Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 1 februari 1955 - Syntetisk brytarprovning, av Bertil Thorén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Kortslutningskretsen i princip; t.v. kopplingsschema,
i mitten strömförlopp, t.h. spänningsförlopp, i är ström
genom brytaren (i0 om e = 0), e spänning över brytaren
(e0 om i = 0).
Teori
De kretsar som skall lämna ström resp.
spänning måste dimensioneras så, att förhållandena
vid ett direkt prov med full effekt verkligen
efterliknas. Dessa förhållanden kan studeras i ett
principschema för en kortslutningskrets, fig. 3.
Sambandet mellan spänningen och strömmen i
kretsen framgår av kretsekvationen
där L är kretsens induktans och C dess
kapa-citans.
Före brytningen representeras provbrytaren av
en bågspänning e. Om denna är liten i jämförelse
med kretsens spänning E, kan de termer i
kretsekvationen, som innehåller e, försummas.
Strömmen i blir därvid entydigt bestämd av
förhållandet mellan kretsens spänning E och induktans L.
För strömlikhet mellan den syntetiska kretsen
och kretsen för direkt prov fordras alltså endast
att detta förhållande är detsamma i båda fallen.
Den syntetiska kretsen kan i detta fall utföras
för lägre effekt än kretsen för ett direkt prov.
Om däremot e inte är försumbar vid sidan av E,
visar ekvationen att det inte längre är
tillräckligt att hålla förhållandet mellan E och L
konstant, utan varje storhet för sig måste vara lika
med motsvarande storhet i den andra kretsen.
Detta innebär att båda kretsarna måste utföras
för samma effekt, dvs. för fulla proveffekten.
Under tiden efter brytningen blir förhållandena
likartade. Här representeras provbrytaren av sin
restström i. Om denna är försumbar, visar
kretsekvationen att spänningslikhet mellan två
kretsar uppnås, oin spänningen E resp. egenfrekven-
Tabell 1. Möjlig ökning av tillgänglig proveffekt med
syntetiska metoder
Brytspänning Tillgänglig Möjlig P/Pg
generator- syntetisk
effekt bryteffekt
E Pg P
kV MVA MVA
11,5 1 000 1 700 1,7
23 1000 2 100 2,1
35 700 1 700 2,4
70 700 2 200 3,1
145 700 2 900 4,2
250 700 3 700 5,2
400 700 4 600 6,5
sen (bestämd av LC) är lika för båda kretsarna.
Något krav på effektlikhet finns ej. Kan däremot
i ej försummas, fordras att vardera av
storheterna E, L och C göres lika för båda kretsarna,
vilket innebär att kretsarna måste utföras för
samma effekt. Konsekvensen av ovanstående blir, att
eftersom man aldrig kan helt försumma
bågspänning och restström hos en brytare, så
fordras för en exakt överensstämmelse mellan ett
syntetiskt och ett direkt prov att den syntetiska
kretsen utförs för fulla proveffekten. Härmed
förlorar givetvis de syntetiska metoderna helt sin
mening.
För att man med syntetiska metoder skall
kunna uppnå en ökning av den tillgängliga
proveffekten, måste man uppge kravet på
fullständig likhet med ett direkt prov. Eftersom det är
förhållandena strax före och strax efter själva
brytögonblicket, som har största inverkan på
brytförloppet, ligger det då nära till hands att
inskränka fordringarna på ekvivalens till just
detta område. Härigenom kan de syntetiska
kretsarna utföras för högre grundfrekvens och
därmed lägre effekt än en krets för ett motsvarande
direkt prov. Tillämpad på spänningskretsen ger
denna metod mycket goda resultat. Det är
huvudsakligen det transienta
insvängningsförloppet, fig. 3 nedtill, som bestämmer, om
brytningen skall lyckas eller ej, och detta förlopp
utspelas under ganska kort tid. Likaledes gäller att
den eventuella restströmmen har mycket kort
varaktighet, och det är endast under den tid
restström finns, som kretsen behöver ha full effekt.
För huvudströmkretsen står däremot intet att
vinna genom höjning av frekvensen.
Brytförhål-landena påverkas alltför mycket av
energiutvecklingen under hela ljusbågstiden, för att man
skall kunna nöja sig med att ge strömmen rätt
värde endast strax före själva brytögonblicket.
Detta gäller i synnerhet oljebrytare, där
tryckstegringen i släckningskammaren vanligen är
avgörande för brytförmågan, men även
trycklufts-brytare, där man stundom får en så kraftig
värmeutveckling i dysan att denna liksom täppes
till och frilägges först strax före strömmens
noll-genomgång. För förhållandena under
ströminter-vallet återstår därför endast att göra en
kvantitativ beräkning av skillnaden mellan ett
syntetiskt och ett direkt prov i fråga om
påkänningarna på provbrytaren vid brytningen. Det blir
sedan en bedömningsfråga hur stor skillnad man
anser sig böra tillåta. Det härvid valda värdet
blir bestämmande för hur stor effektökning man
kan åstadkomma med syntetiska metoder.
Möjlig effektökning med syntetiska metoder
Vid ett syntetiskt prov, där en befintlig
kortslutningsgenerator används som strömkälla,
uppnår man effektökningen på bekostnad av
huvudströmkretsens spänning. Eftersom provbrytarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
