår
för anordnande av växelslingor m.m. Kalkylen avser
sålunda endast att ur ren drivningssynpunkt få en
jämförelse mellan brännkilen och tresektionskilen.

Av resultaten (fig. 6) framgår, att tidsåtgången per meter
tunnel är mindre för brännkilen vid de små indrifter (1,6
och 2,4 m) för vilka den är användbar, över 2,4 m är
tresektionskilen mera effektiv och vid de tidigare
rekommenderade indrifterna, 3,2 m i ett steg eller 4,0 m i två steg,
är tresektionskilen vida överlägsen brännkilen. Intressant
är förhållandet, att en salva med tresektionskil på 3,2 m
skjuten i ett steg ger ungefär samma indrift per tidsenhet
som en på 4,0 m skjuten i två steg. Detta beror på den
väd-ringstid, som tillkommer i det senare fallet och ökar
tidsåtgången med ca 10 °/o.

Med tresektionskilen blir tidsvinsten enligt gjorda
beräkningar ända till 17 °/o gentemot en brännkilssalva på 2,4 m
i två steg. Jämför man med 1,6 m brännkilssalva i ett
steg, kan vinsten uppgå till 24 °/o. Kostnadsvinsten blir
givetvis något mindre, emedan kostnaden för en borrmaskin
för storhålen tillkommer. Enligt beräkningarna bör den
dock överstiga 10 °/o. Genom snabbare drivning erhålles
dessutom lägre räntekostnad under byggnadstiden.

Teflon-fiber med 20 gånger så stor hållfasthet som
vanligt Teflon, används till filterduk.

Konsistensen av betongmassa mäts i USA såsom
ned-sänkningen av en 15 cm stålkula vägande 14 kg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free