- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
90

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 1 februari 1955 - Syntetisk brytarprovning, av Bertil Thorén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 6. Syntetisk krets där återvändande spänningen
alstras av en stötgenerator; t.h. ström- och spänningsförlopp.

pad vid höga frekvenser under det syntetiska
provet men ej under det direkta. Det torde
därför vara klart att det är den syntetiska kretsens
högre impedans, som orsakar avvikelserna. Stor
försiktighet bör iakttas vid användandet av
denna tvp av syntetiska kopplingar. Den har
emellertid fördelen av att vara enkel och ganska
driftsäker och har därför använts i vissa fall.

Återvändande spänning från stötgenerator

I den mest renodlade formen av den
huvudgrupp av kopplingar där återvändande
spänningen alstras av en separat stötgenerator, fig. 6,
inkopplas spänningskretsen vid strömmens
noll-genomgång, genom att gnistgapet S tänds med
impuls från impulskretsen F. Denna koppling
ger emellertid ej korrekt kurvform åt den
återvändande spänningen. Kopplingen har i några
fall använts för undersökning av
spänningshållfastheten hos brytsträckan vid olika tidpunkter
efter brytningen4.

Om stötkretsen kombineras med en
svängningskrets, kan man emellertid få rätt form på
återvändande spänningen, fig. 7. Stötgeneratorn Cu
inkopplas med gnistgapet S antingen omedelbart
efter det huvudströmmen blivit noll, eller en
viss tid före detta ögonblick. I förra fallet
uppkommer den återvändande spänningen över

Fig. 7. Syntetisk krets där återvändande spänningen alstras
av en stötgenerator i kombination med en svängningskrets;
ström- och spänningsförlopp då spänningskretsen
inkopplas omedelbart efter det huvudströmmen blivit noll (i
mitten) och innan huvudströmmen blivit noll (nedtill).

provbrytaren B genom att svängningskretsen
LVCV sätts i svängning genom inkopplingen av
den från början laddade stötkondensatorn;
huvudströmkretsen är bortkopplad genom
kopp-lingsbrytaren A och påverkar ej förloppen. De i
detta fall uppträdande strömmarna och
spänningarna visas i fig. 7 i mitten. Denna metod
ställer mycket stora krav på tidsnoggrannheten
för impulsgivningen till inkopplingsgnistgapet.

I det senare fallet, inkoppling av
spänningskretsen redan före huvudströmmens
nollgenom-gång, kommer stötkondensatorn att ladda ur
sig över provbrytaren. Urladdningsströmmen iCu
(fig. 7 nedtill) får formen av en svängning med
frekvensen bestämd av Lv och Cu och adderar sig
till huvudströmmen / genom provbrytaren. Om
inställningen är sådan att ic blir noll något
senare än I, så är huvudströmkretsen bortkopplad
vid brytningen av summaströmmen genom
provbrytaren, och återvändande spänningen över
denna blir helt bestämd av spänningskretsens
data5. Detta är en mycket elegant lösning av
problemet att åstadkomma överkoppling från
huvudströmkrets till spänningskrets utan att man
behöver ställa alltför stora krav på
tidsnoggrannheten vid den senare kretsens inkoppling.

Vid riktig dimensionering ger den i fig. 7
upptill visade spänningskretsen korrekt form åt
återvändande spänningen, även om provbrytaren
har restström. Det är nämligen möjligt att välja
elementen Lv och Cv exakt lika motsvarande
element i en krets för direkt prov. Härigenom blir
villkoren för spänningslikhet uppfyllda,
åtminstone under den tid då det transienta förloppet
utspelas. En förutsättning är dock att
stötkondensatorn Cu och nätet bakom den ej påverkar
förloppen. Detta innebär att Cu skall vara så stor
att spänningen över den inte nämnvärt ändras
av svängningsförloppet i kretsen LVCV. Denna
koppling är den principiellt riktiga för
syntetiska prov.

Kopplingar för upprepade förlopp

För att prov skall kunna göras med brytare med
flera halvperioders bågtid fordras att den
syntetiska kretsen förmår upprepa sina förlopp. I
princip innebär detta att huvudströmkretsen
skall kunna återinkopplas varje gång
provbrytaren misslyckas att bryta och återtänder, samt
att spänningskretsens stötkondensator skall vara
laddad och klar för inkoppling varje gång
huvudströmmen blir noll. En för detta ändamål
ut-experimenterad koppling1, fig. 8 upptill, är
speciellt lämplig för det fall att spänningskretsen
inkopplas först omedelbart efter det
huvudströmmen blivit noll. Inkopplingen sker, som
beskrivits, med gnistgapet S. Den återvändande
spänningen uppträder då över Cv och därmed även
över provbrytaren B. Kondensatorn Cs är
låg-ohmig och upptar inte någon nämnvärd del av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1955/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free